Jag kom bara att tänka på om fler fungerar som jag. Inte för att jag behöver hjälp utan för att det är intressant. Skulle du som kvinna kunna gå till en manlig teraput? Det skulle inte jag kunna, jag har provat och det gick inte bra. Det är inte så att jag har något emot män, hälften av mina vänner är killar och manliga teraputer är inte sämre än kvinliga, men det känns fel. Hur tänker ni?
Har gått till manliga gynläkare så varför inte en manlig terapeut också..könet spelar ingen roll bara man känner förtroende för den man söker hjälp hos
Jag skulle inte gå till en manlig gynekolog heller, helst vill jag inte gå till en manlig läkare överhuvudtaget. Behöver jag bara få ett recept utskrivet skulle jag aldrig be om en kvinna (vill inte vara till besvär) men om det är lite känsligare så gör jag det.
min terapeut råkar visserligen vara kvinna men jag tror att det skulle funka bra med en manlig terapeut också, det beror helt på hur personen är. har haft en manlig behandlare som jag träffade för samtal och det funkade jättebra. min nuvarande läkare är man.
Jag har bara gått hos en (för 8 år sen) och han var duktig. Tror det hänger mycket mer på "personkemi" (ja, jag vet att det är ett luddigt ord :)) än könet isig. Manlig gynekolog/barnmoska stör mig inte heller fast där har jag full förståelse för de som tycker det är jobbigt.
Jag har haft båda delarna efter varandra - för mig är det kompetens och personkemi som avgör.
Tycker tyvär generellt att män som arbetar inom psykiatrin oftast varit bättre eftersom kvinnor ofta är för mångordiga och tappat bort sig, för yviga och splittrade, haft svårare att hålla fokus.
Nej, jag har bett om en kvinna och skulle göra det igen. Givetvis är personkemin viktigast, men min erfarenhet säger mig att sannolikheten att jag klickar med en kvinna är mycket mycket högre än att jag klickar med en man.
Självklart, varför inte? Könet är totalt irrelevant i den frågan. Har inte ens tänkt tanken att det skulle vara något "fel" med det. Man vill väl gå till den bästa?
Spelat ingen roll alls.
Skulle inte ha något emot en man, kan nästan känna att jag skulle föredra det. Kan inte förklara varför dock...
Har inte ens funderat på det, men har inte haft något behov av att ha kvinnlig någonting i andra sammanhang. En gynundersökning är inte trevlig vare sig det är en man eller en kvinna som gör den, och jag känner mig ganska "utfläkt och sårbar" i vilket fall som helst. Likadant fast mentalt antar jag det är med psykologi. Men ska man gå på vilket kön man tror att man "klickar" bäst med, så är jag ju van vid att umgås med män så det kanske skulle vara bättre med en man ur det avseendet? Men faktum är att en psykolog skulle det ju handla om att känna förtroende för, men annars så är väl syftet att få mig att tänka på min egen situation på ett annat sätt? Rent spontant kanske en man skulle vara bättre då, för mig som är kvinna. Mer "naturlig motpol", om man nu ska generalisera... Jag tror dock det har mer att göra med individ än med kön...
Den enda psykolog jag "gått hos" var man, det var ingen jag reflekterade över. En god vän till mig, som är psykolog och kvinna, har berättat att det inte är ovanligt att klienterna blir förälskade i sina manliga psykologer (men få män har förklarat henne sin kärlek vilket hon beklagar!) men något sådant hände inte mig.
Vi hade en manlig familjerådgivare också men han var hopplös och pratade mest om sig själv så vi bytte och då blev det en kvinna som var kanoners. Men det tror jag inte hade med könet att göra.
För övrigt går jag till en manlig gynekolog också sedan flera år. Han har en tendens att fråga hur jag har det på jobbet medan han undersöker mig men annars är han kanoners han också.
Jag har inte funderat så mycket över könet på de personer jag anlitar, mest deras kompetens.
Jadå, det skulle jag kunna. Även om jag har haft dåliga erfarenheter med män inom psykiatrin. De har varit arroganta, kört över mig, viftat bort mina problem osv. Jag tänker dock att alla med penis inte kan vara likadana, så jag skulle testa en ny ;)
Absens: säker du träffat en psykolog och inte psykiater?
Går sen 2 år tillbaks hos en manlig terapeut. I början tänkte jag inte alls på könet, var så dålig och behövde hjälp. Nu är det både positivt och negativt. Han har stor förståelse för mina problem för att vara man. Ser upp till honom för att han är så klok. Däremot är det jobbigt att jag knappt vågar titta på honom. Tycker han är snygg, attraktiv och är ibland helt stört förälskad i honom. Vet att sånt händer men tror inte risken hade varit så stor med en kvinnlig terapeut.
Gick hos en manlig, det hade jag svårt för eftersom jag fantiserade om att han egentligen var yrkeskriminell och skulle kunna mörda mig. Spelar ingen roll att jag vet att det inte var så.