Känner ni er avtrubbade av era ssri?

Äter 100 mg sertralin sedan april/maj och jag känner inte igen mig själv längre och tycker att jag egentligen inte vet vem jag är. Men skönt att inte ha panikattacker och så mycket ångest längre. Är ju mitt i rehab så  vet inte hur det blir sen. Känner mig lite avtrubbad, men det är nog bra för innan reagerade jag nog för mycket liksom. Nu tycker jag att jag reagerar för långsamt på nåt sätt.

Det är så medicinerna funkar. De tar bort både dalarna (depression, ångest osv) och topparna (äkta glädje, lycka osv). Det är priset man får betala tyvärr.

Ja...har insett det nu. Har inte känt det som ett jätteproblem innan men jag kan inte bli riktigt jävla glad och förr när jag hörde om jobbiga saker eller läste ens en gång kunde jag reagera massor och bli otroligt ledsen. Nu blir jag mest "jaha" och sen tänker jag inte på det. Känns som jag är lite halvt empatilös ibland....otäck känsla.

Exakt så känner jag! Ibland när jag ligger i sängen så inser jag att jag känner absolut ingenting. Jag är så avtrubbad att jag förmodligen inte hade blivit ledsen om jag fick en allvarlig cancerdiagnos! Helt sjukt. Vet inte vem jag är längre, eller vem jag var innan.

Ett exempel: för några dagar sen råkade jag tappa en bricka med glas varpå jag fick splitter i precis hela köket/matrummet. Jag brydde mig inte ett smack. Innan SSRI hade jag svurit, fräst, gråtit, boxat till någon/något och kastat frukt i golvet (mitt gamla sett att avreagera mig, haha). I sådana stunder inser jag hur extremt effektfulla SSRI är.

Det negativa är att jag inte blir direkt glad heller, skulle inte ens jubla om jag vann 10 miljoner på Triss.
Jag bara är. Väldigt märklig tillvaro. Funderar på att sänka min SSRI, äter maxdosen sen ett par månader tillbaka. Men samtidigt... jag känner hellre NOLL än lever med den ångesten jag hade tidigare.

Känner inte alls det! Äter sertralin.

Åhh vad jag känner igen mig. Hade jag fått en allvarlig diagnos hade jag förmodligen inte heller "orkat bry mig" eller reagerat så mycket utan mest känt, jaha,då är det väll så. Visst förr var jag sjukligt rädd för döden och sjukdomar ,men att inte reagera alls känns väll inte helt sunt heller. Eller om jag läser om nått hemskt känner jag mig ibland likgiltig också. Ibland känns det som jag bara går runt och är.....och lite som bomull i huvudet. Ibland vill jag känna mig ledsen över nått och gråta men det står still i huvudet.....

Vad skönt för dig!

Men klart finns det situationer då jag reagerar, när min hund var dålig hade jag panik och jag grät och grät och var såååå orolig och ledsen, nu var han inte så sjuk eller dålig men jag trodde han skulle dö. DÖ kom känslorna fram...men inte alls alltid.

Äter Cymbalta som ska ha färre bieffekter trots att de är starkare än Sertralin mfl.
Känner mig inte alls avtrubbad.
Visst, blir inte lika ledsen, deprimerad och tar åt mig som förr men kan verkligen känna glädjerus och lycka! Pirrar i magen varje dag när jag glädjs åt saker mina söner gör :)
Och blir berörd av hemskheter.
Men har inte längre ångestattacker, panikångest etc.
   

Skönt Just det resultatet hade jag önskat jag kunde få, men har googlat runt lite och verkar tyvärr vara rätt vanligt att man kan känna en viss avtrubbnad, medan vissa inte alls känner det.