ni som har flickor med ADHD
Hej!
Skulle gärna vilja veta hur ni som har flickor med ADHD har det hemma. Hur är era flickor? Själv har jag en dotter som snart är 7 år som jag oroar mig för, min misstanke ligger åt ADHD men jag är osäker.
Har en vuxen dotter med Asperger och min yngste son har nyligen fått diagnos inom autismspektrat, så steget till att även min flicka har någon form av NPF känns inte så långt, jag har dock betydligt mer kunskaper om autism än jag har om ADHD.
Det vore värdefullt om jag fick lite kommentarer till min beskrivning av dottern. Hennes "problem" har inte visat sig så mycket i förskolan förutom att hon alltid har varit känslig, haft lätt för att gråta och haft väldigt svårt med omställningar, men då har det rört sig om stora omställningar som att vi har flyttat eller att hon har bytt förskola. Det sociala har fungerat bra och hon har alltid fungerat bra i förskolans vardag. Hemma har hon däremot fått stora gråtanfall där hon till slut hyperventilerar.
Livlig har hon alltid varit men jag tycker inte att det känns som att hon är hyperaktiv. Var går gränsen? Det är först sedan hon började i förskoleklass som jag har börjat ana att det kan vara något mer än bara hormonstormar eller personlighet.
Hon är väldigt orolig av sig och tycker det är jättejobbigt när skolan ska göra någon aktivitet som går utanför det vanliga, det kan vara en friluftsdag, ett besök på någon teater etc. Hon oroar sig flera dagar i förväg och gråter. Hon är lättstött och reagerar på småsaker. Som tur är har hon kompisar i skolan, inte så många men ett par stycken. De leker mycket fysiska lekar ute på skolgården, klätterställnig och springa omkring - ställer inte så stora krav på det sociala samspelet. På frita pysslar de mycket vilket ju är individuellt. De teckningar hon tar hem är aldrig färdiga och blir bortglömda.Några inlärningsproblem har hon def inte, hon är snabb och smart, lätt för att lära och vetgirig. Har dock märkt nu när hon har läxor med sig hem att hon har bråttom, läser bara halva meningar så att hon inte förstår uppgiften och gör slarvfel. Inga koncentrationsproblem iaf som vi märker av.
Hon har svårt att somna på kvällarna och har mycket funderingar och tankar, mycket oro. Ligger och pillar nervöst på sig själv, rycker i läppen eller ögonlocken eller pillar sig mellan benen. Vaknar tidigt och går direkt upp på morgonen utan att dra sig en sekund. Svårt för att leka hemma men tycker om att pyssla. Om hon har någon kompis med sig hem får jag hela tiden medla och försöka hitta aktiviteter åt tjejerna då min dotter inte vill leka någon lek längre än en kort stund, 10 min kanske. Hon river gärna fram saker och påbörjar en lek när hon har kompis hemma men tröttnar väldigt snart.
När vi ska äta sitter hon på halva stolen "på språng", äter fort fort, blir klar när vi andra precis har fått i oss några tuggor. Vad hon har bråttom till vet jag inte för hon driver mest omkring hemma, ligger på golvet och ålar eller hoppar omkring bordet och stör lillbrorsan som är väldigt känslig för störningar när han ska äta. Hon blir snart hungrig igen eftersom hon inte har ro att äta ordentligt. Om vi är ute och går klarar hon inte av att gå tillsammans med oss utan går minst 20 m före, bråttom till något okänt för mig iaf.
De senaste veckorna har hon börjat få hemska utbrott när hon är så arg att hon skriker, hon säger att hon vill dö, att hon önskar att lillebror vore död osv. När hon har lugnat ner sig är det inte alltid hon minns att hon har sagt såna hemskheter. Hon gråter också mycket mer än tidigare, för minsta småsaker, hon kan börja gråta i alla möjliga situationer. Dessutom är hon väldigt känslig med sina kläder, byxor och strumpor som inte sitter skönt, om strumporna är mönstrade är trådarna inuti obekväma mot fötterna, byxorna skaver mellan låren, hon kan inte gå med strumpor på mattor för det känns obehagligt.
Jag förstår att det är pressande för henne att ha ett syskon med autism och att det givetvis påverkar hennes humör. Dessutom är hon trött när hon kommer hem från skolan och säkert hör det också till åldern att ha lite humör. Men det är så mycket annat kring hennes stora oro framför allt som jag undrar över. Det är någon pusselbit som saknas här.
Jag har pratat med dotterns lärare som blev mycket förvånad, men tog mig på allvar och jag ska nu prata med specialpedagogen på skolan så får vi se hur vi går vidare. Har även sökt avlösare till lillebror för att underlätta hemma men allt tar ju sån tid och jag vill ha hjälp NU. Det som oroar mig mest är att hon så tydligt visar att hon inte riktigt mår bra, hon har det senaste 1,5 året varit mycket mer allvarlig än tidigare.
Behöver verkligen komma i kontakt med andra som har flickor med likande symptom för att se om jag är på rätt spår när jag funderar på ADHD. Det är ju dragning åt autismspektra också men de diagnoserna går väl in i varandra.
