Jag blev mamma vid 17 och är bosatt i London, någon som undrar något?

Jag har alltid undrat hur mycket din man tjänar, eftersom ni har råd med att du går hemma och har pojken på privatskola?

Haha, tråkigt att du är anonym. Kul annars att höra "har alltid undrat".

Men får göra dig besviken tyvärr, min mans lön kan jag inte gå ut med. De håller gärna sådant hemligt i den branschen.

Men han har jobbat som senior analyst på en hedgefond tidigare, så om du är riktigt intresserad kanske du kan googla dig till ungefär vad de tjänar. Nu har han en lite annorlunda roll

Jag vet inte ens varför jag var anonym, för att möjlighet fanns kanske :) har läst din blogg till och från i ett par år, därav att jag alltid har funderat på hur mycket han tjänar egentligen. ska googla imorgon när jag sitter vid datorn för att stilla min nyfikenhet :P

Vad hade ni för inkomst i början? 

Hur gammal var killen?

Är ni fortfarande tillsammans?

Hoppade du av skolan?

Hur tänkte du när du fick reda på att du var gravid?

Var bodde ni? Bodde ni tillsammans?

Hur reagerade dina kompisar? 

Hur gammal var du när vi flyttade till London?

Vad tycker de i London om att du är så ung?

Jag har massor med frågor men jag börjar med de här :) 

Jag undrar varför du undrar om vi undrar något?

Det skriver hon ju, att hon brukar få frågor på bloggen. Jag brukar läsa hennes blogg och där dyker det upp frågor då och då, men jag har faktiskt inte vågat fråga nåt. Vill vara anonym 

Och hon tänker ju rätt, eftersom vi är ett par som har frågat!

Ah, okej

Jag vet att det finns de som undrar, även om de kanske inte hittar till tråden. Blir det så att fler undrar och att de vanliga frågorna jag brukar få via mail och via bloggen dyker upp här, så är det praktiskt att ha en tråd att länka till, istället för att svara på samma frågor om och om igen.

De flesta som brukar ha frågor är familjer som själva snart skall flytta till UK, eller unga tjejer som är gravida, så det är inte alls säkert att min målgrupp finns i just den här delen av forumet. Men jag har tid att starta en tråd och ser inte att det skadar på något sätt, så då tänkte jag helt enkelt "varför inte?"  

1. I början när vår son kom fick jag föräldrapenning (lägsta, naturligtvis) och min sambo fick studiemedel från CSN. Det gick hur bra som helst och det kändes aldrig som att vi behövde vända på slantarna. 

2. Han var 20

3. Ja, vi är fortfarande tillsammans <3

4. Nej, det gjorde jag inte. Jag tog mer eller mindre ett år ledigt.

Såhär: När jag började andra året i gymnasiet var jag gravid, jag mådde väldigt dåligt, fick hyperemesis och var inlagd på sjukhus i flera veckor, men gick ungefär 85% i skolan. Vår son är född i januari, så den terminen, då jag skulle gått andra året var jag hemma, men en bebis sover ju ofta väldigt mycket om dagarna, så jag läste många kurser hemma, skrev uppsatser och tentade av. 

Efter sommaren skulle jag "egentligen" börjat tredje året, men "hoppade ner" och började i klassen som började andra året. Eftersom jag i stort sett gått hela den terminen så behövde jag bara komma in någon gång i månaden, om det var något jag missat.

Terminen andra året som började när vår son var ett år gick jag lite oftare till skolan, men inte mer än några timmar i veckan eftersom jag gjort det mesta hemma redan. Det var främst grupparbeten och kurser som krävde muntliga redovisningar jag behövde gå på.

När vår son var 1,5 år började han på lekskola och jag började gå i skolan 100%, och gick då mitt tredje år i gymnasiet. 

Hela gymnasietiden var fantastisk och det var aldrig några problem att kombinera det med föräldraskapet

5. Helt ärligt så tänkte jag mest bara "åh nej!" i början och tänkte att det här kommer ju aldrig att gå. Men så pratade jag med min pojkvän och vi pratade igenom det och kom fram till att "det kommer ju visst att gå!"

6. När jag blev gravid bodde jag hemma och min pojkvän bodde i en liten etta, men efter några veckor flyttade vi ihop i en stor trea, så vi hade kök, badrum, sovrum, vardagsrum och barnkammare.

7. Jag vet faktiskt inte hur mina kompisar reagerade, jag var så inne i min egen bubbla. Men det var inte så att några relationer förändrades eller så, rent praktiskt så kunde vi ju inte göra allt jag kunde innan, eftersom jag var så trött och illamående, men det var ingen som hade något problem att byta shoppingrundor och utekvällar mot hemmamys och filmkvällar.

8. Vi flyttade till London samma månad jag fyllde 21.

9. Jag har inte märkt någon kollektiv åsikt angående min ålder. Överlag bryr sig folk inte lika mycket om hur "andra gör" här. Det finns så mycket olika folk från alla typer av kultrurer och bakgrunder att det är svårare att sticka ut.

Fråga gärna mer om något är oklart eller om du undrar något mer  

Tahira är ett muslimskt namn. Varifrån kommer du? 

Men varför är du anonym när du frågar en sådan enkel sak?

Min farmor var från Kenya och min farfar är från Pakistan, men född och uppvuxen i Kenya. Min mormor var finsk och min morfar är svensk.

Min pappa växte upp i Kenya och min mamma växte upp över hela världen eftersom morfar arbetade för FN.

Jag är född i Kenya men till stor del uppvuxen i Sverige. Ingen av mina föräldrar är troende.  

Ditt utseende säger mig att du är från Pakistan i alla fall. 

Nej jag förstod det