Hjälp mig utmana mig själv!

En bokcirkel? Läsa boken hemma och träffas för att diskutera! Det skulle jag vilja göra! :)

Eller en studiecirkel - kanske i nåt praktiskt ,enbart för skojs skull - då är det en bestämd tid och veckodag samt att man har betalat.Ökar chansen att komma iväg! Dessutom är det begränsad tid. 

Hur länge har du känt så här? Har det funnits tillfällen i livet då du haft roligt, haft vänner och intressen? Det låter som att du vill men inte vågar av rädsla att blir utstött och ensam? Har det hänt något i ditt liv som fått dig att känna så här? Anar ett sting av dåligt självförtroende/självkänsla/självbild som göds av att sitta hemma och välja bort aktiviteter och vänner, det blir en negativ spiral neråt.

MEN nu vill du göra något åt situationen. Kanonbra! Och jag tror att du genom att bryta cirkeln kommer att må bättre och bättre. 

Utmaningen till att börja med är att söka inom dig vad du tycker är kul. Vad tyckte du var kul som barn, tonåring, innan du fick barn? Vad inspirerar dig? Vad är du nyfiken på? Dans? Matlagning? Bakning? Måla? Sjunga? Sy? Hantverka? Scrapbooking? Kultur? Mode? Djur? Natur? Idrott?

Du bor i ett område där det flödar av aktiviteter. Det viktigaste till att börja med är ATT du gör något. 
Du säger att du blir rädd för att sitta ensam osv när du ska iväg på fest, bevisligen har du haft kul när du väl tagit dig dit. Ha detta i åtanke när dina rädda tankar dyker upp. Vad är det värsta som kan hända? 

Jag tror att när du väl börjar söka dig ut så kommer vännerna till dig automatiskt. Öppna upp  dig och bli mottaglig.

Lycka till.

 

Jag har känt så här en stor del av livet och har aldrig haft några riktigt nära vänner. I skolan var jag mobbad och utfryst, antagligen är det därifrån min rädsla att vara utanför kommer. Dessutom hade jag flera äldre syskon som jag nu som vuxen kan se betedde sig illa mot mig. Vad jag än gjorde och vad jag än tyckte var roligt så fick jag höra att det var fånigt och löjligt och dumt. Till slut vågade jag inte stå för vad jag tyckte om för det blev bara nedvärderat ändå. Än idag sitter det i, jag vågar inte säga att jag gillade en film förrän någon annan sagt det först, och lika är det i nästan alla situationer. Mitt självförtroende och min självkänsla är på botten och har alltid varit.

Universitetstiden var lite bättre, då hade jag i alla fall studiekamrater. Vi pluggade ihop och hade kul medan vi gjorde det men det blev aldrig särskillt mycket av att umgås utanför skolan. Det var också på universitetet jag träffade min man. De andra gamla studiekamraterna har spridits över världen nu och vi har väldigt lite kontakt.

Jag vet inte vad jag tycker är roligt. Innan jag fick barn ägnade jag nästan all min tid åt jobbet, det var min fasta punkt där jag i alla fall fungerade och passade in någorlunda. Nu jobbar jag bara deltid och känner inte riktigt att jag passar in där heller längre, jag har tappat kontinuiteten och hänger inte med på vad som händer längre.

Du behöver verkligen förbättra din självkänsla. Jag tycker att du ska anmäla dig en kurs vilket ämne får du själv välja. Finns hur många kurser som helst. ett ställe du kan kolla in är folkuniversitete http://www.folkuniversitetet.se/ nej det är inte universitet i den bemärkelsen. Finns även många andra ställen som har olika kurser.  Att klara av en kurs ger en enorm kick både för självkänslan och självförtroendet.
Lycka till :)
 

Nej detta är inga sådana kurser, detta är mer  typ som intressekurser om man vill lära sig att måla i aqvarell, eller lära sig fotografera eller dylikt 

Ja en kurs kanske inte är fel ändå. Googlade lite och hittade medborgarskolan också. Funderar på att kanske gå en kurs i matlagning, jag skulle gärna lära mig att laga lite mer vegetariskt. Vilken typ av människor kan tänkas gå på en sådan kurs? Skulle vara kul med människor som inte är alltför olika, så varken pensionärer eller 20-åriga hippies, om man nu får vara kräsen i min situation.

Fler tips vore också kul. Hur fungerar bokcirkel/studiecirkel?