Är man ansvarsbefriad från sina handlingar om man är skilsmässobarn och/eller under 18 år?

Tja, när mina föräldrar skildes försvann min pappa utan någon förklaring i ett halvår. Svek mig även flera gånger. Mamma blev så stukad av otroheten och skilsmässan att hon aldrig satte några gränser för oss barn, utom att vara allmänt negativ till liv och livskraft. Var det förvånande att jag blev deprimerad som tonåring? (Depression kan ibland ge aggressivitet.) Jag tycker att de vuxna bär det största ansvaret, men även för att sätta gränser.

Självfallet bär föräldrarna ansvar för sina handlingar som drabbar deras barn. 
Vilket är vad du beskriver.
Du blev ju inte bara deprimerad för att.
Du blev deprimerad för att din pappa stack och din mamma kunde inte hantera sitt föräldraskap och gav dig därför inte det som alla barn behöver, trygghet, gränser och kärlek.

Om du varit 18 år, och låtit din depression uttryckas genom aggressivitet gentemot utomstående på ett våldsamt sätt hade du enligt lagen blivit straffad. Dom hade inte tagit hänsyn till att du var deprimerad, dom hade ansett att dina handlingar är ditt ansvar.

Men om dina föräldrar nu istället hade delat på sig, samarbetat kring dig och på olika sätt jobbat för att hjälpa dig, hade du blivit likadan då tror du?

Nope! Jag har full förståelse för att de skildes, men inte för hur de hanterade det.

Är man under 18 är man ett barn. Är man 16 är man tonåring men ett stort barn också likväl.

Fast för mig är det skillnad på barn och barn. En treåring kan man inte förvänta sig ska kunna ta ansvar och ha koll på rätt och fel i alla lägen. Men en nästan myndig tonåring som faktiskt har fått veta rätt och fel under hela uppväxten men som agerar ut TOTALT ändå har faktiskt ett visst ansvar ändå. Inte är det föräldrarna som döms till straff när sjuttonåringar begår brott tex..

Självklart är det skillnad. Är även stor skillnad på en 5-åring och en 10-åring.

Mina barn är skiljsmässobarn, klart de måste ta konsekvenserna av sitt handlande. De är 8, 7 och 6. Jag har förståelse för att de beteer sig illa ibland men det innebär inte att det är ok för det. Jag ställer samma krav på dem nu som jag skulle ha gjort om jag och exet fortfarande höll ihop.

Du får nog utveckla det svaret då det inte på något sätt svarar på det jag skriver i  min TS. 
 

Jag brukar resonera som så att upp till 20-årsåldern kan man skylla på sin barndom, att föräldrarna skilde sig eller vad som helst men sedan får man ta ansvar för sitt eget liv. Jaha, man fick inte den barndom man tycker sig vara värd. Det finns inget att göra åt, barndomen får man inte tillbaka så det är lika bra att ta avstamp där man är idag.

Ja, det finns tillfällen när det inte är tillämpbart tex när pappa hugger ihjäl mamma framför ögonen på barnen men det är extrema undantagsfall.

Givetvis finns också juridiska gränser som när man är straffmyndig men jag tolkade TS mer som när man är gammal nog att ta ansvar för sitt eget liv. 

Betyder det att du anser att om man är under 20 år så behöver man inte ta ansvar för, eller konsekvenserna av, sitt eget handlande, utan har den fulla rätten att skylla allt på andra och gå friad? 

Ja,jag tycker nog man måste gå friad. Man gör dåliga val och man vet inte bättre. Och allt är kanske en känslostorm osv. Har lyssnat på psykologer som menar att man tex inte är mogen att skaffa barn förrens vid 25+..samma som vid giftermål.Det är egentligen för stora beslut..men vi tar de ändå. Och sedan när det gått 10år,står man där och hajjar läget...
 En killhjärna är inte ens fullt utvecklad förrens efter 25+. Det ska man nog tänka på. Därmed inte sagt att man kan skylla på sin hjärna och säga vad som helst. Men det är en förklaring.

Jag svarar först utifrån min bibel dvs lagboken. Du har frågor gällande minderåriga och jag anser inte att lagen såsom den är skriven nu ska ändras. Men även om man är ett barn är det självklart att man lär sig konsekvenser, tex om jag slår lillebror börjar lillebror gråta eftersom det gör ont. Detta i sin tur leder till att mamma blir arg (tyvärr, jag har dåligt tålamod Så vad gäller att ta ansvar för sina handlingar är det så fort man har förstånd till det, men däremot behöver det ej bli konsekvenser i form av handlingar från annan part .I ditt exempel om 17-åring som skriker är det omöjligt att svara. Har hon inte fått någon som helst uppfostran kan man nog inte skuldbelägga henne alltför mycket. I normalfallet är det inte ok att be ngn att dra åt helvete, men man vill nog gärna veta vad som föregick utbrottet.

Nej, givetvis inte. Som jag skrev så måste man ta ansvar för sina handlingar från 15 år då man är straffmyndig och i åldersanpassade doser även dessförinnan. Det är ju en av de viktigaste uppgifter vi har som föräldrar; att lära barnen att ta ansvar för sina handlingar.

Antagligen tolkade jag inte din TS så som du avsåg. 

Hur tänker du om en 17-åring går fram till ditt barn och drämmer till henom så att det står härliga till. 

Tänker du "Stackars 17-åring, hen har nog inte fått lära sig att man inte får slåss, det ska vi släta över med kärlek och ursäkter"
Eller tänker du "Nu jävlar" Och sen anmäler du händelsen?  

Då tror jag att jag håller med dig. 

Men även om jag undrar varför en tonåring eller ett barn har ett visst beteende, så anser jag fortfarande att tonåringen eller barnet får ta konsekvenserna och även få en rejäl skopa vett tilldelat sig.  

Jag vet ju inte hur du tolkade :) 

Men jag ger dig ett exempel.

Du har en son som är 14 år. En dag kommer han hem från skolan och berättar att han dels fått stryk av en kille i klassen, och dessutom tog denna kille din sons nya mobiltelefon.
Anser du att eftersom denna kille är under 18 år så är det inte hans ansvar, det är hans föräldrar. Eller tycker du att han som trots allt är 14 år borde ha lärt sig att man inte slåss eller stjäler.. Och om han inte har lärt sig det så är det på tiden att han gör det.. och därför gör du en anmälan?