Någon med öronbarn med dolda symptom???

Nar min bror var 5 ar sa upptackte min moster att han var totalt dov! Min mamma (som anda ar en bra och uppmarksam mamma) hade inte markt nagot alls, da han laste pa lappar!.. Men han 'lyssnade' ju inte pa henne och pratade inte sa mycket.. Enda anledningen till att min moster markte att han var helt dov var for att hon stod bakom honom och SKREK "Hallaaa??!? Hor du mig?!?" och fick noll reaktion, sedan nar hon knackade honom pa axeln sa han sag henne och hon sa "Vad gor du?" och da svarade han "Leker!" Sedan sa hon "hor du nagot?" och han sa "Nej" och log brett! Tokiga unge :)

Det slutade i alla fall med otaliga operationer och ror i oronen men han har idag full horsel sa om du som mamma misstanker att det inte ar som det ska sa tycker jag att du ska sta pa dig och tjata tills nagon tar dig pa allvar! Bli forbannad!  

Kan ju tillagga att han horde fran borjan och att horseln sedan forsvann mer och mer for att sedan vid 5-ars alder vara helt borta, sa han foddes inte dov

Sonen fick rör insatta i juni. Då hade han inte heller kommit igång med talet.
Jag önskar så jag hade varit mer hysteriskt.

Inga öroninflammationer, varje gång vi åkt in (förkylningsastma och krupp) akut har de lyst i öronen - ingen vätska.

Till sist fick vi tid till en adionom. Där mätte hon med nån grej de sticker in i örat, som en öronpropp ungefär, ingen respns.

Nu 3 månader senare så hör han normalt.

Han hade "stilla vatten" det går inte att se när man lyser.

Så jag tycker du sak stå på dig. KRÄV ett hörselprov.

Det är anpassat efter även mindre barn.

Vi började med att ha kontakt med specialpedagogen på dagis. Och introducerade teckenstöd lite grann,.
Efter besök hos logopeden igår (som jag också tjatat mig till tack och lov) har vi nu fått låna en teckenlåda (eller ja, vi står i kö på en)

Jag skulle föreslå att du går in på teckenhatten.se  och tecka.se

Ge er son hjälp att uttrycka sig.

Vi hade så enorma utbrott här hemma. Alla sa att det var trots.
My ass säger jag. Trots är en fis i rymden jämfört med ett så frustrerat barn som inte hör och inte kan uttrycka sig.

Jag önskar så att jag inte hade varit dum att vänta, inte lyssnat på alla som sa att det skulle komma när som helst.

Jag säger inte att det är likadant i ert fall men man måste iaf utesluta att det inte är nåt så enkelt som hörseln.

Glömde.. Han fyller 3 i slutet av året.

Så skynda att begära ett hörselprov, det är ju 3 månaders väntan och du SKALL hävda vårdgarantin i dessa fall. Ligg på som fan.

Vår klantarselläkare glömde skicka remissen till öron-näsa-hals varpå vi skulle fått väntat ytterligare 3 månader om inte jag rört upp himmel och helvete och fått dem att backa oss i kön.

Tack för era svar!!

Kiriaki: Ok. Tur man upptäckte det så det gick att göra något åt. Men vår son hör ju när man kallar på honom och så.

Skit i det du: Låter som vår pojke också. Han får sådana utbrott, inte jätte farliga men alla säger också här att det är trots och vi har själv börjat tro det är trots också. Men han kan tex bli arg och ledsen när det är vissa ljud på tv:n.  och han blir arg för ingenting.

Men hörde er son när ni kallade på honom? För det gör ju vår son. Men som sagt han pratar inte, säger inte ett endaste ord. Inte mamma och pappa, eller pippi eller boll eller titta eller några andra "basic" ord.  

Var kan man vända sig om man vill ha ett hörselprov? Kanske kan ta det med öronläkaren vi har kontakt med men han ger oss säkert inte någon tid till det. Ska träffa öronläkaren i slutet av oktober igen men jag vill ha det kollat nu på en gång.

Ska kolla det med teckenspråket också, tack!! 

Han hörde normal samtalston som viskningar. Så det hände ju att han hörde men eftersom vi inte visste då så tog vi det för ointresse..

Utbrotten är sjuka, trots kommer inte närheten av det där. Och jag förstår det helt klart. Sådan frustration när ingen fattar liksom.

Vår son sa några ord, men inte alls frekvent utan mer rena lyckträffar. Och inte rent,

Vi bad barnmottagningen om en remiss till Audionomen, detta då det är där vi går med hans astma osv.
Men jag tycker du ska ta upp det med BVC. Ge dig inte, lämna inget utrymme för diskussion. Säg bara att du vill ha ett hörselprov.
Grejen är ju att det kan vara som alla säger, det kommer. Men om det inte gör det så har ni förlorat en jäkla massa tid.

Ring öronläkaren, eller de som har hand om dennes tider och begär att få en remiss vidare, slutet av oktober är en månad och då kan det dröja 4 månader tills ni får hörselprovet.

Det är nu 3 månader sen operationen och det smattrar på med ord som bara den, förvisso inga rena ord. Han ligger på en ettårings nivå ca och vi får fortsätta med teckenstödet men nu har han en chans att hinna ikapp =)

Är din son duktig på kroppsspråket? Det är våran, otroligt. Och att observera hur andra gör eftersom han inte hört instruktioner.
Han är sen på andra sätt också, men det är ju inte konstigt.

Ett träd har för honom varit ett träd, men aldrig hetat träd för han inte hört det.
När jag be om något så fattar han ju inget, vad är det jag ber om? Vad heter allt osv.
Så vi får börja om liksom vilket i sig är lite svårt, men det går ju så klart, då man testat allt för att få han att prata.

Böcker har varit totalt ointressant, nu går det lite men inte mkt. Men inte heller det så konstigt, vem vill sitta å glo i böcker när man bara hör susningar från mamma.

Det som var allra jobbigast att inse var att när vi till slut tappat tålamodet och höjde rösten så hörde han oss. Då reagerade han.
Så han hade bara hört våra arga röster.

Första gången efter operationen som jag höjde rösten ett snäpp för att vara tydlig, det var nåt jag ville han skulle göra typ hämta bollen, så började han gråta.

När du säger "kallar på honom" menar du då att du ropar? Eller att du använder en låg röst som vid samtal?

För om det är typ att du ropar så kan det ju va så att han hör det som ett lågt ljud?

Sonen har ett par sånna ljudbcker med knappar på sidan där plika djur låter och sen bilder til det. Skitkul innan. Nu hatar han dessa.

Han leker gärna med sina leksaker som låter, typ telefoner osv, nu hör han ju dem.

Första gången han hörde regnet på riktigt.. Magiskt!
Eller när han kom in till mig när jag satt vid datorn och han sa "Hej mamma"  Jag grät!

Nu säger han ju inte tvåords-meningar så ofta men ja..

Det behöver inte alls vara något fel på er son, men jag håller med, varför börja rota med psykologer och inte kolla det fysiska först? Det är han ju mer hjälpt av känner jag.

Har också funderat på om vårt barn varit utvecklingsstört. Eller vad jag gjort för fel. "Alla andras barn" ja man jämför.
Jag sög åt mig vid hämtning och lämning på dagis hur de andra små var och sa, och väntade ivrigt på att få uppleva samma men inte.. Det är en sorg. Men nu är vi på rätt väg, en jobbig väg med allt man ska lära men det ger ju resultat =))

Det här med tecknen då, kika lite på de som NI använder. Och som är bra att kunna.
Finns det en specialpedagog kopplat till ert dagis om han går där så försök få ett möte.
Det fick vi redan innan hörseltestet.

Viktigaste tecknen vi hade var äta och dricka, men nu kan han säga de orden.

Finns ingen mening att lära sig ordet "hoppa" osv förs.

Lycka till nu och kom ihåg, gå på magkänslan! Ta fram mammatigern ;)

Men herregud, så mycket som du skriver stämmer in klockrent på vår son. Tex det du skriver om det att ni tog det för ointresse när ni inte visste om han hörde eller inte. Precis så känner vi också. 

Och att ni fick höja rösten för man tappar tålamodet. Det har hänt här också, och då blir han jätte ledsen och springer emot en och ska krama ens ben, precis som att han verkligen hör det och, ja jag vet inte, blir frustrerad och ledsen. Han fattar inte vad vi höjer rösten för verkar det som.

Det du skriver om böcker. Han har en bok som han gillar och där ska man göra rörelser till. Men alla andra böcker "hatar" han. Vill inte lyssna, går därifrån eller stänger boken och kastar bort den.

Han hör ju när man pratar i normal samtalston,han reagerar iaf på det. Men sen om han hör rent vet vi ju inte.
Har spenderat hela förmiddagen nu på att ringa runt till olika privata öronmottagningar men ingen gör ju hörseltest på så små barn. Ska ringa BVC nu och prata med dom. Har en ny sköterska där sen en tid tillbaka och hon verkar vettigare än den vi hade innan.

Men en del av de saker som du beskriver er son stämmer in skrämmande mycket på vår. Sen kanske det inte är något men då har vi iaf kollat det och kan utesluta det. 

Vår son har också böcker som låter när man trycker på knappar osv. Dom gillar han, men bara att trycka på knapparna, han vill inte bläddra i dom utan det är bara knapparna som är intressanta, precis som du skriver.

Han är väldigt koncentrerad i sin lek, som vi upplever det iaf och svår att få kontakt med alla gånger. Det tyckte psykologen var avvikande beteende. Men tänk själv om man inte hör rent, då måste man ju sitta som i en bubbla. Usch, så många gånger jag gråtit över att se hur frustrerad sonen blir när vi inte förstår vad han vill. 

Tack för att du delat med dig!! Nu ska mammatigern fram i mig också ;) 

Ring sjukhuset direkt och kolla om du kan skriva en egenremiss, de är åtminstone skyldiga att testa hans hörsel liksom.

Som du säger, det kanske inte är nåt men då VET ni iaf.

Ja, mellan vi var på hörseltestet och att vi fick operationen så fick vi öva oss i att låta glada med hög röst, skitsvårt!

På dagis upplevde de inte alls detta lika mycket, men där är de ju mer än ett barn. Här hemma har man ju på något sätt fokus för det mesta på ens barn.

Har du testat att sätta dig ner i hans nivå och prata tydligt med ögonkontakt? Kanske kan det hjälpa de värsta utbrotten.
Fortfarande så blir det utbrott här men inte så illa som innan. Då får jag sätta mig ner, be han vänta fler agånger för att mamma inte förstå och sen be han visa.

Som när han ville ha något, då peka han typ upp mot ett skåp, peka i handen och sen upp med händerna, då skulle jag lyfta honom så han fick visa vad han ville ha.

Ja, alltså.. Du kan ju tänka dig vad de måste koncentrera sig för att ta del av vardagen, ingen har gett honom ett språk öht och då ska han lista ut hur han ska göra sig förstådd, och detta när man bara är två små år.

Avvikande beteende köper jag inte alls förrän det är helt konstaterat att han har okej öron.
Tycker dessutom det är för jävla skrämmande att inte psykologen skickat er vidare!

Men på dem nu ;) Är glad att vårt lilla helvete kan vara till nytta för nån annan, för jag lyssnade ett tag på allas "det kommer, han är sen i talet"

Inboxa vettja om du känner för det annars STORT lycka till!!!!