Gravid - i nytt förhållande. Vad gör man?
För att försöka göra en lång historia kort så har jag alldeles fram tills jag fick två positiva utslag på grav-test varit helt och fullt övertygad om att jag aldrig någonsin skulle kunna bli gravid på naturlig väg.
Fram till i början på detta år har jag levt med en man, som jag de senaste åren haft oskyddat sex med. Under flera år har jag lyckats med bedriften att inte bli gravid. Jag har även dessförinnan haft en inflammation i en äggledare och varit övertygad om att det varit mig det varit fel på.
VI hade en riktigt smutsig separation i början på året. Till en början var det riktigt svårt för mig och jag gjorde mig av med alla trivselkilon jag lagt på mig under vår relatioon. I början av sommaren träffade jag en annan man, som jag tycker väldigt mycket om, men jag anser att vi är ännu väldigt nya i vår relation. Vi är ett par, men bor ännu inte ihop. Vi har båda varit ense om att barn är något som kommer senare i relationen (och min tanke har ju varit att vi nog får skaffa lite hjälp på traven för att få de där barnen). Vi har båda förhoppningar om att vi funnit något som kanske är ämnat att hålla resten av livet.
Min tanke har ju varit att vi skyddat oss, men har jag någon gång slarvat så har det ju inte gjort något, eftersom jag ändå inte verkar kunna bli gravid.
Under veckan som har gått har jag haft en underlig känsla i kroppen. Jag har ständigt varit frusen, trött och känt mig helt ur form. Brösten började ömma, som innan mens, men mensen dök inte upp som planerat. En dag efter planerad mens fick jag för mig att jag skulle köpa ett grav-test. Men det skulle ju ändå inte visa något, mensen har ju varit sen förut tänkte jag. Jag fick mig en smärre chock när ett plus på stickan dök upp. Nästa dag införskaffade jag ett nytt, digitalt test. Gravid sedan 2-3 veckor var svaret.
Min pojkvän är bortrest i jobb denna vecka (i utlandet) och vi har sporadisk kontakt. Han kommer hem i veckan och jag vet inte hur jag ska berätta det här? Jag vet att han vill ha barn i sitt liv, men inte nu. Tidpunkten är otroligt opassande, men jag vet inte alls vad jag vill. Jag är rädd att jag aldrig mer kommer att bli gravid och min instinkt vill inte alls göra en abort. Å andra sidan känner jag inte att jag vill tvinga på någon annan ett barn :(
Rent praktiskt är vi båda i trettioårsåldern,, har en varsin fast inkomst osv. Men vi bor ju inte ens tillsammans. Jag känner mig så naiv och korkad. Min högsta dröm är inte att göra en abort vid trettio, utan snarare att få mitt första barn.
Synpunkter på detta? Finns det någon som varit i en liknande sits?
