25 % risk att jag dör? Men enligt sambon är det honom det är fel på
Vet inte riktigt om jag ska lägga detta under kroppsligt, psykisk ohälsa, missbruk eller relationsproblem...
Jag och min sambo har varit tillsammans i 2,5 år, bott ihop i 2 år. Enda sedan vi flyttade ihop så har han haft en massa "problem". Vet inte hur jag ska förklara det riktigt.... Ont i magen, panikattacker, trött, deprimerad, tjock i halsen. Vi har åkt in till akuten en gång där det tog en massa prover och kom fram till att det bara var "stress"/"psykiskt". Senare gjorde han även en privat hälsokontroll som kostade ca 5000 kr och även den visade att allt var bra bortsett från B12 brist och höga kolesterolvärden.
Strax efter denna gick han även till vårdcentralen där det testade glutenallergi och sköldkötterln. Han fick även göra en koloskopi. Han blev även sjukskriven ca en månad för utbrändhet och blev i samband med detta diagnostiserad med paniksyndrom.
Vill även tillägga att han jobbar på ett mindre företag där många andra som jobbat där haft exakt likadana symptom pga stress.
Hans symptom blir alltid bättre när han dricker alkohol för att sedan dagen efter bli värre än innan.
Jag själv har bojkottat alkoholen helt sedan drygt ett år tillbaka, då jag insett att det inte passar mig.
Däremot så röker vi cannabis. Hans symptom har oftast blivit bättre av att röka på, men nu på senaste tiden har han börjat få panikattacker när han röker. Ja och man kan undra varför han röker på fast han numera oftast bara mår dåligt...
Jag vet att cannabis hos en del kan utveckla paniksyndrom. Jag har själv känt av tendenser av det för flera år sedan. Men numera har jag inte känt av det sedan jag började röka med sambon för va ett år sedan.
Nu till mig:
I mars i år ungefär började jag känna av ett illamående och aptitlöshet. Sjukanmälde mig i 1,5 dagar. Men det hjälpte ju inte direkt så efter det har jag fortsatt att jobba på som vanligt. Kan tillägga att illamående och aptitlösheten dämpades av cannabisen. Jag var självklart orolig och trodde att det var något fel på mig. Men min sambo förklarade för mig flera gånger att jag bara ska äta för det sitter bara i mitt huvud.
I somras hade vi rökuppehåll och då fick jag sjuka smärtor i övre delen av magen i samband med måltider. Och han förklarade som vanligt att det bara satt i huvudet och att det berodde på cannabisabstinens och att det bara var att äta. Jag var ganska skeptisk till detta då jag haft uppehåll tidigare men aldrig känt några sådana smärtor tidigare.
Resten av sommaren så fortsatte jag ha dessa smärtor om jag åt och inte hade rökt innan. Det blev bara värre och värre. Jag bytte arbetsplats första veckan denna månad och det var ganska pinsamt med ätandet att jag knappt kunde få ner någonting. Jag röker självklart aldrig på under arbetstid eller liknande situationer. Det slutade en gång med att jag fick få in på toaletten och gråta av smärtan.
För tre veckor sedan var vi på en släktmiddag i min sambos hemort. Och middagen var ju som sagt jobbig för mig pga av mina "ätstörningar". Det slutade med att jag inte kunde sitta kvar vid bordet och gick ner och la mig och grät och skakade av smärta. Tillslut spydde jag och spyan var kaffesumpslikande dvs svart. En i sambons släkt är sjuksköterska och undersöker min spya efter att jag spytt andra gången och sedan tvingar de mig till akuten. Mina blodvärden var precis på nedre gränsen för ok så jag fick åka hem men det sa åt mig att direkt på måndag ringa till vårdcentralen så att det kan göra en utredning men att det antagligen var magsår.
En vecka senare fick jag göra en gastroskopi och där kunde de se sår som dock såg ganska läkta ut enligt sambon. Jag hade själv fått lugnande inför undersökningen så jag minns inte så mkt själv.
Jag inser nu att det måste vara magsåret som har besvärat mig i ca ett halvår och cannabis hade blivit självmedicinering mot symptomen.
Jag väntar fortfarande på svar av vävnadsproverna. Eller jag ringde igår och proverna hade kommit till vårdcentralen men sjuksystern kunde inget säga utan jag skulle ringa på måndag när läkaren hade telefontid. Jag hoppas att detta beror på deras rutiner och inte pga att det är något allvarligt.
Nu har jag läst att nästan en fjärdedel dör inom ett år efter att de behandlats för blödande magsår. Vilket gör mig lite orolig. Är sannolikheten 25% att jag dör inom ett år?
Efter att ha berättat till min sambo så ringde han till sin kompis som läser till läkare och enligt honom så är det ingen som dör. Och han var sur på mig förr att jag hade läst att 25 % dör.
Vill tillägga att jag inte googlade "dödlighet blödande magsår" eller något sådan utan läste vetenskapliga artiklar om upptäckten av magsårsbakterien Helicobacter pylori. Denna statistik kommer från Statens utvärdering av medicinsk hälsa och läkartidningen, svt och medicinskforskning centrum i ett län hänvisar till dessa siffror. Så det känns ju ganska pålitligt.
Men enligt min sambo så är detta bara skit och jag ska inte tro på nåt jag läser på internet och han verkar inte alls bry sig. Istället pratar han om att han är så trött och att han tror han att har cancer.
Detta krossar mitt hjärta att han inte tar mig på allvar. Speciellt efter att han han själv haft så mycket problem och jag verkligen uppmuntrat honom att kolla upp allting och tagit det seriöst. Men när det kommer till mig så är han helt oförstående.
Hade jag inte varit tillsammans med honom hade jag förmodligen utrett detta nogrannare tidigare, men det är svårt när någon ständigt skäller på en "att det bara är att äta för det sitter bara i ditt huvud", och då hade jag förmodligen kommit undan med ett icke-blödande magsår.
Just nu känns det som att han är den mest egocentriska personen jag mött. Han har bara ögon för sig själv. Känns som att han inte bryr sig om mig alls.
Blev en lång historia...
Det jag vill ha råd om är:
1. Låter det helt fel med nästan 25% dödlighet efter blödande magsår?
2. Borde man ha upptäckt cancer i dessa hälsokontroller hos min sambo? Eller kan man enkelt testa mot detta på VC?
3. Funderar nu på att lämna min sambo då jag känner mig så sviken för att han inte tar mig på allvar. Är det fel/konstigt att jag tänker/känner så?
Tacksam för svar.
Om ni inte har något medicinsk forskning att referera till angående att våra besvär skulle ha med cannabisbruket att göra så kan ni hålla era åsikter angående cannabisbruket för er själva.