Katten går tillbaka till tidigare hemmet

Släpp inte ut honan på några veckor då risken är stor att hon drar för alltid. Katterna kommer aldrig att acceptera varandra så länge du låter henne gå ut. Köp Feliway och plugga in i väggen, funkar det ändå inte så kanske du bör överväga en omplacering av den nya katten så att honan mår bra hemma. Men som sagt släpp inte ut honan.

Ha katten inomhus i nya lägenheten 2-3 veckor så den hinner vänja sig vid den.
Vi sålde en katt förra veckan till ett par som bor ett 20 tal mil från oss och rådde dom till att ha katten inne några veckor så den känner sig som hemma...

Vi hade henne inne nästan två veckor innan hon fick gå ut. Till saken hör att hon har varit i denna nya lägenheten innan då den tidigare tillhörde min svärmor som passat katten när vi varit bortresta. Då har hon släppt ut katten och det har funkat hur bra som helst. Därför trodde vi inte det skulle vara något problem nu heller. Men vi får prova hålla henne inne längre och kanske bara släppa ut den nye lille spellevinken så att honan får ro ibland. Omplacering av den lille har jag övervägt men min man vill verkligen behålla båda då den lille tillhörde hans mamma som tyvärr gick bort hastigt. Ska se om jag hittar Feliway och provar det. Är det annars någon som har tips hur man får dem att acceptera varandra? Som sagt känns det som att de borde behöva "göra upp", men att den nye som fladdrar runt som en liten dum bimbo inte förstår dessa regler. Han kommer dessutom från ett katthem och jag känner inte till hans historia, men han kanske inte blivit uppfostrad rätt från sin kattmamma. Vem brukar normalt stå högst i rang hos en kastrerad hona och en kastrerad hane? Honan är 1,5 år och hanen ungefär ett halvår gammal tror jag.

Det är individuellt hur lång tid det tar innan de accepterar varandra men ibland ett par månader utan att det är onormalt. Men som jag skrev så lär det ta längre tid om du släpper ut honan. Bjud på godsaker så att de äter bredvid varandra, försök att locka till lek med tex laserpekare så att de successivt lekar "tillsammans". Aktivera den lille mycket så att han inte är så på honan, en kattunge behöver mycket aktivering för att vara nöjd och belåten. Låt den lille vara inne också så går det fortare.

Tack för alla tips! Om någon har fler mottages de tacksamt. Den lille försöker vi aktivera och han leker även rätt bra själv om man slänger iväg en leksak en gång. Men till saken hör att vi dessutom har en två månaders bebis hemma så tiden är knapp. Ja ni hör, inte det bästa hemmet för en orolig katthona just nu men vi vill göra vad vi kan för att få alla att trivas. Bebis, ny kattkompis och flytt.... (Dock har hon inte reagerat på bebisen så han är nog ingen stress i sig för vår katthona, mest tiden som blir knapp)

Utöver de tips du redan fått så är ett annat tips att ni skaffar en lekkamrat till den yngre odågan. Som det är nu så vill han lekalekaleka, och den enda lekkamrat som finns är er hona som tycker att han är skitjobbig. Skaffar ni en katt till av samma kaliber (lika akriv och leker på samma sätt som er grabb) så kommer de sannorlikt ha skitkul ihop och därmed inte vara lika på på honan. Jag har varit jourhem åt katter många gånger, och medans jag bodde hos mina päron så fick vackert våra katter acceptera att jag tog hem jobbiga kattungar och ungkatter. De har alltid tyckt att det varit jättejobbigt eftersom jourisarna vill leka med dem, men det gick faktiskt väldigt bra när jag hade två kattungar samtidigt som passade varandra väldigt bra för de for omkring som skållade troll tillsammans, hade skitkul ihop, och mina katter fick vara ifred eftersom det var roligare att busa med kompisen som VILLE busa.

Vi köpte ett hus av några som hade katt. De flyttade en bit bort bara. Första året gick deras katt tillbaka " hem"! Så det kan ta tid.

Uh, det låter som ett riskabelt tips IceJossan även om det låter rimligt.

Visst är det riskabelt, men det kan funka. Mina katter ville knappt vara inne när jag hade jourkatter där, vissa småskitar var bra nära elaka och hängde om halsen på dem och bet och slet, var riktigt skitjobbiga. Hade senare två riktiga huliganer som lekte vilda jagalekar och hade rediga brottningsmatcher, men bara med varandra, mina katter fick vara ifred helt och hållet för det fanns ju en roligare kompis att leka med.

Men javisst är det riskabelt, det kan vara jobbigt med TVÅ huliganer i hemmet för den första katten som helst inte vill veta av en en. Men nu nalkas vintern och det börjar bli kallt, och håller man katterna inne tillsammans och låter dem lära sig samsas så brukar det ordna upp sig väldigt bra. För det värsta är när man har två katter som verkligen inte passar ihop, som TS's katter. Den ena vill, den andra vill inte = båda är olyckliga.