ADHD - När fick ditt barn sin diagnos?

Jag kontaktade bup själv när hon var 6 år och träffade olika människor där. Diagnosen var satt när hon var 10.

Hej vilka problem har ni med era barn? Jag har en 6 åring som är under utredning nu, men känns som dom inte tycker det är någon problematik runt barnet.
Börjar känna mig som en usel föräldrer och undrar vad jag har gjort för fel. Trodde med all säkerhet att Han har ADHD, men psykologen sa " Vi ser inga stora svårigheter"....

Jag ringde till BUP första gången när han var 4 år, ingen tog oss på allvar förän i våras då han började bli självdestruksiv..
    

Min son fick den pedagogiska utredningen från dagis när han var 4, sen kom det saker emellan som de tyckte var för stora i hans liv för att utreda, men han fick diagnosen när han fyllt 5 och påbörjade medicinering strax innan han blev 6. Dock har han haft stora problem båda på dagis och hemma så han fick tidigt hjälp från specialpedagoger och liknande.

Hejsan 
Min dotter fick diagnos ADHD och utvecklingsstörning när hon var ca 10 år. 

Vi tog kontakt med skolan och Bup precis innan sommarlovet, och nu har barnet varit hos både skolpsykolog och på Bup ett flertal ggr, och diagnosen väntas komma närsomhelst. Är bara sista mötet på Bup vi väntar på nu, och det ska ske innan jul åtminstone.
Så drygt 6 månader kommer det nog att ha tagit. Vi bor också i Skåne, men vi har legat på både skolan och Bup som f*n, tjatat och stått på oss att vi MÅSTE ha hjälp. 

Jag bor oxå i Skåne.....Min äldsta son var 2.5 när vi kom i kontakt med bup och redan då sa jag att jag misstänkte att han hade ADHD... Men det skulle dröja väldigt länge tills det hände något. Och anledningen till det var att dom på BUP tyckte att han var för liten och att vi skulle vänta. 
Det kändes som ingen trodde på oss och hela tiden motarbetade oss men vi märkte att där var något som inte stämde med L  och när han började skolan så blev L:s problematik ännu mer påtagligare.

Så det var bara att börja sitt "krig" med BUP där jag krävde att han skulle utredas men det skulle dröja tills han började 1:an när han fick sin ADHD diagnos.
Men det blev inte lättare utan istället  måste jag kämpa för att han ska få det hjälp skolan är skyldig att ge!!    

Tydligen så hade vi hamnat mellan stolarna... vi blev kallade efter årsskiftet när de hade fått in nya psykologer och sen åkte vi in varje dag i en dryg vecka. Vår psykolog tyckte inte det var ok att vi fått vänta så länge, så det blev påskyndat med täta besök. Tanken var ju, för vår del, att ha en diagnos innan skolan börjat på riktigt, men det sket ju sig. Nu väntar återgivningen nästa vecka.

Hon fick diagnos då hon var 6år. Utredningen började då hon var 4

Kom i kontakt med bup 2010, sonen (10/11 år)fick då diagnosen odd (adhd fanns i bakgrunden men inte tillräckligt för att fastställa en diagnos, likaså autism)
Dec 2012 (sonen 13 år) - diagnos adhd

jag kontaktade själv skolsköterskan på sonens skola,då det här är så att det måste gå genom skolläkaren för att få till en utredning. Jag ringde flera samtal o nästan grät för att lärare bara gnällde på sonen,skällde o gnällde att han puttade andra eller slog,eller var störig eller sa fula ord,alltid var det nåt!? O DE kom inte själva med nå lösningar.Det blev jag helt galen på!!
Detta var strax före examen då han gick ut 1an.Så fort sommarlovet var slut o skolan började igen (då gick hn 2an alltså) så fick vi läkartid,o han skrev remiss direkt. O några veckor senare hade vi klar diagnos.Han behövde bara gå till en psykolog vid tre tillfällen.O så var det klart!

Så det kan gå fort också. Nu har han medicin o ska få bolltäcke osv ,o sen är de ju mindre tjatiga i skolan också!!   

Min sons fick vi redan höra om på dagis att han vart jätte arg jättefort o då small det men i övrigt så fungerade han bra men i skolan när han bytte lärare i 2:an o mer krav ställdes så vart det kaos!
Han utreddes i årskurs 3 men fick ingen diagnos, hans problem var övervägande skolrelaterade o han uppfyllde inte alla kriterier. Men han fick ändå byta till liten klass som nog var hans räddning, han utreddes igen i årskurs 6 o fick diagnosen samt började medicineras o vilken förändring det vart i skolan :)

Båda gångerna har det gått fort - från beslutet tagits till utredning varit igång!

Men tror det handlar mycket om hur barnen är - hur dom prioriteras i kön, min son var väldigt utåt aggerande i skolan så han var ett stort problem o då verkar det gå fortare.
Dottern har ADD o hon har alltid varit tyst mjuk i sitt sätt, inte stökat o bökat vilket gjort att jag fått slåss för en utredning o tagit flera år!!

Låter som min son. Han går i 1an nu men problemen började smått visa sej i 6års. Vi har sprungit på möten i skolan titt som tätt men bara dravlat samma saker. Inget händer. Dom flyttade honom från den stora byggnaden till den mindre, funkade rätt hyffsat fram till starten i 1an...sen dess har problemen bara blivit värre å värre. Dom satte in resurser men dom personerna sa fort ifrån sej uppdraget, dom klarade inte av honom å inte se hur hans mående blev sämre å sämre. Han e precis som du beskriver, utåtagerande å det smäller direkt. Nu senaste halvåret har han påvisat tvångssyndrom i form av handtvätt bla men det e bara i skolan. Sista tiden upplever han allt som smutsigt, även rentvättade kläder imellanåt å dom åker raka vägen ner i tvättkorgen igen. Jag kan beskriva mer om honom men då skulle sidan inte räcka till.

Vid flera tillfällen på dessa möten har jag frågat om skolan misstänker att det kan ligga nå form av diagnos i grunden men får varje ång till svar- är ni oroliga som föräldrar kan ni alltid göra en utredning. Vi har inte varit oroliga tidigare då problemen bara varit i skolan men i oktober förra året tog jag kontakt med skolläkaren å fick remiss skickad för utredning. Vi ska träffa läkaren på Osdag å därefter hoppas jag att det löper på för nu e situationen ohållbar även i hemmet. Han blev nyligen avstängd från skolan en vecka, det var veckan innan sportlovet så sen dess har vi haft honom hemma. Skolläkare  kommer att sjukskriva honom två veckor till att börja med. Vi har fått trixa å traxa med våra jobb för att kunna sköta en biten oxå....dessutom har vi ett äldre barn oxå som mer å mer blir åtsidosatt för sonen tar mer å mer plats i hemmet. Frustration, ilska å maktlöshet är vad denna familjen består av i nuläget.....  

Maken har även vid ett flertal gånger fått lämna sitt jobb för skolan har ringt  bett oss hämta honom, ibland redan innan lunch. Sonen sjlv kan inte tala om varför han blir så här, han säger att det e nått fel med hans hjärna. Vad svarar man en liten 7årig pojke på det??