Glimten i ögat försvunnen

Jag såg mig i spegeln ikväll. Blev nästan lite chockad. Mina ögon. Min glimt hade släckts. Många människor skulle just beskriva mig sådan. Med glimten i ögat. Mitt mellanbarn har fått exakt samma så jag kan förstå vad folk menar. Men nu har den slocknat.

Ja ja vet det har och är en fruktansvärd tuff period i mitt liv. Men när ska det ta slut. Varje dag är en en kamp. Jag försöker hålla ihop så gått det går men faller i gråt oftare och oftare och jag kan inte dölja det för barnen.

Jag försöker verkligen hålla ihop. Jag försöker äta så bra och energi och vitaminrikt mat som möjligt för att åtminstone fysiskt kunna mota bort sorgen och ångesten. Men det hjälper inte. Om nu allt skulle ordna sig om några månader är jag rädd för att glimten ändå ska vara borta.

Det känns som en del av mig gått sönder så pass att jag inte orkar repa mig.

Tack för ni ville läsa det jag skriver.