Fråga vad du vill! Till blivande specialpedagog

Jag har ingen fråga direkt, men jag tycker att det borde finnas bättre information till föräldrar om att extra stöd är en rättighet för barnet, dvs. att förskolan är skyldig att uppmärksamma när barnen behöver extra stöd, oavsett om det ligger sjukdom/diagnos bakom eller bara allmän omognad.

Jag fick kämpa i 1,5 år innan förskolan tog in en spec.pedagog till min son, tyvärr kan man ju som förälder inte beställa in det själv och förskolechefen vägrade. Det var först när jag fick ett läkarintyg som intygade att min son var 1,5 år försenad i sin mognadsutveckling samt att jag själv tog reda på lagar och regler via Skolverket och Läroplanen, som det hände nåt. Ja inte ens då egentligen, chefen ville fortfarande inte betala för att hyra in en spec.pedagog, men jag hotade med att anmäla till skolinspektionen. I min sons fall är det myckettydligt att han är sen och behöver extra stöd, även mina barnlösa vänner utan speciell utbildning kunde se det och det kunde självklart även förskolepersonalen.

Anledningen att jag inte "tog i med hårdhandskarna" från början var att förskolechefen sa blankt nej närjag bad om extra stöd till sonen, jag visste inte att det var en rättighet och det var aldrig nån som berättade det för mig. Inte ens då jag själv tog kontakt med kommunens spec.pedagog berättade hon för mig att det är förskolans skyldighet att uppmärksamma och utreda mitt barns behov av extra hjälp. Jag visste inte detta förrän jag läst Läroplanen samt några lagar om detta, från Skolverket.  

När jag ifrågasatte varför ingen tagit initiativ till att hjälpa min son (förutom jag själv då) så blev svaret att det ofta är känsligt för en förälder att barnet är sent och att man inte vill såra någon. Men det är ju mycket värre att en barn inte får hjälp, det är ingen skam i att ens barn behöver stöd!

FabulousMom: Verkligen hemskt att höra att sånt här händer. Det är barn som far illa när chefer inte gör sitt jobb. Jag blir glad att höra att du inte gav upp, du har verkligen hjälpt ditt barn på bästa sätt. Att bryta mot lagen som chef är något de kan bli omplacerade för. Nu vet jag inte hur länge sedan det här var, men jag tycker att du kan påpeka de för förskolechefens chef. Att du orkade och tog striden är ganska unikt bland föräldrar, därför kommer antagligen detta hända igen för något annat barn som skulle behöva hjälp vars förälder inte har den styrkan. 
Det du skrivit här kan du bara kopiera och maila eller, om du orkar prata direkt med chefens chef.

Hoppas att det går bra för din son!  

Det var 2 veckor sen det löste sig. Det var jobbigt att behöva kämpa så, jag är dessutom gravid och har en komplicerad riskgraviditet, så jag har egentligen inte orken för detta, hade det inte gått igenom denna gången hade jag kanske gett upp. Men det hade varit jättebra om alla föräldrar fick veta att de har rätt till detta, kanske genom BVC. Men ingen har informerat mig någonstans, fastän alla visste att min son var sen på många plan.

Ok, ja då förstår jag att du inte kan. 
Håller med om att BVC borde informera om det, mycket bra idé! Något jag kan försöka jobba på i framtiden   

I vår kommun jobbar specialpedagogerna mest med förskolans personal, alltså inte direkt med barnen i gruppen- är det så det brukar vara?

Specialpedagoger jobbar med att handleda personal i deras arbete med barn i behov av särskilt stöd. Ibland kan de vara med i barngruppen för att sedan ge personalen de "rätta" verktygen för att arbeta vidare. Det är förskollärarna som ska jobba med barnen, inte specialpedagogen.

Tack för din fråga! 

känner att jag måste få skriva av mig.... är just nu en mycket svag mamma till en 5 åring som håller på att göra mig vansinnig!! Kanske du som snart är färdig specialpedagog kan hjälpa mig lite!?
Jag är numera allt som oftast en sur och arg mamma, vilket jag egentligen inte vill vara. Jag skriker åt honom fast jag vet att jag inte borde osv... Känner att jag behöver lite stöd/tankar/råd från er!
Nu till hans beteende:
Jag har ända sedan han föddes känt på mig att han inte är riktigt som alla andra (hans lillebror är till exempel mycket mer lätthanterlig och har alltid varit). 5 åringen har en otroligt stark vilja, ska alltid ha rätt, vill gärna bestämma i lekarna osv. Han är otroligt duktig på prata, kan skriva, bra på matematik och logiskt tänkande. Han är också mycket duktig på att hantera en boll - så motoriken tror jag inte det är något fel på.
Det som stör mig mest är att han har otroligt lätt att flamsa, och när han är inne i ett flamsigt tillstånd går det inte att nå honom. Hur mycket jag än tjatar på att han ska sluta och ta det lite lugnare spelar det ingen roll. I  dessa situationer är han som i en annan värld. Det slutar med att jag får ta tag i honom, lyfta bort honom och säga till på skarpen. När man frågar varför han gör si och så, så kan han inte förklara - han svara ofta att "jag vet inte".
I går var vi på knatteskutt med honom - vi hade pratat innan om att man ska sköta sig och göra som ledarna säger osv. Men icket... klarade inte av att vara fokuserad mellan aktiviteterna (han har betett sig klockrent de första 5 gångerna). Men igår var det inte alls bra. Vi sa till honom under tiden, men han lyssnade inte. Jag känner att jag blir galen!!! Varför kan han inte bete sig som de andra barnen. Alltid ska det vara något annorlunda med honom.
På förskolan går det bra ibland och sämre ibland.. specialedagoger har varit inkopplade till och från ända sedan start. Nu har det varit lite lugnare ett tag men jag liksom känner att det är i antåg att det börjar bli jobbigt nu. Mer flams, mer koncentrationssvårigheter. Generellt är höst/vintern en sämre period för min pojke.
Jag är orolig att han har ahdh.. kanske med inslag av någon annan diagnos. En del punkter stämmer på pricken och andra inte.
Vad har ni för erfarenheter. Hur ska man klara av vardagen med alla dessa bråk, flams utbrott etc. Ska man skippa aktiviteter (typ knatteskutt) på helgerna för att inte utsättas för allt jobbigt som är förenat med det? Vi vill ju samtidigt att han ska intressera sig för någon sport...
Känner mig som en usel mamma som alltid är sur och tjatar på att han ska sköta sig - utan resultat dessvärre.... Behöver lite stärkande ord!!!        

Det är inte lätt att vara förälder, inte för någon tror jag...mer eller mindre. Det finns alltid en massa måsten, saker man tycker att de ska göra och saker som andra förväntar sig att man ska göra med sina barn. Frågan är om man vill man ha ett barn som alltid gör som man säger, som inte har egna åsikter, egen vilja, som inte busar eller har en egen personlighet? Vi vill ofta gärna att alla barn ska bli "normala" att de inte ska sticka ut...det tror jag även gäller oss vuxna till stor del, vi vill passa in och inte sticka ut, den klassiska jantelagen 

Jag kan förstå att du blir "galen" när han inte lyssnar eller gör som du säger, det kan bli frustrerande. Då kan det vara bra att ha någon att byta av med, din partner kanske kan komma och "ta över" när du känner att du inte orkar mer. Att han flamsar och har kul eller uttrycker sig genom att busa (på knatteskutt) behöver inte betyda att det är något "fel". Har ni frågat om han gillar knatteskutt? Eftersom att han klarade de 5 första gångerna utan problem så tolkar jag det mer som ett uttryck för att han inte tycker att det är kul. Han visar ju att han har förmågan att "sköta" sig och  bete sig bra,.
Du nämner att ha är duktig på att prata, har du/ni pratat med honom om det finns någon aktivitet ha skulle vilja delta i?
Flamsar han överallt, eller är det mer inomhus? Han kanske är en aktiv pojke som behöver mycket rörelselek för att må bra. 

Vad har specialpedagogerna sagt till dig/er när de varit inkopplade?

Mickan80: känner igen mig i så mycket av det du skriver. Skulle kunna vara min 5 åring som du beskriver.