Det här med blåmärken på barn..

Låter helt normalt tycker jag. Vi brukar skoja om att vår 3-åring får blåmärken och bulor bara av att titta på TV  Han är precis som din, snubblar och klunsar runt hela tiden, det går inte en dag utan att han drar på sig nya blåmärken och skrubbsår.

Hahaha ibland undrar man vad de tänker på dagis... Men ingen har sagt något, de kanske är vana vid små äventyrare

Jag har ju bara ett barn också så jag har liksom inget att jämföra med...

Haha, att jämföra med något hjälper inte. Vi har en 5-åring också och han var inte alls lika illa ens när han var yngre  Känns som att de kan leka tillsammans och göra precis samma saker, och ändå är det alltid 3-åringen som kommer hem med fläskläpp och blåtira.

Låter som ett normalt barn. Har själv 3 st på 5, 3 och 1 år och de två stora framförallt har benen fulla med blåmärken.

Vid sjukdom uppstår väl blåmärken ofta på ställen som man inte slår i direkt och verkar komma från ingenstans. Eller ja, de kan väl uppstå var som helst men man brukar reagera på blåmärken som kommit på kanske magen under natten.

Vissa får lättare blåmärken än andra. Jag får av minsta stöt och det gjorde även min mormor. Dock har jag aldrig nånsin fått ett blåmärke i ansiktet eller på huvudet, men armar, händer, lår, ben.
Jag jobbade en sommar i växthus och himpade tunga korgar fulla med grönsaker och lutade dem ofta mot låren när armstyrkan inte räckte till. Hela låren var proppfulla med blåmärken o mamma undrade vad sjutton jag höll på med på jobbet =).

Hehe fan vad komiskt ändå på nåt sätt.. Min han kan typ stå och snubbla på sina egna fötter..det är som att om det finns något mer spännande att fokusera på så hinner/orkar/har han inte tid att se till att hela kroppen är välkoordinerad när man skall skynda dit! xD

Alltså, jag ska väl kanske inte säga något.. JAG har så länge jag kan minnas alltid fått fula och riktigt blå blåmärken på mina bleka ben och lår DE kan däremot inte alltid förklaras (oftast vet jag snarare inte vart de kommer ifrån) men det är jag minsann inte orolig för.... nehej då, jag nojar istället över mitt rörliga och livliga barn..hrm..

Jomen precis det var så de sa på BVC också! Plus att hon menade att vi får "lägga till" några extra blessyrer eftersom han dessvärre har väldigt dålig syn, och glasögonen far lite hit och dit.. (passar inte helt 100%)

OCH som sagt, hans blåmärken ÄR inte oförklarliga - bara många..

Jag med som sagt, och även min mormor!! Haha hon är värst, har alltid fått hemskt fula, stora röd-blålila blåmärken över hela benen utav minsta lilla.. *bleh*

Så fula blir aldrig mitt barns, aldrig.. De är små och oftast inte särskilt blå-blå utan mer sådär rödbruna (möjligen skiftande åt lila) till färgen..

Kanske ligger lite i slärren då

Jag har sett ett barn med leukemi, där det var just blåmärkena som först fick föräldrarna att reagera. Och det var stor skillnad mot mitt lite klumpiga och vilda barn som jag ändå tycker har blåmärken överallt hela tiden.

Hurdå skillnad menar du..?

Att jag tyckte att mitt barn alltid var täckt av blåmärken, men det var liksom ingenting i jämförelse med det här barnet. Det var så uppenbart att det var något som inte stämde.

Aha..ja jo det är väl förmodligen så.. fy så hemskt, borde vara direkt förbjudet för små barn att bli svårt sjuka :(

hej TS,
jag brukar sällan välja att svara anonymt. men jag vill behålla min integritet här på fl och inte kopplas samman med den jag är utanför dörren. när jag svarar i såhär (för mig) personliga trådar, så riskerar jag att bli igenkänd genom informationen som kan komma upp. hoppas det är okej och att du kan ta mitt inlägg seriöst iaf.

du har fått många svar som säger att "det låter normalt" eller "så är det med mitt barn också".
leukemi är en väldigt ovanlig sjukdom. det drabbar ca 120 barn per år i sverige. det första som föräldrar till leukemisjuka barn uppmärksammar är just avvikande blåmärken. lägg där till plötslig trötthet, återkommande feber och om det vill sig riktigt illa blekhet som härör från sjunkande blodvärden.

att du reagerar är bra. om du känner det minsta tvivel över det du ser på ditt barn så tycker jag att du ska kolla upp det. en mamma bara vet - det är mitt bästa svar när folk undrar hur jag kom på att mitt barn var sjukt. en mamma bara vet.
mitt barn var under halvåret gammal när sjukdomen utvecklade sig. att ett spädbarn är trött är inte avvikande, att ett spädbarn får feber är ganska normalt och får ingen läkare att höja på ögonbrynen, att ett spädbarn är blekt mitt i vintern är supernormalt.
jag slog larm hos bvc när mitt barn hade ett ynka litet blåmärke och fick i samband med det ordet "hönsmamma" stämplad i pannan. jag fick ingen hjälp och ingen tog min oro på allvar. tre veckor senare fick mitt barn sin leukemidiagnos. 

jag vill inte skrämma dig. jag vill bara uppmuntra dig att lyssna på vad dina mamma-känslor säger dig, för du vet bäst. är du orolig så ska du undersöka. på många sjukhus räcker det att berätta helt ärligt att du känner dig väldigt orolig och du skulle känna dig helt lugn efter ett blodprov tagits och analyserats.

självklart hoppas jag att ditt barn är kärnfriskt, att blåmärkena du beskriver bara kommer från bus och lek. det är det mest sannolika, men vid minsta tvivel är det alltid bättre att kolla en gång extra.

kram

kan ju tillägga att mitt barn nu är friskt