Jag har fått telefonsamtal från soc. där de informerade om att skolan dels gjort en anmälan, dels att en person gjort en anonym anmälan. Rektorn hade även informerat mig innan de ringde om att hon gjort en anmälan (skolan ska informera om att de gjort en anmälan, så länge det inte handlar om grov misshandel eller sexuella övergrepp, då anmäler man i "smyg").
Hade ett längre telefonsamtal med dem, och vi bokade in ett möte. Jag är inte ett dugg orolig över själva anmälan, vi jobbar sedan länge på div. problem (har barn med dubbeldiagnos, två st), och flera instanser hjälper oss redan. Så vi som föräldrar lägger ner mycket tid, kärlek och energi på att få vardagen att fungera. Vi har sökt hjälp själva långt innan någon annan upplevde att barnen hade problem.
Skolan måste anmäla i vissa lägen, och det tycker jag är bra. Det är inte alla barn som har engagerade föräldrar...det finns för många som säger "mitt barn skulle aaaaldrig"....
Vi är "vanliga" svenssons, med högskoleutb, vanliga jobb, ordnad ekonomi, inga missbruksproblem, skulder osv. Ser anmälan som en hjälpfunktion. Och sedan är det ju så, att det förmodligen för utomstående ser ut som om vi har noll kontroll, och att vi har kört "fri uppfostran" för tyvärr är det så barnen beter sig. Jag skulle också anmäla om jag träffade på ett barn som betedde sig på det viset, om jag inte visste bakgrunden.