Vill ha passionerat sex!

Nu har du tryggheten men inte den passion du vill ha. Det man har kan man ha svårt att riktigt uppskatta full ut. Inte förrän man håller på att förlora det eller faktiskt har gjort det så inser man dess värde.

Förut hade du passionen men jag antar att du då även hade stunder då du önskade att du hade en trygghet också. Speciellt när passionen är över för stunden eller tar slut så infinner sig ibland en känsla av tomhet. Passionen i all ära. Den är underbar, man njuter och det är spännande, en kick för egot. Men dygnet består av flera timmar och vi behöver också trygghet.

Passion utan trygghet eller trygghet utan passion lämnar ofta ett tomrum i en. En saknad. Att det skall vara så j*vla svårt att få balans i detta?

Passion är ett slitet begrepp och blandas ofta ihop med den övergående perioden av förälskelse. För i den finns passionen, för vissa är det bara passion och när "nyhetens behag" har lagt sig så finns det inget annat kvar. Det är därför få förälskelser överlever.

Det är ganska tydligt vad du saknar och du har beskrivit det i detalj. För mig låter det som om det inte finns någon glädje, nyfikenhet, uppskattningen eller önskan att ta ert förhållande vidare till nästa fas  från din mans sida som du ser det. Inte heller någon direkt vilja att underhålla det och hålla glöden vid liv. Kort sagt - att han bryr sig. Hans tafatthet kanske visar det, eller så tolkar du det som det.

Jag tror att man lätt kan hamna i en negativ tankespiral där saker läggs på hög. Man hittar saker som man tolkar som ytterligare tecken eller brister på det man känner eller saknar. Men hur bryter man det? Och om ens partner inte är vild och passionerad av naturen, kan man förvandla personen till att bli en sådan? Har man orealistiska förväntningar på hur passionerat ett förhållande skall vara?

Svaret ligger nog hur man skulle vilja att ens förhållande skulle vara. Inom alla områden och inte bara sexet. För om det finns saker som inte funkar (men man kanske inte ser det) i vardagen så rinner det över på lusten. Man är ju även två och de signaler man själv skickar ut påverkar. Om man förväntar sig att sexet skall bli dåligt så känner ofta partnern detta vilket gör den ännu mer "tafatt". Vilket i sin tur gör att man får det bekräftat och därmed blir man ännu mer irriterad och kritisk. Vilket i sin tur gör att partnern blir ännu mer tveksam och så är cirkusen i full gång.

Vi har även en "stolthet" vi bär på. De gör att vi förväntar oss att den andre skall göra förändringen eller fatta och att man inte skall behöva visa, göra eller säga varje gång. Man vill ju känna att den andre vill och om man tar initiativet så säljer man ju sig. Därför väntar man in den andre fast man samtidigt går under inombords. Just denna "stolthet" kan bli ett hinder för att kunna göra positiva förändringar. Man vet ofta vad som skall göras men vill inte det för det skulle innebära (eller kunna tolkas så) att man är den drivande parter = man är den som vill. När det man saknar är att den andre vill.

Här gäller det att för stunden lägga undan "stoltheten", och tillsammans försöka bryta den negativa spiralen för att nå målet. "Stoltheten" kan man alltid ta upp senare ifall den är så viktig. Men lyckas man bryta spiralen så brukar den bli helt ointressant. En annan viktig sak är att faktiskt berätta för sin partner vad man saknar eller vill ha men samtidigt ge personen exempel på hur det skulle kunna vara eller gå till (praktiskt sett). Och - ifall personen försöker så tänk på att visa uppskattning och acceptera att det inte blir perfekt första gången. Denna positiva feedback gör att personen vågar mer och chansen är stor att den själv hittar på saker när den ser att det faktiskt fungerar och att den andre uppskattar det.

Hur ser ditt favoriscenario ut om du nu kunde önska mer passion i förhållandet? 

Jag är nog ganska realistisk när jag tänker på förhållande och framtid.
Förälskelsen är just en förälskelse och brukar falna ganska snart. Många misstar sig då och tror att det inte finns någon kärlek kvar och ser det som ett dåligt tecken.
Själv så känner jag mig mer trygg efter att förälskelsen har avtagit då man båda har kommit in i trygga roller. Det finns ett djup och det finns en stark kärlek och för mig är det vad jag vill få ut av livet på kärleksfronten.
Jag skulle inte vilja byta ut det jag har mot något annat även om jag såklart ibland sneglar på andra sidan staketet och undrar om gräset nog inte ser lite grönare ut där.

Men så är det passionen... Det där heta och eldiga som aldrig riktigt har infunnit sig i vår relation.
Det är inte realistiskt att förvänta sig det varje gång. Men någon gång?
Att bli överraskad och att få överraska. Att få svepas med och känna lite av den där förälskelsen igen. De känslorna är ju ändå rätt ytliga om man jämför med "vardagskärleken". Lite mer osäkert och otryggt för passionen finns nog aldrig där till 100% även om kärleken gör det.

Det är såklart mina förväntningar som gör att jag upplever det här som ett problem och jag har svårt att lasta honom för det. Han trivs ju med det som är och önskar sig inget annat. Men jag tror inte att han älskar mig mindre för att vi önskar oss olika saker.
I början var jag nog kanske lite mer anklagande och talade mycket om "vi" eller till och med "du".
- Jag önskar att vi...
- Jag önskar att du...
Men det håller ju inte i längden, för det är inte honom det är fel på och det är inte han som ska bära ansvaret för det jag saknar.

Jag är nog ganska rättfram och förväntar mig inte att han ska kunna läsa mina tankar. Jag tror på ärlig och rak kommunikation där man förmedlar sina känslor och behov på ett tydligt sätt.
Men jag ska erkänna att det inte är lätt alla gånger när jag upplever att mina behov inte är lika viktiga för honom. Då är det nog lätt hänt att ett uns av bitterhet lyser igenom vilket säkert feltolkas och han upplever det som att jag anklagar honom eller att jag inte är nöjd med oss.

Han är lite känsligare lagd än vad jag är och tolkar gärna in saker jag inte säger om jag inte är övertydlig.
Det går tex inte längre att säga att jag önskar att han kunde göra si eller så, för det tolkar han som att jag säger att han inte är tillräckligt bra eller att han gör allt fel och inget rätt.
Och så är det inte. För på det stora hela är jag nöjd men jag tycker att det saknas några komponenter när det gäller sexlivet.

Dels så önskar jag för hans skull att han kunde få en bättre självkänsla på det sexuella planet. Våga ta för sig och strunta i om det inte blir helt rätt. Våga försöka och lära sig på vägen.
För vad gör det egentligen om det blir några tabbar på vägen? Det händer väl alla.
Men jag måste samtidigt få säga till när något inte känns bra och slippa låtsas.
Tex så har det hänt att han har skrapat med nageln på urinröret. Aj!
Men när jag har sagt att det har gjort ont så backar han 100% och vågar liksom inte fortsätta eller ta för sig på andra sätt. Han blir totalt sänkt av en sådan grej trots att han inte borde det.
Eller när jag säger att något är skönt och att han gärna får fortsätta så blir han också nervös och fumlig. Jag kan alltså inte uttrycka känslor alls under sexet utan att det blir fel.

När det gäller passionen har jag inga orimliga krav på att det måste gå till på ett visst sätt, men att släppa alla krav och måsten för en stund och låta sig svepas med vore himla skönt. Att få känna och leva ut utan att behöva tänka allt för mycket.
Men självklart har jag varit tydlig med vad jag önskar för hans skull och beskrivit ett par tänkbara scenarion, väldigt detaljrikt. Han blir tänd av det men vågar inte riktigt av rädsla för att "göra fel".
Så länge man försöker kan man inte göra fel anser jag men när man slutar försöka och låter rädslan ta över så blir det fel ändå. Kommunikationen blir ju lidande och jag vill verkligen spela med öppna kort.
 

Aj då vad trist! Trist att han inte vill ta till sig sina råd och förbättra sig heller. Kanske gå till en sexolog eller parterapeut? Hur är det med din fysiska tillfredsställelse? Får du orgasm`?

Jag har tänkt mycket på det där med att träffa en sexolog men när jag har ringt runt och frågat hur de arbetar har jag fått intrycket att de gärna vill diagnostisera vad problemet är och att man måste erkänna de fel man gör för att komma vidare, alltså gräva i det som varit för att komma dit man vill.
Jag vill inte att han ska känna skuld över något som inte är hans fel så därför har jag inte tagit mig för att boka in oss. Sedan har jag lite svårt för det där med att gräva i det förgångna. Vi lever här och nu och det som räknas borde vara målbilden och hur man går till väga för att komma dit.

Jag får orgasm, men bara på egen hand när han inte är närvarande. 

Åhhh vad jag känner igen mig!!! Jag var tillsammans med en väldigt passionerad man innan det förhållande jag är i nu. Vi lekte i sängen det fanns inga rätt eller fel vi kysstes vi hånglade hade förspel allt var så spontant en promenad kunde leda till mys bakom en buske eller vadsom, sen hade det förhållandet Ingen trygghet Ingen framtid men vi höll på fram och tillbaka i fleera år.

Mitt förhållande nu är sexet så mekaniskt visst hans teknik är faktiskt bra men han är inte där, tittar mig inte i ögonen jag har tvingat honom några gånger men han tycker det är obehagligt och det verkar som att han skäms.Han är väldig pryd medan jag är väldigt öppen. Han kommer väldgt fort och som du skrev verkar inte bry sig så mkt om min orgasm, jag brukar använda min dildo för att komma. Har råkat av bitterhet och besvikelse skälla ut honom försökt förklara vad jag vill ha så jag vet inte. Sen tycker han att jag har för hög lust- kanske för att jag inte blivit ordentligt tillfredställd på nästan 2år

Jag har aldrig haft problem med att få orgasm med andra partners, men med honom har jag aldrig nått så långt. Om jag smeker mig själv när han är med tar han deet tyvärr som kritik.

vill du träffa en erfaren man?

Här är en till med en initiativlös kille! Känner igen mig i allt du skriver. Jag har försökt få en ändring eller åtminstone förbättring i vad som känns som en evighet, men det har knappt gått framåt ett enda steg. Börjar fundera på om han helt enkelt inte fattar, att det inte går in i hans huvud. Eller kan en kille vara i ett förhållande i över 2 år men fortfarande inte vågar förföra sin tjej?

Här är en till som känner igen sig i allt det TS skriver... 

En killkompis förklarade det hela som att alla är inte intresserade av s*x och att tillfredsställa sin partner. På samma sätt som alla inte heller är intresserade av att sticka eller virka.  

  Passion kan vara att man vet att man finns i någons tankar, att kunna öppna upp sitt innersta och våga leva livet fullt ut,att söka efter känslostormar som gör att man känner sig levande   

Testa att gå en sexkurs tillsammans? Bryt mönster och få nya intryck/infallsvinklar? Googla på cirkus eros, jag kan garantera er en fantastisk gemensam upplevelse!

Hej Maria.

Jag tror att du gör rätt i att prata om detta här och fråga andra hur de upplever deras sexuella livet. 
 Försök klä dig med sexiga kläder som kan få din man att tända på dig snabbt och vill älska med dig sen när han känner sig redo att komma in i dig, berätta om hur mycket du älskar honom och vilka funderingar du har och du vill att han ska göra för att få dig känna dig tillfredsställd.

Jag tycker att kommunikation är viktigt men i sängen har alla rätt att känna sig nöjda trots allt, visst kärleken är viktig men det kommer inte och hålla i längden om det inte ändras det hela.

jag vet inte varför din man är rädd att ta initiativ till sex och andra förslag men det måste finnas något i det du säger ärligt talat och jag förstår hur det känns för dig. jag skulle vilja veta mer om era ålder och annat. om du vill ha mer tips och vägledning så hör gärna av dig med att svara på mina frågor och hoppas det ordar sig. kram

[email protected]      

Hej Maria det var inte.

En tjej i tid måste hitta ett bra sex. Om har bra lång klitoris kom till mig jag gör allt den som du vill ha gå ner slicka och knullar bra.

Jag är en kille från Eritrea och bor i Göteborg.

Åh. Jag fattar precis vad du går igenom. Han har så klart förstått att du inte är nöjd med ert sexliv. Har du sagt det rätt ut? Att du inte vill ha ett sånt här sexliv och att du behöve mer? Du kan inte hålla på och vara en dada åt hans känslor mer. Han är en vuxen man som måste ta ansvar för sin kåthet och sexualitet. Säg att du förväntar dig ett bättre sexliv för att du inte kan fungera annars. Säg att om inget händer kommer jag att se på dig som en bror och om du fortsätter att förklara mig som ett ouppnåeligt sexhelgon så måste du ( han) jobba på det. Annars får du väl ta en promenad på den andra välklippta gräsmattan i grannens trädgård. Vad är du rädd för? Att han ska börja gråta? Att han ska vägra sex? Fråga honom vilken typ av sexliv han vill ha och om han är nöjd. Ni måste kunna kommunicera om det här annars har ni ett dödsdömt förhållande. Sorry men sant. Tycker faktiskt att du är värd bättre. Ville inte verka hård nu men du behöver nog morska till dig lite. Lycka till.

Godkväll!!!

vill min tjej ha förspel får hon sköta det själv. jag vill ha maten kl 17 på bordet för fan