Stammare!?

Undrar om det finns någon som stammar därute? Vad är dina erfarenheter av det? Och dusom inte stammar, hur upplever du en person som stammar?

Jag har stammat sedan puberteten. Vissa dagar stammar jag i varenda mening och vissa dagar stammar jag inte alls. Mycket beror på situation samt vilka jag pratar med. Jag har aldrig fått någon professionell hjälp med min stamning. Eftersom jag aldrig stammat i skolan under min uppväxt, till exempel på redovisningen eller dylikt, så är det ingen lärare som har kunnat "upptäcka" det och erbjudit hjälp. Mina föräldrar har aldrig kommenterat min stamning trots att det är dom som hört den mest. Jag har aldrig sett min stamning som något problem. Jag är ju så himla van att jag måste fokusera till 100% när jag pratar, välja ut de rätta orden, andas på rätt ställe, bara koncentrera mig på vad jag ska säga helt enkelt. När jag dricker alkohol stammar jag desto ännu mer. Gånger då jag inte stammar är när jag pratar engelska (eller något annat språk), när jag sjunger, när jag läser upp något som redan är skrivet. Tar jag det lugnt och pratar väldigt sakta, stammar jag inte heller. Jag har aldrig, och då menar jag aldrig, pratat om min stamning med någon. När jag var tonåring var det ibland vänner som kunde skratta lite åt mig, eller härma mig ibland, men det är aldrig någon som har frågat om den eller så. Och ändå bedömer jag och säkert alla andra att min stamning är ganska grov.