Erfarenheter av adhd medicin till barn? berätta!

Min systers dotter är 8 år har medecinerats med Concerta 18 mg ( minsta dosen) i 1 år och märker en klar skillnad hon är lugnare och tycks må bra. Man kan få mindre matlust. Men inte i hennes fall.

det verkar ju positivt =)

fler där ute?

Min son på 16 år fick diagnosen adhd och trots syndrom för några dagar sedan och detta är kanske ingen hjälp egentligen men det finns en rädsla hos mig när han nu vill ha medicin pga jag haft amfetamin missbruk innan o vet att alla dessa mediciner är väldigt skadliga för hjärtst i längden för man får högre blodtryck. Jag vet att det finns alternativ medicin i form av olika vitaminer o mineraler som ska öka blodtillförsel till celler som annars är blockade när man har adhd. Jag vill ju inte skada min sons hjärta även om hjärna börjar fungera normalare för kropper behöver båda dessa organ väl fungerande för ett bra liv. Kolla om det finns alternativa saker till din bror innan nisatsar på recept medicinerna. Och fortsätt peppa din bror med positiv energi så ska han nog må bättre ska du se.

Hur togs beslutet? Vi tog det i samråd med sonens läkare då sonen var 6,5 år för att se om det hjälpte

vilka effekter fick barnet/familjen, positiva och negativa? Tyvärr bara negativa effekter, ingen sömn, ingen matlust och han var konstant trött, ingen positiv effekt alls.
  
  hur har omgivningen ställt sig till saken? De har tagit det bra utom mormor och morfar

Vilka fördomar har ni fått slagits emot?Det mesta är faktiskt här på FL där det tydligen finns ett stort förakt mot barn med diagnos och dess föräldrar.
   
vad säger ni om de negativa kommentarerna? Jag brukar försöka upplysa, tyvärr är en del för insönade i sin fördomar för att kunna se något annat, andra tycker det är intressant att få veta mer och se saker från ett annat håll.

varför slutade ni / varför fortsätter ni? Vi slutade för att sonen gick ner sig helt, tog ca 6 månader innan han blev sig själv igen.

vad tycker barnet själv om medicinen? Han var väldigt positiv först tills han provade.

Nu låter jag väldigt Anti, men det är jag inte, det fungerade inte för oss men jag känner till barn som mått och fungerat väldigt väl av medicinering,däremot bör man vara medveten om att det inte fungerar för alla.  

Ang din bror, nu vet jag inte hur gammal han är men MÅNGA får en livskris i samband med att de får diagnosen och det kan ta ett tag innan alla bitar faller på plats, sedan finns det ett fåtal som aldrig accepterar sin diagnos och det finns de som som det som en jättemotivation när alla bitar faller på plats.

Finns det grupper eller dyl i er närhet så din bror kan träffa andra med diagnos och se att det inte är något fel på dem? Vill man inte träffa någon finns ju internet också. Det är så vanligt att man ser en diagnos som något sjukt och fel vilket det ju inte är, däremot kan man behöva tid att förlika sig med det. man behöver inte heller berätta om sin diagnos om man inte vill.    

Vicks75;
Tack för ditt svar!
Jag håller med, man borde nog testa en hel del annat innan sådan pass stark medicin. Har forskat lite och försökt få dem att köpa eye-q, det ska tydligen fungera väldigt bra för vissa!
Ja man vill ju inte att beroende ska utvecklas! Har hört från läkare att forskning finns på att det är större risk för missbruk om adhd går obehandlad, än inte! Men jag har också hört tvärtemot...

Går ni/han i någon annan behandling? Samtal tex?

Litet My;
Tack så mycket!!

Vad tråkigt att det blev sådanna konsekvenser av medicineringen :( provade ni flera av medicinerna eller bara en?

Tillägger att jag slutade med min concerta efter ett par månader, jag fick konstiga tankar och blev aggressiv, oerhört känslosam och inbillade mig saker. Blev värre veckens efter jag slutade. Är skeptisk själv pga mina erfarenheter!

Min bror går nu då och då till en kurator på BUP, verkar fungera bra men har fortfarande samma problematik. Har försökt få föräldrarna att gå komet-programmet (bland annat) men de är så slutkörda att de tar inte för sig det... Han har inte fått medicin ännu, jag hoppas att de tar alla andra vägar de kan först!!

Jag pratar med min bror om diagnosen, försöker lyfta honom och det fungerar bra! Han ser de positiva "effekterna" av sin adhd också! Däremot vill inte föräldrarna att jag pratar med honom om det... Tror de är rädda.

Försöker att peppa mina föräldrar till att stötta honom "bättre" genom att prata med honom, visa honom information på internet, läsa böcker osv men det är som att springa i lera tyvärr... :(

Både jag och grabbarna har ätit Amfetamin resp Metamina under flertalet år.  Jag längst tid eftersom min ADHD var värst :)  och väl inrotad efter 49 års ohejdad vana.  
Har ätit det sen 2002 utan avbrott, utan några behov av dosökning eller liknande .
Jag kan ju helt ärligt egentligen bara säga hur den påverkat mig och jag kan lungt säga att den dels räddade livet på mig, dels faktiskt var min magiska medicin som gjorde att jag sakta men säkert kunde ta mig an världen utan frustrastions-utbrott och ilska .

Jag var nog en rätt ilsken liten satkärring är jag rädd, idag är jag en lugn gammal tant som fungerar mycket väl ;)