Vår son hade kolik, och ja, det är skitjobbigt! Han skrek oftast mellan 18 och 02 varje dag mellan han var 2 veckor och 3,5 månad. Det jobbigaste var nästan att folk inte förstod. Min mamma tyckte t.ex. Vi var tråkiga som inte ville komma på middag eller på olika släktkalas men vi orkade inte. Jag var konstant rädd att han skulle börja skrika när vi var ute och det sitter i än idag (2 år senare) så jag tycker fortfarande att det är jobbigt att göra saker på egen hand med honom. Vilket såklart är idiotiskt men inget jag kan rå för riktigt, jag gör ju saker ändå men tycker det är jobbigt.
Nästa tipset är akupunktur. Här kostr det som ett vanligt läkarbesök (100 kr) per gång och de flesta blir helt botade, andra blir mycket, mycket bättre. Jag ångrar så att vi inte testade det. Vi tänkte hela tiden "vi ska bara testa det här först". Så dumt. Får jag fler kolikbarn ska jag göra det direkt!
Och egentid! Särskilt när man är ensam hemma med bebisen under skrikperioden. Se till så båda får komma ifrån och andas ut lite.
Öronproppar är bra med. Vår son skrek iaf extremt högt och det var skönt för att slippa hörselskador när man bar i timmar. Dessutom kände jag att jag blev lugnare av det, lite distans på nåt sätt.
Och sist men inte minst. Det går över! Det är såå svårt att greppa det, särskilt med första barnet kan jag tro, och man tror att ens barn alltid kommer skrika. Men en dag så är det borta. Så när det är som jobbigast, kom ihåg att kolik oftast bara varar en väldigt kort period. Även om det känns som en evighet just då.