Hur är man en bra praktiserande kristen?

Det är nog olika vad man lägger i orden "religiös" och "praktiserande". Det verkar finnas praktiserande muslimer som tycker att om man inte lever som dem (eller enligt Koranen) så är man inte muslim. Men man kan ju vara kulturell muslim, född muslim, muslim till namnet etc. Detsamma med kristna.

En "praktiserande" kristen är för det första självklart troende, erkänner Gud och Jesus osv, samt försöker väl i övrigt leva och resonera enligt kristna värderingar? (Älska din nästa, inte döma, ev. be regelbundet etc). I övrigt finns det ju så många grenar och tolkningar inom kristendomen att det är svårt att säga. Katolicismen har t ex 5 sakrament, protestantismen har väl bara två (?) 

Nu kan jag nog kanske ses som naiv. Men varför kan man då inte vara sådär lite lagom praktiserande så att man då lättare kan passa ihop rent kulturellt? För såsom jag ser det. Så är det snarar genom en religions alla fysiska och praktiska regler som skapar konflikter.  Och inte religionen i sig om man bara ser till dess andliga budskap.

Men detta är inte någonting som behöver gälla bara för att man tillhör en helt annan religion. Nej för denna process har även kristna gått igenom här i väst. För att nu enbart vara något som märks i dess kyrkor och församlingar. Ett bra exempel på det är vad som har skett i Amerika. Något som började med att en gång väldigt extrema kristna ifrån europa på 16 -17 hundra talet drömde om att upprätta en ideal stat just där. Och som då var grunden till många frireligiösa kyrkor idag. Men inte märker man på varken Obama eller Romney idag att de är det?

Man älskar.

Bra kort svar! Men gäller inte detta alla som tror?

Tro har olika nivåer i allas hjärta, alla kan praktisera på olika nivåer beroende på ens tro-nivå om man säger så. Tänk som matte, för att kunna lösa integral så måste du kunna funktioner och derivata osv. Samma som tro för att kunna vidare vara praktiserande muslim så måste du följa ordningen, du kan inte hoppa direkt från simple matte till rymdmatte. Naturligtvis du kan bestämma vart går din gräns beroende av matte intresse och förmåga är det samma som hur mkt du vill gå vidare med din tro. Om du har mkt intresse för matte så lär du dig snabbare och djupare, ju mer du lär dig desto mer du vill gå djupare. Samma med tro, känner du att den ger ro i själen och finner lugnet i vardagen då vill du mer praktisera din tro, ju mer du finner harmoni i ditt liv desto mer följer du din tros regler. Men naturligtvis så kan du bestämma vart går din gräns och stannar du där med när det gäller din tros nivå.

Att leva som muslim utan att folk märker det, kan du visst göra, beror helt enkelt på vilken nivå är du på och hur mkt är du villig att kompromissa från din tro och om det ok för din del. Tex, som en muslim, får du ej dricka alkohol eller äta griskött, om nån bjuder ska du strunta i reglerna för att inte visa att du är muslim, du kan naturligtvis göra det men du ljuger båda för dig själv, dina vänner och framför allt till Allah(sw) så förlorar du ju respekten för dig själv. Sen så småningom börjar du tro som du lever inte  längre som din tro egentligen är. Naturligtvis det fortfarande upp till var och en som bestämmer själv hur man vill ha det men ska man vara lojal mot  den tron man har gett sig in på (även icke tro) så tycker jag att man ska vara ärlig mot sig själv. En sak är för klart är att va du än är så ska man ha respekt till andras tro och icke tro och inte hävda att du vet bäst och alla andra vet inget alls!

Eftersom du vill använda praktiserande som inte förekommer inom kristendomen känns din frågeställning lite konstigt att du blandar två olika religioner men det kanske är dit syfte?

Alltså jag vet inte vad det är du egentligen skriver här; 'hur det bäst ska synas'?
Ja och vem säger att tron inte finns i den personens hjärta som praktiserar sin tro - 'så att det syns' (?) då? Om man inte tror så finns det väl ingen anledning att praktisera någonting?

Är det verkligen frågan du ställer, att det gäller muslimer? I rubriken till din TS så står det ju annars 'hur är man en bra praktiserande kristen?'

Jag tycker bara det är så konstigt är att det kan vara så stor skillnad. Och sedan jag åter igen undrar vad detta kan bero på. Är det måhända en mognadsfråga? För jag anser att problem som uppstår mellan kristna och muslimer till största delen är rent kulturella och inte så mycket religiösa trosfrågor. Men så har det även varit mellan olika kristna fast då har det mer gällt trosfrågor precis som det ibland bråkas internt inom Islam. Fast där är det då knappast någon som retar sig på den kulturella delen. Men jag har kanske fel.

X och Y

Du är allt flitig på att skapa trådar i religionens namn!

Det är väl bara Gud som kan bedöma det på domedagen!

Jakob 2:24-26
 Ni ser att en människa skall förklaras rättfärdig på grund av gärningar och inte bara på grund av tro. 25 Blev inte också skökan Rahab på samma sätt förklarad rättfärdig till följd av gärningar, sedan hon hade tagit emot sändebuden gästfritt och släppt ut dem en annan väg? 26 Ja, liksom kroppen utan ande är död, så är också tron utan gärningar död.

Hur kan du säga att det är ok för en kristen att bara ha tro utan att praktisera den? Bibeln säger ju annorlunda i den här frågan.

Jakob 1:22-25

 Men bli ordets görare och inte bara dess hörare, annars bedrar ni er själva med ett falskt resonemang. 23 Ty om någon är ordets hörare och inte dess görare, är han lik en man som i en spegel betraktar sitt eget ansikte. 24 Han betraktar nämligen sig själv, och så går han bort och glömmer med ens vad slags människa han är. 25 Men den som blickar in i frihetens fullkomliga lag och håller i med det, han skall, därför att han inte har blivit en glömsk hörare utan en gärningens görare, vara lycklig när han gör det

Som kristen kan man inte endast ha tro utan tron måste även synas i ens gärningar. 

   

Jag menar att den moderna kristna tron tillåts granskas och kritiseras som aldrig förr även internt inom diverse församlingar och kyrkor. Detta med att ifrågasätta menar jag bestämt är en del av den modern kristen tro går ut på idag. Där man visst kan vara en god kristen och tro på vetenskapen t ex evolutionsteorin, liv på andra planeter osv. För modern kristen tro tillåts utvecklas i takt med allt annat i ett modernt samhälle idag. Där man istället lär dig kompremissa och se alternativa möjligheter för att bevara sin tro om man nu så innerligt gärna också vill tro. Så därför skulle jag vilja påstå att kristen tro är mer personligt förankrat till individen mer än någonsin idag. Där förhållandet till Gud snarare mer anses vara någonting högst personligt idag. Men observera detta är vad jag tycker och fått fram vad man tycker på det andra kristna forum jag varit med och dikuterat. Det finns nog andra som tycker annorlunda.

För mig är praktisera någon som ber och läser Bibeln och som bara vill visa att man kan Bibeln, man vet vad tron handlar om man vet en väldans mycket. Men som Nyago skriver så har det med goda gärningar att göra. Att läsa Bibeln, Koranen eller torah är det en god gärning? Att sitta i sin ensamhet att be eller att be fem gånger om dagen, är det en god gärning. Ja det är det men jag tror inte enbart att det är vad en god kristen ska vara utan är inte en god gärning att vara mot andra som du vill att de ska vara mot en själv, är inte en god gärning att hjälpa andra, att våga stå upp för de svaga och att ha ett förhållande till Gud och samtala med honom att våga visa vem man är och inte vara den andra tycker man ska vara för att ens religion kräver det.

Man kan gå till kyrkan, moskén, synagogan men gör man inga goda gärningar är man nog förlorad.

@ nyago, låter underbart, detta kommer jag använda när jag pratar med mina kristna vänner, tack!

Självklart får vi inte glömma att försöka bemöta andra som vi själv vill bli bemött. Men för detta anser jag man knappast behöver vara kristen. Och när det sedan gäller det jag skrev senast. Så tycker jag detta är en utav kristendomens absolut största fördelar idag. Nämligen det att man inom de flesta kristna församlingar idag kan diskutera så öppet om saker och ting. För om man nu ändå har en önskar att tro inom kristendomen. Så finns det till och med möjlighet för det idag om man nu så än heter Einstein, Stephen Hawking mm.

Einstein va troende jude...

Men han ville ha en tro trots att han var så smart. Och detta kan jag inte se som något fel.

Jag har ställt exakt samma fråga på forumet www.credoakademin.nu/. Nämligen frågan om man måste vara kreationist dvs. ordagrant bokstavstrogen för att anse sig vara en god kristen? Och fått svaret att detta behöver man definitivt inte vara. Samtidigt som jag frågat om man verkligen kan tro på sådant som engagerar många vetenskapsmän idag och verkligen vara en god kristen t ex frågor som rör hur livet innersta och hur det blev till mm. För på något sätt så finns det alltid plats för Gud i alla fall någonstans. Frågan är bara hur man vill betrakta saker och ting. Och det är där jag tror att det kan skilja sig mycket mellan kristna och muslimer. Men jag vet absolut inte.

Inte jag heller :))

Hur många mäniskor är det inte som vill tro men som har kämpat med sin tvivel. Däribland berömda män som t ex Einstein, Darwin osv. Men de är all såsom Tomas tvivlaren dvs. den som vår herre älskar allra mest. Så tror jag det står i bibeln i alla fall dvs. de som kämpar med sin tvivel.