Social fobi eller Aspergers syndrom?
Jag är en kvinna på 29 år som fått diagnosen social fobi men känner att jag kanske har aspergers syndrom istället. Har alldrig genomgå en ordentlig utredning. Har gått till psykologer, samtalsrådgivare och på kbt-behandling för social fobi men det har inte hjälp mig. Jag är inte rädd för det sociala, känner ingen ångest. När jag var yngre var jag deprimerad och hade panikångest men det var länge sen nu, idag känner jag ingen ångest.
Det sociala har alltid varit svårt för mig, vet inte hur man ska vara i sociala situationer, hur man ska bete sig. Jag har tränat på det sociala, har lärt mig vara social. Men det är bara med mina närmaste jag känner att jag verkligen kan vara mig själv, Jag är tystlåten, folk kan ha svårt att höra vad jag säger. Jag är inte så intresserad av att prata med andra än mina nära och kära. Folk kan ha svårt att förstå sig på mig, det blir missuppfattningar och jag har svårt att förstå mig på folk. Är en ensamvarg som bara umgås med familjen, mina bästa vänner är min syster och min fästman.
Har svårt för förändringar, gillar rutiner. Oftast trivs jag bättre i djurs närvaro än i människors, med undantag för mina nära och kära. Mina största intresse är djur och även bakning, men har inget specialintresse.
Kan det vara asperger som jag har?
Har inte kännt nåt behov av nån större utredning för jag har accepterat att jag är en udda, annorlunda person.
Jag har börjat känna en stark barnlängtan men en del skulle nog avråda mig från att skaffa barn pga mina sociala problem, svårigheter. Min fästman säger att jag skulle bli en bra mamma för jag gillar att ta hand om mina nära och kära, se till så dom har det bra, mår bra.