Vågar inte gå på ett aa- möte.

Inte personligen, men en mycket nära vän. Han resonerade som du, men bestämde sig för att gå en gång och testa. Kan ju inte bli värre tänkte han. Allt släppte där, nu går han regelbundet och han och familjen mår mycket bättre. Våga gå säger jag!

Tyvärr så vågar jag inte ändå.

Vad är det som skrämmer dig med att gå på möte? kan inte hjälpa dig om jag inte vet vad det är som skrämmer dig? är det en rädsla för fördomar om gud och liknande som hindrar dig? är det rädsla för att träffa någon du känner? tänk då på att de är av samma anledning som du, anonymiteten är den andliga grundvalen i våra liv. Är det rädsla för att någon skall se dig gå in på mötet? tänk då som så att de kanske redan vet om dina problem och blir glada av att du tar tag i dem.

Kontakta VC de flesta vårdcentraler har idag en beroende sköterska som kan hjälpa dig vidare till rätt hjälp.

En enkel rad som hjälp mig mycket att se på mina rädslor "fruktan knackade på dörren, rädslan öppnade, men det fanns ingen där" 

Dels så har jag social fobi, fastställd diagnos. Känns oerhört jobbigt att gå till ett nytt ställe. Jag behöver ju alkohol för det.

Men jag känner även att jag inte vill bli igenkänd. Bor i en liten stad. Tänk om jag känner igen någon? Eller någon känner igen mig?

Känns även som att aa är väldigt religiöst.

Vad händer på ett möte?

Någon?

Det som händer på ett möte är väldigt olika beroende på vad för möte det är, det finns olika men gemensamt för alla är att man delar med sig av det som trycker en, man delar med sig av erfarenheter av sitt drickande, man delar med sig av sitt tillfrisknande, man pratar om vardagen, kan bara lyssna om man vill. AA är bara så religiöst som du vill göra det. Det finns de som tror och de som inte tror, jag tillhör den sista kategorin jag är inte troende ett endaste dugg, jag är övertygad om evolutionsteorin, jag tror inte på en allsmäktig gud som sitter till doms över oss. Jag tror dock på andligheten i programmet, jag väljer att göra min högre makt till min familj min grupp som jag går till och min sponsor, om ordet gud stör dig så byt ut det med vad som passar dig, men låt inte en sådan banal sak som ordet gud hindra dig från att kanske få ett nytt liv utan alkohol och allt vad det för med sig. En tuff fråga men så vad om någon känner igen dig? det viktigaste är väl att du får en nykterhet är priset värt att inte gå dit? 

Jag går på både AA och NA möten! Ett av dom bästa valen jag gjort i mitt liv :)
Ett tips är att ringa AA:s jour telefon, dom ringer upp dig inom 24timmar tror jag.
Där kan du få prata mer en som går på möten. Eller bara be om hjälp att komma
till ett möte. Om du är tjej så kommer en annan tjej att möta dig innan ett möte.

Ge det en chans! Jag hade inte haft det livet jag har idag utan AA/NA..

Det som är så fantastiskt med möten är att där sitter det ingen från soc eller någon psyk doktor.. Det sitter människor som delar erfarenheter med varandra. Jag tror att de flesta som börjar gå på möten har fått diverse olika diagnoser från psykvården som socialfobi, personlighets klyvning, adhd, bordeline osv. jag fick själv en rad olika diagnoser innan jag förstod vad mitt problem var. De gånger jag slutade dricka så mådde jag sämre och själv medicinerade mig med alkoholen för att kunna må okej..

Idag behöver jag varken dricka eller knarka. Jag är inte rädd för att möta människor på gatan, arbeten, i barnens skola eller andra situationer..

Gå på ett möte! Ja eller gå på minst 100 möten så regelbundet du kan :)

Jag vet inte... Vill så gärna gå dit, men ändå inte. Det tar emot så enormt.

Kanske kan det vara för att det är ett steg mot nykterheten...

Jag gick en 12-stegsbehandling där AA-möten ingick som obligatoriska "moment" 3 ggr/vecka. Vilket var tur, för annars hade jag nog aldrig kommit iväg på något AA-möte! Jag var mycket skeptiskt till AA, hade en massa fördomar om bl.a just religiositet och... tja, allt. Jag var som dig, TS, också jätterädd att stöta på någon som jag kände. 

Sen visade sig AA tvärtom vara jättefint och jätteintressant och mycket hjälpfullt för min påbörjade nykterhet. En "högre makt" nämns vanligen i introduktionen på mötet, men man pratar inte om gud. Man kan tänka på den högre makten som precis vad som helst. Eller inget alls. Det är svårt att få grepp om i början, men den högre makten kan liksom helt enkelt vara något som tar en igenom dagen. Ett tag var nog min AA-grupp min "högre makt", kan man säga. (Men det var inget jag förstod då, utan det har jag förstått i efterhand). Dvs, min AA-grupp fick mig att känna mig glad och full av tilltro till att saker och ting skulle gå bra. Det är helt upp till en själv hur man tänker om det där. Religiös behöver man i alla fall inte vara!

Jag kan säga att min första tid på AA var väldigt spännande! Att gå på möten blev i sig nästan ett beroende. Och jag upplever mig som dig TS, jag har inte diagnosticerad social fobi men har helt klart många drag av det. Idag är det dock mycket bättre, och det är mycket AA's förtjänst.

AA är fullt av snälla, trevliga och hjälpsamma människor. Och om du går på ett möte så lär du bli förvånad över hur mycket du känner igen dig i andras berättelser. Du kommer att känna dig blyg och rädd först (jag var mycket blyg, skeptisk och skitskraj) men ge det en chans. Jag själv hade ju hjälp av att vi gick flera stycken i grupp dit, annars hade jag nog varit alldeles för rädd för att komma iväg... Vilket är synd, för AA och människorna där finns till för att just DU ska kunna få en bättre livssituation utan alkohol. Hoppas du kan samla lite mod och komma iväg på i alla fall ett möte. Som någon tipsade, pröva att ringa till AA och bara höra dig för lite löst om vad du undrar över.
 
Apropå att vara rädd för att stöta på någon du känner, så tror jag att de allra, allra flesta tänkt som du i början. OM det nu mot förmodan skulle ske, så är jag rätt säker på att den andre skulle bli väldigt glad för att även DU hittat till AA. Jag vet (minns) att den där rädslan är jobbig i början, men nu efter 9 års nykterhet har jag tappat den rädslan. Jag skulle bli uppriktigt jätteglad och varm i hjärtat om jag stötte på någon bekant som precis börjat gå på AA för att få hjälp med sitt drickande. Och jag vet att jag inte är ensam om att känna så. Man vill hjälpa till, för att man vet hur jobbigt det varit och hur bra det kan bli. Med hjälp av AA är jag inte heller längre lika rädd för människor, utan vet att det finns så många fina, goa personer som verkligen vill mitt och andras bästa.

Om du vill kan du berätta för någon innan mötet sätter igång att det är ditt allra första möte. Då lär du kunna få bra hjälp och information redan från start. Om den som håller i mötet för dagen får veta att det är en nykomling där, så brukar man också kunna göra dagens möte till ett "förstastegsmöte", där mötesdeltagarna talar om sitt tidigare beroende och hur de sedan kunde sluta dricka. (Ofta fantastiska berättelser!). Så det är en fördel. Annars är det bara att sätta sig och lyssna utan att prata med någon som helst, och du behöver inte berätta något alls. När det blir din tur säger du bara "Hej jag heter X och jag vill lyssna idag." En bra början. 
 

Jag började också att gå på aa inom ramen för en behandling med tolvstegsmetoden, så då hade man ju inget val Det var bara att hänga på. 

Jag förstår hur du känner, det ÄR läskigt första gången. Det bästa vore ju om du kunde få kontakt med någon på din ort som du kan träffa innan och ni kan gå tillsammans?

Om du har social fobi förstår jag att det är svårt att ringa deras telefon också, men kanske kan du börja med aa på nätet? http://www.aa12-steg.se/

Jag är inte det minsta religiös, och det kan ta emot att det står om gud i de tolv stegen till en början. Men det är ingen som tvingar på någon annan en tro eller så. 

Lycka till!