För "smart" / för "dum"

Jepp känner igen mej, men det tog slut rätt snabbt för det känns inte bra att bli störd på en persons intellekt. Jag hade mera stört mej på att han inte frågade upp när han inte förstod än det faktum att han inte förstod.

Jag har ett sådant ex, han var korkad. Vi kunde inte alls kommunicera på ett normalt sett. Det höll i 9 månader och nu är jag med någon som matchar mig bättre.

Hej,

Jag tillhöra skolan av de som tagit bachelor i ekonomi vid universitetet utan att ta av plasten av skolböckerna.
Min sambo kämpade med att klra godkännt i gymnasiet. 

Jag ät inte tillsammans med henne för att bli intellektuellt stimulerad, det bli jag på arbetet.
jag dras till henne för att hon får mig att upskatta mer "lättsamma" saker. Visst kan det krocka ibland när jag börjar prata internränta inom familjen. 

Min blåsta sambo får mig att ha roligare. Ser inget lockande i att leva ett fravallvarligt liv med en finansnörd som jag själv. Då lever jag hellre med min make-up artist till sambo som inte vet vem Olof Palme var.
Hon får mig att se på livet ur ett annat perspektiv.  

Varje mynt har två sidor.              

Det är klart att det finns hopp.

Min sambo struntar högaktningsfullt i vad jag gör på jobbet och det har hänt mer än en gång att jag pratar av mig efter en jobbig dag och han bara lyssnar tyst, sedan säger med ett leende "Jag förstod inte ett dugg av detdär."
Varpå jag bara ler, säger "Jag vet." och går vidare med dagen utan att dra runt på mer av irritationen.
Det är liksom det som är så bra.
Jag får prata av mig när jag måste, han lyssnar, men han bryr sig inte och skulle inte försöka komma med lösningar - vilket är precis vad jag behöver för hemma vill jag ju trots allt kunna släppa tankarna på jobbet. Inte "jobba övertid" med att hitta nya vinklar tillsammans med en ofrivillig "kollega" som egentligen inte har något som helst med det att göra.

Han fattar iofs grunderna, men detaljerna är totalt oviktiga.
Samma sak för mig med hans jobb. Jag behöver inte förstå allt eller veta exakt vad han sysslar med. Det räcker att jag finns där när han behöver prata av sig, eller när han vill få lite hjälp med att släppa dagen som varit.

Och det är ju inte jobbet vi har gemensamt utan fritiden. Det är framför allt där vi behöver kunna mötas och 'sam-existera' på ett sätt vi båda mår bra av.

Det kan nog ha sin "charm" att vara tillsammans med en sådan person ett tag men med tiden blir det bara tröttsamt.

Jo men det är ju skillnad på att inte vara allmänbildad och att vara blåst.

Men vad rör det sig om? Exempel?

Det kan ju vara en så enkel sak som att den ena parten är extremt icke allmänbildad. Jag har en släkting som skryter med att inte ha läst en nyhetstidning eller tittat på ett nyhetsprogram de senaste 25 åren... där är ett vettigt samtal ganska lönlöst kan jag säga!

Snällt att kalla sin sambo blåst.....

Tack för kommentarerna!
Måste säga att jag är lättad, var väldigt rädd att trådstarten skulle framstå som dryg och överlägsen och att kommentarerna skulle vara av samma slag.

För mig så tror jag att det till slut handlar om att jag bara kan tänka mig att ha ett förhållande med någon som är min jämlike. Jag vill ju inte känna mig överlägsen, vilket jag nu börjar göra :/ innan förhållandet egentligen har börjat, och det känns ju lite sådär.

Delvis är det så att personen helt enkelt inte är så allmänbildad, inte så intresserad av att hålla sig uppdaterad om vad som händer i världen, och sen är det saker som att personen *vet* att jorden går runt solen, men inte förstår det? För solen rör ju sig?
Och då går det ju att förklara hur det egentligen är, men grejen är att det är inte bara ett par saker, utan rätt många... därav mitt val av "blåst" som beskrivning.

Det jag är rädd för är som sagt att vi inte ska ha något att prata om, att man vaknar en dag bredvid någon som man knappt längre känner. (jo, jag är nojig med tanke på att vi som sagt inte ens har ett förhållande än).

Har ni fritidsintressen gemensamt eller vad gör ni tillsammans på fritiden?

Inlägget ovan var ämnat för den smarta anonyma.

Min sambo är ganska.. trög

vi har helt olika intressen, jag föredrar att diskutera, undersöka och lära mig saker
han föredrar att dricka öl, snacka om brudar och spela hockey..

han älskar hjärndöda och sexfixerade college filmer
jag älskar allvarliga krigsdraman och dokumentärer  

jag vet en massa om en massa olika saker, han vet lite om några saker
 

MEN
han är inte bara så, han är även otroligt ärlig, empatisk, lyssnar, tröstar, stöttar, charmar m.m
och han är otroligt bra i sängen ;)

men det viktigaste är nog att han står ut med mig!

jag tror absolut att man kan vara tillsammans och vara lyckliga även om man är på olika nivåer, handlar bara om att bygga broar över olikheterna och acceptera att dom finns 

Handlar ju inte huruvida man är pluggsmart eller ej. Har träffat män som är högutbildade men totalt socialt handikappade, men veta lite om mycket tycker jag är betydligt mer attraktivt hos en partner och att de är nyfikna av sig. Ett ex till mig var brutalt blåst dock, tröttnade efter några månader på det och det enda som fungerade var sexet. Idag dejtar jag en vanlig kille som inte alls är välutbildad men han är kvicktänkt, rolig och ett socialt geni och han stimulerar mig och förvånar en rejält hela tiden.

Jag har nog lite dålig koll på hur det fungerar mellan jorden och solen. Men vad tusan, det funkar ju 

Frågan är om du vill ha någon som löper parallellt med dig eller om du skulle uppskatta någon som kan komplettera dig. Nu är det inte svart eller vitt i den här frågan. 

Vad är han intresserad av? Om han inte förstår dig, beror det på att du förklarar dåligt eller att han inte är intresserad? 

Jag skulle aldrig kunna bli tillsammans med en korkad person, sånt är otroligt avtändande. Jag är ju inte den skarpaste kniven i lådan själv, men jag är åtminstone fullt normalbegåvad. Man vill ju gärna kunna föra ett normalt samtal utan att bli frustrerad.

Jag är en av de som aldrig kan nöja mig med att "så är det" utan jag måste alltid veta varför, och det är ju egentligen inte det som är problemet eftersom personen också verkar vara intresserad. Har ju långt ifrån hållit för öronen och nynnat när jag förklarat saker.

Jag får väl anta att jag lade förklaringen på fel nivå, och jag tror att intresset egentligen finns där, men även rädslan för att verka dum finns där, enligt vår gemensamma vän. och det funkar ju uppenbarligen inte

Tänk om man inte kan bli kompletterad av någon som är så annorlunda? Istället för kasst sex är det kanske bristen på annat som nöter och rätt vad det är viskar jag relativitetsteorin i örat på första bästa professor (överdrivet, men det är så det egentligen känns)

Egentligen inte, men när vi gör saker tillsammans så har vi roligt. Jag är lite sport nörd, hon brukade se Sveriges fotbollsmatcher när det var mästerskap. Men jag tog med henne till klacken på AIK-DIF och hon fastnade för att stå att skrika glåpord och svära åt dommaren . På samma sätt gillar jag numera att ligga i soffan trycka choklad och kolla "sex and the city". Mycket märkligt. Vi har två barn tillsammans, så det blir ju mycket mata fåglar och hänga i lekparker också.Våra största problem ligger snarare i att hon uppfattar min "smara bekanskapskrets" som tråkig. Hon känner sig ofta "dum" i vårt sällskap.  Samtdigt som jag uppfattar hennes krets som lite väl "famsig och omogen". 

För min egen del har detta egenltigen inte vart något problem, hennes kompisar är mer sociala och ska vi umgås tillsammans med kompisar skulle jag nog oftast välja hennes "gäng". Är jag själv träffar jag endå alltid trevligt med mitt "gäng".

Ett annat problem för oss har vart att hon inte tar en disskution med mig då jag ofta kan resonera mig fram till min ståndpunkt medans hon är mer en kännslo person. Jag har vart dålig på att ge henne utrymme och ofta haft en nedvärderande ton när jag pratar med henne ibland. Inte medvetet men det finns där, inte helt omöjligt att jag skulle kunna komma hem efter jobbet och säga "Fan jag träffade en sån idiot idag som trodde Android var en App till iphone". Och så har hon ingen aning om vad Android är själv.

Kort och gått, hon kompletterar mig.
Men jag har ofta varit nerdvärderade och hon ser ofta mig som en skrytig besserwisser (hårt sagt). Men detta är snarare det som gjort att vi nu håller på att göra separera efter nästan fem år än att jag skulle vara less på henne.