Dilemma
Jag har en 5-årig son med mitt ex. Mitt ex vill helst inte ha något att göra med mig (det är eg ömsesidigt) men han kan inte bortse från det när vi har samtal kring vår son. Får han bestämma har han ingen kommunikation alls med mig.
Vi har provat att ha varannan vecka, men jag upplevde att vår son mådde dåligt av det. Han blev klängig, vågade inte sova själv, kissade på sig mm. Yttre omständigheter gjorde att vi bytta till varannan helg och jag märkte att sonen snabbt mådde bättre.
Nu vill mitt ex ha varannan vecka igen. Jag är övertygad om att det inte är bra för vår son, dels för att det funkade dåligt förra gången och dels för att vi kommunicerar om möjligt sämre nu. (Familjerätten har gett upp och säger att de inte kan hjälpa oss mera.)
När jag inte gick med på varannan vecka utan tyckte att vi kunde fortsätta med varannan helg så svarade mitt ex med att inte vilja ha något umgänge alls med sin son. När sonen pratar med honom så påstår han att det är jag som har bestämt att de inte får träffas. Jag försöker att i så stor utsträckning inte smutskasta mitt ex inför sonen (som så klart älskar sin pappa), men har svårt att förklara varför de inte träffas nu.
Sonen mår mycket dåligt över det här. Till och med dagis har hört av sig och berättat hur dåligt han mår.
Vad ska jag göra? Ska jag gå med på varannan vecka eftersom det antagligen är bättre än det vi har nu? Eller ska jag stå på mig eftersom jag är säker på att varannan vecka när föräldrarna inte pratar med varandra är genuint dåligt.
Till saken hör också att mitt ex konsekvent låter bli att skriva på papper och har nu deklarerat att han inte kommer att skriva på ansökan om förskoleklass till nästa år. I alla fall inte så länge som han inte får varannan vecka.
Jag avskyr utpressning och känner därför instinktivt att jag inte ska ge med mig. Men det kanske inte är det bästa för min son. Är det någon som har något bra råd?
