• Anonym (flytt)

    Finns här några mammor som bor på annan ort än sina barn?

    Jag vill flytta till en annan stad i ett annat län, jag har försökt ta mig härifrån i många år. Problemet är att jag är separerad med barn och barnens pappa vill inte flytt vilket jag förstår. Han är uppvuxen här och har sin familj här och såklart får jag inte ta med mig barnen för honom. Vi har barnen VV nu och har haft så sen vi separerade för över ett år sen.
    Vi bor i en ganska liten stad där det finns dåligt med jobb, jag är så trött på att ha dlig ekonomi, jobba som timvikarie hela tiden. Hoppar mellan att jobba i hemtjänsten, till fabrik och som chaufför. Ingenstans får jag ett fast jobb. Jag vill flytta till en större stad med bättre utsikter, där jag kan få ekonomisk trygghet, att veta att jag har ett heltidsjobb att gå till om bara är mitt. Det finns inte i min stad.  

    Hur funkar det för er mammor som bor på annan ort än era barn? Hur tog barnen det? Jag tänkte börja med att testa i kanske 6 mån och se hur det funkar för alla.

    Jag undanber pikar om att jag överger mina barn, jag vill bara höra hur det funkar för er andra mammor i samma sits.  

  • Svar på tråden Finns här några mammor som bor på annan ort än sina barn?
  • Anonym (flytt)

    Puffar lite

  • Kråkes mamma

    Vet inte om jag räknas men svara ändå. Jag och sonens pappa har VV boende och vi bor 1,2 mil från varandra. Jag bor inne i tätorten och han ute på landet. Vi har valt att ha fsk plats där jag bor (han jobbar på samma ort) trots att det finns en jättebra fsk bara 2,4 km från pappans hem för att underlätta för oss båda.

    Vårt tänkt är att göra det som är smidigast för sonen och oss båda även om det blir lite fix och trix ibland för att få allt att gå ihop.

    Har du tänkt att flytta så långt bort att VV boende blir omöjligt rent praktiskt?

  • Anonym (mamma på vift)

    Jag bor nästan 30 mil från mina barn och har gjort så i ca. 8 år. Jag har sedan dess varit varannan-helgs-förälder   och barnen har kommit alla skollov och även ca. 7 veckor på sommarlovet.
    Det går dock aldrig att ta igen den förlorade vardagen, det är i vardagen barnen utvecklas och det missar du. Man har inte koll på barnens kompisar, man känner inte föräldrarna till barnens kompisar och man kan inte vara delaktig i aktiviteter som barnen har i veckorna och kan inte alltid komma till skolan på träffar osv. 
    Nu vet jag inte hur långt ert avstånd skulle bli, men att inte ha umgänge på vardagarna gör att man går miste om barnets utveckling och det går otroligt fort. Det är ju även så att du förmodligen tänkt jobba heltid och gör du det på en annan ort där det kanske är en timmes enkel resa till orten barnet bor är det ju inte lätt att bara åka ifrån om det är något i skolan eller annat. Det är tandläkarbesök, vårdcentralen allt sådant missar du.

    Barnet kanske har en match på helgen eller ett kompiskalas som infaller på "din" helg eller andra aktiviteter. Tänk på att ni rent krasst kanske bara har dryga 48 timmar att umgås den där helgen, om man verkligen tänker på det så är det vansinnigt....
    Mina barn har känt sig otroligt svikna, med all rätt det är oförlåtligt det jag gjorde att flytta. Jag har jobbat hårt med att få tillbaka en gnutta förtroende och att jag inte kommer försvinna igen.

    Ska vi sedan ta rent materialistiska nackdelar med att flytta så är det utgifter för umgängesresor som du själv får stå för, du ska även betala underhåll och räkna med inkomstbortfall för alla skollov och liknande du kommer vilja vara ledig för att få tid med ditt barn. 

    Jag önskar att jag kunde göra min flytt ogjord och skulle jag få ge dig ett råd så är det att absolut inte flytta bara på grund av vantrivsel eller för att få ett bättre jobb.
    Försök att hitta en fungerande tillvaro och att lösa situationen där du är idag, 

Svar på tråden Finns här några mammor som bor på annan ort än sina barn?