skogsvitter skrev 2012-10-12 17:25:17 följande:
Fast det här är ju uteslutande separationsfasen som spökar, och då eventuellt om han är på väg att få tänder samtidigt (extremt påfrestande situation för bebisen i så fall). Så enligt mig och utifrån min erfarenhet med två barn varav den ena jag motarbetade och den andra följde jag, så är det otroligt dumt att ta bort amningen just när bebisen har det som allra värst.
Du skriver själv att du bara ammar två ggr per natt, vilket är väldigt lyxigt i mina ögon
Att han sover oroligt beror på hans egen utveckling, inte för att du ammar! Tar du bort amningen kommer nätterna vara lika oroliga, men med stor sannolikhet blir han istället mer svårsövd.
Med andra dottern fick jag en kort period vid separationsfasens värsta tid lägga mig samtidigt som henne. Hon vaknade efter 10-15 minuter igen annars, det var såklart ohållbart. Hon kunde heller inte sova ner med oss eftersom det bara gjorde henne nyfiken och intresserad, därför låg jag uppe i sovrummet med henne och läste, grejade med telefonen eller bara filosoferade på kvällarna tills det var dags att somna själv. Det blev bättre efter bara ett par-tre dagar!
Vad separationsfasen anser jag att de allra flesta mödrar får inse att nu är det faktiskt inte tid att tvinga bebisen till att vara trygg hos pappan eller att tänka på "jämställt föräldraskap" för faktum kvarstår att modern i princip alltid är den primära anknytningspersonen och den som bebisen är mest trygg med! Att då mitt under separationsfasen försöka vänja av bebisen med detta är enligt mig ren tortyr. Det kan man ta innan, eller efter.
Det blir ju snart lugnare igen. Så mitt fasta råd är att göra det så lätt som möjligt för dig själv (du har ju hela kvällarna på dig att sova tex) och ge bebisen den närhet/amning han behöver tills detta lugnat ner sig och det starka behovet av dig som mamma avtagit igen. Det är enklast både för dig, bebisen och även för pappan som slipper känna sig oduglig, maktlös och irriterad för att han tvingas ta hand om en otröstlig bebis.
Tack för svar! Känns som att det eså jag funderar själv. Men detta har inte hållt på två-tre dagar, han har skrikit var 10:e minut nu varje kväll i ca 2 månader... De flesta kvällar lägger jag mig samtisigt som honom och surfar på telefonen eller läser, då vaknar han till, småkikar åp mig och sover vidare. Så visst, det är mig/ngn (funkar när pappan ligger bredvid också) men det har pågått så himla länge nu och ngn av oss ligger bredvid honom i princip varje kväll, så vi har noll tid på kvällarna, åtminstine gemensamt. Men som sagt, redan 2 månader har det hålltpå. Innan sov han åtminstone 2-4 h själv innan han vaknade o jag tog över honom i min säng. Jag sover med honom och pappan med storasyrran (som fortf vaknar opå nätterna som treåring, dock sover hon hyfsat ändå, handlar om snabba uppvak, för det mesta, ibland långa skrikperioder och hon är okontaktbar, ej så ofta nuförtiden dock..) När börjar sep.fasen gå över? han fyller 8 mån om en vecka ungefär och har alltså hållt på sedan ca 6 månader.
