Finns det någon som gått ner 50-100kg utan operation?

Om du har 150 kg övervikt så tycker jag att operation är det enda raka.
Det krävs mycket jobb för att gå ner så mycket och tyvärr är det väldigt svårt.

Om du inte vill missa mer av din sons uppväxt så  bör du överväga operation.

150 kg övervikt låter säkert oövervinneligt. Men det finns de som lyckats banta ner sig väldigt mycket, utan operation. Här är en som hade gett upp helt, och var så less på livet att han tänkte ta livet av sig genom att äta sig till döds. Men det gick inte alls som han hade tänkt sig: kolhydrater.ifokus.se/articles/4d71767fb9cb46221d085e29-sten-sture-skaldeman

Jag har också blivit erbjuden operation, men tvekar eftersom jag är rädd. Dels så är jag rädd för att dö och för de komplikationer som kan uppstå och dels så är jag rädd för att jag skall få massa skinn överallt som jag sedan inte kan få hjälp med att operera bort. Det kommer nog dröja innan jag själv har ekonomin till att betala för sådana operationer och enligt läkaren som eventuellt skall utföra gastic bypass-operation på mig så brukar landstinget betala för att ta bort överflödigt skinn på magen, men inte för att ta bort på ben och armar. I synnerhet mina ben är väldigt stora, så om jag går ner typ 100 kilo så kommer benen se helt groteska ut om skinnet inte opereras bort. Då är frågan om det är värt det.

Turligt nog så är jag i alla fall hälsosam i övrigt. Är ute och leker med sonen, cyklar en del (cirka tre mil per vecka åtminstone), etc. Mina värden är bra. Samtidigt så känner jag att om jag inte opererar mig så kommer jag nog dö överviktig, för jag har försökt att gå ner i vikt själv så många gånger och misslyckas alltid i slutändan.

Jag har fått en operationstid i mitten av oktober (om jag vågar), men måste gå ner till 154 kilo till dess. Vet inte riktigt hur det skall gå till.

Inte svar på din fråga, tyvärr, men jag har lite samma dilemma som du i alla fall.

Var bor du, ts?

Operation har säkert hjälp många. Men det finns massor med risker och komplikationer man måste ta ställning till innan man bestämmer sig. Vet att många har haft svårt med att kunna äta rätt efter sin operation. Så mentalt måste man vara inställd på en stor livsstilsförändring oavsett om man väljer operation eller om man hittar något annat.

Visst finns det komplikationer om man gör en operation men om du inte kan gå ner dessa kilon på annat sätt så har du ju bara två alternativ. Antingen gör du operationen eller så dör du.

Du har satt din son till världen TS och du är skyldig honom att finnas där för honom.

Gör du inte operationen och inte går ner på annat sätt så kommer du ju att dö tills nog i alla fall. Så varför inte göra en operation i detta läge?

Gp marknadsförs ofta som en lätt väg att bli av med massor av kilon. Men man kan bara göra operationen 1 gång och ska då vara sista utvägen. Man måste komma ihåg vad GP egentligen är; nämligen en påtvingad livsstilsförändring. De som säger att ta operationen eller dö, förenklar det lite för lätt. Du måste ta ställning till att ta risken att faktiskt själva operationen kan bli din död. 1-5 av 1000 dör av operationen i Sverige. Det är kanske få, men de 1-5 personerna är verkliga människor, med kanske familj och barn.

Det är nog jättesvårt att gå ner så mycket. I ditt fall är säkert operation det bästa. Det görs väldigt många lyckade operationer. Om du fortsätter med den vikt du har nu kommer du inte att få ett långt bra liv så varför inte välja det som kan ge dig ett bra liv. Tänk positivt. Varför skulle det inte gå bra för dig när dett gått bra för andra?

Med 150 kg övervikt är det mycket större risk att dö än 1-5 av 1000. När benen inte bär och det är ett helt motionspass att gå 5 meter över golvet, då är det en enorm ansträngning för hjärta och kärl och alla andra organ. Jag skulle vilja påstå att risken är mycket, mycket större om TS avstår från operation.

Samtidigt så innebär nog en så dålig hälsa att operationen är en större risk också. Så om ts skulle opereras så kanske hon borde försöka ta tag i sig själv lite före operationen ändå.

Sedan så visst, risken att dö i förtid när man är väldigt överviktig är också stor, men det känns ändå som att det är en skillnad mellan att leva ett liv som överviktig där man riskerar att dö i förtid, vilket kan vara nu eller om tjugo år, och att lägga sig på operationsbordet och riskera att dö inom en timme. För mig känns det senare mest ångestladdat i alla fall.

Ja, jag förstår hur du menar att händer det något under op. så händer det nu och inte någon gång i framtiden. Och ja, det är större risk ju mer man väger men risken är ändå inte stor, i så fall skulle man inte operera så många som man gör.

Jag har svårt att tro att jag skulle låta operera mig när jag vet att det finns ett annat val, att stänga munnen. Men de flesta med den kraftiga övervikten orkar inte gå ner alla dessa kilon. Det ska i så fall vara ett långtidsprojekt på många år. Räkna med att långsamt gå ner under lika många år som viktuppgången hållit på. Man kommer att fela många gånger under den tiden. Det kommer att krävas en vilja av stål. Kroppen kräver lika många kalorier som den blivit van och det pockar på att man ska förse sig med mat som vanligt. Men helt omöjligt är det ju inte.