Jag är rädd för mig själv :(
Jag mår så dåligt så jag har blivit rädd för mig själv och mina tankar.
I januari i år blev ja sjukskriven pga att jobbet gjorde att jag mådde dåligt men det var ju inte hela bakgrunden utan även andra saker som relaterade till min ångest.
Gått hos läkare och kurator fått ångest dämpande medicin som jag tycker inte funkar alls.
Så det jag har gjort nu är att jag struntar i medicinen jag skiter i att vara sjukskriven och bara är.
Jag orkar inget jag är som i en bubbla full av ångest..
Jag vill göra något med mitt liv men jag kan inte komma någon vart. Jag skulle behöva en personlig assistent som hjälper mig med allt som jag behöver göra.
Jag skulle börja plugga klart min utbildning som jag inte gjorde klart i gymnasiet pga att jag blev med barn sista året.
Men min utbildning börjar inte förän vecka 44 då jag redan har godkänt i visa ämnen.
Men jag har tappat lusten helt även där. Jag vill inte jobba som undersköterska, varför ska jag då slösa min tid på 3 tereminer när jag ev, kan göra annat jag vill, MEN jag vet inte vad jag vill eller göra med mig och mitt liv.
Jag mår dåligt över att jag är en dålig mamma som mår så här och att jag inte kan ge mina barn det alla andra föräldrar gör.
Jag ångrar att jag valde skaffa barn innan jag gjorde klart min utbildning för nu äre så mycket mera som krävs av mig.
Kan inte få ett jobb om jag inte har gymnasiekompetens vilket jag inte har, vet inte ens vad det innebär och vad jag behöver för att få det. Vet inte vart jag ska börja med allt och bara det gör att jag vill ta mitt liv.
Jag känner att jag nästa är beredd på att ge upp mitt liv.
Jag gör ingen nytta för någon. Jag går hemma mår dåligt tjänar inga pengar, gråter hela tiden, blir frustrerad.
Jag får ångest över att det bara är min kille som tjänar pengar och betalar allt, jag vill också vara delaktig och hjälpa till.. Jag lyckats med det i 9 månader tills allt sket sig med psyket.
Jag mår även dåligt över hur jag ser ut. På veckorna är jag duktig med vad jag äter och tränar massor men sen kommer helgen och sambon är ledig och då frossar vi, dels för jag älskar stunden tsm och att njuta av det goda och sen älskar jag godis och mat. Men sen efter helgen får jag ångest och gråter och mår dåligt över att helgen gav mig till baka mina 1,5 kg som jag lyckades gå ner på veckan, även om jag vet att det bara är vätska.
Jag mår så dåligt över att jag inte kan äta det jag vill utan att gå upp..
Jag mår dåligt över att jag inte kan träna precis när jag vill för då kanske jag skulle kunna äta lite mer av det jag vill utan att må dåligt.
Ibland tröstätter jag ibland matvägrar jag när jag mår dåligt.
Min kropp är vidrig och jag skäms, min hy, mitt ansikte allt är vidrigt.
Jag är hemsk både på insidan och utsidan. Och jag vet inte vad jag ska göra, för jag orkar inte ta hjälp.
Tror ingen kan hjälpa mig då jag ändå försökt tidigare utan resultat.
Jag ger upp.