• Anonym (förtvivlad)

    Kan inte uttrycka mig- Får ingen hjälp

    Jag är helt förtvivlad, vet inte vad jag ska ta mig till. Kan börja med att säga att jag troligtvis har asperger (om ni inte vet vad det är så snälla svara inte i den här tråden) Jag kan inte "läsa mellan raderna", har svårt för att veta vad som är viktigt att berätta, blir ofta missförstådd etc. Det leder till att jag inte alls får den vården jag har rätt till. Ingen tar mig på allvar eftersom jag inte kan visa känslor t.ex och hur ska jag kunna veta att det inte räcker att säga att jag är trött då jag inte orkar sköta min egen hygien?! Jag måste ha en kompis som tolkar varje läkar- och kuratorbesök, annars skulle jag vara helt lost. Jag vill ha tillbaka min kompis, jag saknar henne. Det senaste året har hon bara fungerat som tolk. Vad ska jag göra? Jag är helt förtvivlad!

  • Svar på tråden Kan inte uttrycka mig- Får ingen hjälp
  • Anonym

    Boka in ett läkarbesök på din vårdcentral, det gör du genom gå till www.1177.se och leta upp ditt landsting i menyn och sedan din närmaste vårdcentral. Ring eller mejla till vårdcentralen, eller - om det är för svårt - skriv ett brev och skicka det i ett kuvert med frimärke och be att de kontaktar dig. Skriv ut den här tråden och lämna över till läkaren, så att läkaren kan läsa din trådstart.

  • Anonym (A)

    Jag tycker du ska se till att bli utredd och få en eventuell diagnos. Då tror jag läkarna etc kommer att anpassa sig efter den. Jag vet tyvärr inte hur det går till när en vuxen ska diagnostiseras, men kanske ska du börja på VC? Du verkar som sagt kunna sätta ord på det du känner om dus kriver så du kan ju ta med handskriven information också.

  • Anonym

    Kontakta din kommun och ansök om att få personligt ombud! De är proffs på såna här problem! Du kan ringa växeln på din kommun för att bli lotsad rätt.

  • EmmaT

    Jag tycker att du uttryckte dig väldigt bra i ditt inlägg, varför inte försöka förklara på det sättet du beskrivit här. Då förstår man ju hur du är och tänker på ett jätte bra sätt! Om du berättar detta för psykolog eller terapeut så borde de förstå vad det handlar, annars är de nog inte speciellt duktiga i sitt yrke. Hoppas du får den hjälp du behöver!

  • Anonym (förtvivlad)
    Anonym skrev 2012-10-17 07:15:46 följande:
    Boka in ett läkarbesök på din vårdcentral, det gör du genom gå till www.1177.se och leta upp ditt landsting i menyn och sedan din närmaste vårdcentral. Ring eller mejla till vårdcentralen, eller - om det är för svårt - skriv ett brev och skicka det i ett kuvert med frimärke och be att de kontaktar dig. Skriv ut den här tråden och lämna över till läkaren, så att läkaren kan läsa din trådstart.



    Jag har redan kontakt med den öppna psykiatriska vården. Så som jag har förstått det har de mer kunskaper och resurser än vårdcentralen. Men tack i alla fall!
  • Anonym (förtvivlad)
    Anonym (A) skrev 2012-10-17 07:18:41 följande:
    Jag tycker du ska se till att bli utredd och få en eventuell diagnos. Då tror jag läkarna etc kommer att anpassa sig efter den. Jag vet tyvärr inte hur det går till när en vuxen ska diagnostiseras, men kanske ska du börja på VC? Du verkar som sagt kunna sätta ord på det du känner om dus kriver så du kan ju ta med handskriven information också.



    Jag väntar på en utredning redan. Problemet är att det är jättelång kötid, och jag kan inte vänta i ett- två år med att få hjälp med min depression och panikångest.
  • Anonym (förtvivlad)
    Anonym skrev 2012-10-17 08:08:56 följande:
    Kontakta din kommun och ansök om att få personligt ombud! De är proffs på såna här problem! Du kan ringa växeln på din kommun för att bli lotsad rätt.



    Tack för tipset! =) Kan man få en sådan utan diagnos?
  • Anonym

    Ja speciellt eftersom du redan är under utredning.

  • Little Ms Chatterbox

    Du verkar vara bra på att uttrycka dig i skrift. Om du skriver ner vad du vill ha sagt innan ett möte så kan det vara lättare för dig att förmedla vad du känner. 

    Du kan göra känslokort. Antingen så googlar du upp bilder på olika känslor eller så skriver du bara "GLAD", "LEDSEN", "BEKYMRAD", "ARG", osv på olika kort så du kan visa upp. 

    När du ska göra en utredning på Aspergers så kommer du få träffa folk som träffas sådana som du dagarna i ända. De vet att att du har problem med ansiktsuttryck, att läsa av vad folk menar och kan ha svårt med att förmedla vad du känner när de frågar. Annars hade du inte haft behov av en utredning.

    Utredningen är inte bara ett sätt att ta reda på om någon har någon NPF diagnos eller inte, det är också ett bra sätt att hitta dina starka sidor och göra en funktionsbeskrivning över hur du fungerar och vad du behöver extra mycket hjälp med.  Som jag skrev tidigare så tror jag att en av dina starka sidor är att förmedla dig i skrift mer än verbalt. Och det är ju bra att veta, då kan det vara lättare för dig att göra tester som är mer inriktade på just skriftliga svar. 

    En funktionsbeskrivning är bra att ha när man ska hitta rätt hjälpmedel och andra åtgärder som ska passa dig.

    Innan du har genomgått din utredning kan du kontakta din NP-enhet och fråga om du kan få träffa arbetsterapeuten så du skulle kunna få testa tex bolltäcke som är lugnande och kan motverka panikångest. Du kan även få hjälp med struktur och rutiner med hjälp av tex en Sigvarttavla som talar om för dig när det är dags för tex dusch. Du kan få hjälp med Appar till mobilen för att lättare klara av vardagliga rutiner.

    Hoppas jag har skrivit så du förstår, jag försöker skriva NPF-vänligt. Om det är något som du tycker är oklart så säg till mig. 

    PS, var en besvärlig person, ring/skicka mail några gånger i månaden och fråga om det finns återbudstider eller hur långt fram i kön du är. Det kan göra att du får hjälp tidigare. 


  • Anonym (förtvivlad)
    EmmaT skrev 2012-10-17 08:42:35 följande:
    Jag tycker att du uttryckte dig väldigt bra i ditt inlägg, varför inte försöka förklara på det sättet du beskrivit här. Då förstår man ju hur du är och tänker på ett jätte bra sätt! Om du berättar detta för psykolog eller terapeut så borde de förstå vad det handlar, annars är de nog inte speciellt duktiga i sitt yrke. Hoppas du får den hjälp du behöver!



    Det har jag sagt. Problemet där är att de vill ha det mer detaljerat, plus att jag inte kan visa känslor alls. Då jag har berättat att jag vill ta livet av mig t.ex så har de tagit för givet att det var för länge sedan fast det kanske bara var någon timme sedan. Så är det dels för att jag inte visar känslor, men också för att jag berättar vad jag gör istället för vad jag känner.
Svar på tråden Kan inte uttrycka mig- Får ingen hjälp