IVF korta metoden, vem har erfarenheter?

Jag har bara gjort korta metoden så jag kan inte jämföra biverkningar. Tror att det är väldigt individuellt hur mycket man drabbas, oavsett metod.
De enda biverkningar jag fick var av p-pillren som jag fick ta i ett par veckor innan sprutstart, för att komma i fas med klinikens planering. Jag blir fruktansvärt deprimerad och svagt illamående av dem, det måste vara pga dem för så fort jag slutade så mådde jag bättre igen. Ingenting av sprutorna, inte mer än att Cetrotiden (den ägglossningshämmande sprutan man tar sista veckan) sved något så förj-igt och det ömmade rejält runt stickstället i flera timmar efteråt. Fick ändå 17 ägg på första försöket men det kändes faktiskt inget annorlunda alls.

Gjorde IVF pga min PCO + sambons något låga antal spermier. Teoretiskt tyckte läkarna att vi borde ha lyckats med bara Pergotime/ägglossningsstimulering, men det gjorde vi inte. På första IVF-försöket visade det sig att spermierna inte tog sig in i äggen så vi fick ingen befruktning pga det. På andra försöket fick vi därför göra ICSI och då gick det desto bättre med en numera snart 4-årig son som resultat.

Lycka till!

Tack för svar! Så underbart, är så glad att ni lyckades! Det låter så lugnande det du skriver. Jag ska inte äta ppiller, börjar direkt med sprutor på dag 2. När jag tog reda på att vi skulle göra IVF var jag sjukt rädd och gick genom en hemsk kris men nu bryr jag mig inte längre. Efter så många negativa test trots ett försök med hjälp vill jag bara se ett plus. Nu har jag lärt mig att IVF är inte något som bara händer de andra. Tror vår situation lärde mig mycket här i livet ;) Vet numera att man inte "skaffar" barn och att lite ödmjukhet i den frågan är alltid på sin plats ;)

Nej, IVF är verkligen inte världens undergång, snarare ett stort steg närmare målet!
Eftersom jag alltid har haft strul med mensen, har mens typ 3-6 ggr/år, så har jag väl alltid varit inställd på att jag skulle ha svårt att få barn, även innan jag visste att det fanns något som hette PCO och att det var det jag hade. Så för mig har det inte varit så jobbigt att acceptera att vi behövde hjälp. Tråkigt och frustrerande medan man är mitt i det förstås, men inte direkt krisartat.
Numera tänker jag sällan på att han kom till med IVF utan det är mest när jag är inne här på FL och läser eftersom det var här jag sökte stöd och fick svar på mina frågor och funderingar. Det blir fortfarande lite aha-moments då och då, typ nu när jag såg din tråd "Ja just, det var ju så det var, det där har ju jag gjort!"   Så man glömmer fort när resultatet ligger i famnen.

Precis! Alla säger att resultatet är mer än värt allt man får gå igenom! Jag vet att det låter irrationellt men jag har också alltid haft en känsla att jag kommer att ha svårt att få barn när jag väl bestämt mig för det. Hade någon undermedveten rädsla trots att min mens alltid har varit normal om än lite sen ägglossning. Det visade sig dock det skulle bli mannen i mitt liv det skulle bero på...krisen i mitt fall kom mest för att vi fick hoppa över alla normala "infertilitetssteg"; de flesta börjar med tabletter, testar en massa saker, sen är det dags för insemination osv osv. I vårt fall, innan det ens hade gått ett år, fick vi reda på att vår enda chans i stort sett var ICSI. Det var lite svårt att smälta...men nu är vi där och jag hoppas sååå mycket att vårt lilla mirakel kommer till oss just precis så här...det känns nästan lite skönt på sätt och vis att man får koncentrera sig så mycket och uppleva det så intensivt det här med att få bli med barn...

Nån mer?

Hej! Jag hoppar in här också, var på vårt första möte idag och om ca 2-4 dagar börjar jag med sprutor. Det blir alltså även den korta metoden för oss. Jag ska börja med Puregon och sedan lägga till Cetrotide på dag 5. Vi har försökt bli gravida i 3 år, har inga barn sen tidigare.

Jag är som bäst mitt uppe i första IVF-försöket, korta metoden. Jag och sambon har varit oskyddade sedan maj 2009 och försökt lite mera aktivt sedan hösten 2010. Han reser väldigt mycket i arbetet så först var vi inte oroliga över att inget hände, men hösten 2011 vände vi oss efter hjälp. Vi är båda 29 år idag.

Redan vid första undersökningarna kom endomterios på tal, då jag har väldigt smärtsamma menstruationer. I juni 2012 gjordes en laparoskopi på mig och jag diagnostiserades mycket riktigt med medelsvår endometrios och fick genast remiss till IVF.

Jag fick börja med att ta gulkroppshormonen Primolut Nor, om jag förstått det rätt så var det för att kunna bestämma när jag får mens, vilket gör det lättare att planera äggplock. Av dessa tabletter fick jag lite molvärk i magen som kom och gick, vissa dagar mera, andra dagar mindre. Inget som störde det vardagliga livet dock.

På mensdag tre började jag sedan med Gonal-F, 150 IU per dag. Första dagen hade jag väldigt ont i magen, men det gick nog att "leva som vanligt" ändå, så länge jag tog det (fysiskt) lugnt. Nu har jag sprutat i sex dagar och känner egentligen inget extra. Magen är lite svullen, och jag kan ana en lätt huvudvärk på dagarna, men inget desto värre. Jag hade målat upp en bild av att det skulle vara mycket värre (tack Familjeliv och bipacksedlar! ;) ) - men hittills har jag mått mycket bättre än vad jag hade räknat med.

Imorse tog jag även första sprutan Cetrotide. Det sved och var irriterat runt stickområdet i ca en timme efteråt, sedan försvann det. 

Mitt humör åker bergochdalbana, men det gjorde det även innan jag påbörjat medicineringen... Men antar att medicinerna inte direkt hjälper till att stabilisera humöret... :)

Summa summarum, jag har inte jättemycket erfarenhet, men hittills har behandlingen varit "snällare" än vad jag trott. Imorgon skall jag till läkaren för att se hur folliklarna utvecklas och vad nästa steg blir. Spännande. Och skrämmande! 

Ser fram emot flera svar i denna tråd, då det är exakt samma frågor som jag funderat mycket på! :)

Lycka till alla! 

Precis en sånhär tråd jag letat efter! Ska börja spruta för korta metoden i mitten av november :)

Jag har bra erfarenheter av korta metoden, som vi gjort 2ggr. Jag hade i stort sätt inga biverkningar alls, blev på gränsen till överstimulerad. Så jag var svullen och öm ca. 1-2v. efter äggplock! Men med resultatet, så var det helt klart värt det Har idag 2 söner, som är 4år och en som är 15mån. 
Anledningen till IVF, var att jag har PCO...
Mina varmaste lyckönskningar till er alla, som börjar era behandlingar nu! Håller tummarna för att allt går vägen för er!!!   

Hej alla nya tjejer!! Vad glad jag blir att ni hittat hit! Välkomna!