Hur får ni ihop det där hemma? Hur gör ni med handlandet, badandet, tandborstandet, läggandet, matlagandet, räkningarna, dammsugandet, tvättstugan, nycklarna, gympakläderna, mötena, dammandet, diskandet, kastandet, sorterandet, ordnandet, pappersarbetet, humöret, tandläkartiderna, klassfesterna, plockandet, veckobreven, läxorna, aktiviteterna, livet? pust.
Nu är sonen bara 2½, så som tur är slipper jag fortfarande ta hand om kalas och aktiviteter och så. Jag får hemmalivet att fungera bra även om vi alltid är sena till och från dagis, samt till BVC-möten och sådana saker. Ja, i princip alltid i alla fall. 99,9% av gångerna. Jag ändrade till och med tid på dagis till 9:30 eftersom jag alltid var sen när han skulle börja vid 9, men det ledde ju bara till att vi började komma dit vid 10 istället.
Jag har dock inget jobb, så om jag fick det och skulle bolla hemmaliv OCH jobb så vet jag inte hur det skulle gå. Det är någonting jag har ångest inför när jag kommer behöva göra. Jag känner att jag behöver få vara ensam på dagarna ibland när sonen är på dagis och bara få återhämta mig, eftersom humöret och orken tar stryk annars.
Jag går på ett arbetslivscentrum och där kom jag idag överens med en där om att jag skall träna tisdag, torsdag och fredag och vara på arbetslivscentrum på onsdag varje vecka. Vilket bara lämnar måndagen för mig själv. Jag vet inte hur länge jag orkar med det. För samtidigt så skall man orka gå upp på morgonen, ta den där "JAG VILL INTE GÅ TILL DAGIS!!!"-kampen med sonen, handla, städa, tvätta, laga mat, bada och natta UTAN att tappa humöret. Vilket jag har svårt för ibland redan. :)
Ska svara senare. Är dock inte jag utan min man som har adhd (troligen, utredningen är inte klar ännu).
Jag har inte adhd men min man har. För honom har det hjälpt att ha en iPad med kalender som han lägger in signaler när han ska ta medicin etc. Planering är det mest jag som sköter och han blir informerad :) vi har delat upp att vi hämtar2 dagar var på dagis så vet man alltid vilken dag man ska jobba.
Vilken dag man ska hämta menar jag och vilken dag man kan jobba över....
Nu är utredningen klar, min man är tydligen ett solklart fall av adhd. Ska berätta mer om honom men just nu hinner jag inte.
Gammal tråd, men jag söker andra att diskutera med.
Min äldsta son är 8 år och skolan misstänkte att han har ADHD. Jag blev väldigt provocerad då jag alltid sett migsjälv i honom och sett det som att hans pratighet och att han inte kan vänta på sin tur etc. Jag är ju likadan. Då brjade jag alltmer fundera över det hela och ju mer jag läser om kvinnor och vuxna som har ADHD så stämmer pusselbitarna.
Jag har haft flera depressioner och börjar fundera om det ine är så att ADHD är en av orsakerna till dem.
Jag har nu tre små barn och är ensamstående. Före separationen har jag klarat att jobba, men ibland varit sjukskriven för depression.
Jag har oerhört svårt att planera dagen och frammåt ex för helgen och semestern. Det ger mig helt oerhörd ångest och tidigare planerade jag tillsammans med barnens pappa, men nu fattar jag inte hur jag ska klara detta.
Jag har nästan inget umgänge kvar för jag orkar inte planera att träffas osv. Städning ska vi bara inte prata om. Det är fruktansvärt svårt att komma igång och när jag väl städar "fastnar" jag i detaljer. Ex läsa igenom gamla magasin om det fans något recept att spara etc. Jag har jobbigt med alla reklamblad o viktigare papper o gamla tidningar som ligger överallt i lägenheten. Jag vet helt enkelt inte vad jag vill spara och var jag ska lägga papprena. Om jag ska sortera en av alla högar så går det åt en hal dag och all energi tar slut.
Det jag menar är att det är svårt att ta hand om alla tre barnen själv ibland. Jag hatar intensivt alla rutiner trots att jag förstår att de skulle underlätta. På något sätt glömmer jag om jag bestämt någon rutin eller sätt att organisera.
Problem är också humöret. Jag kan bli helt vansinnigt arg på min 8 åring som har ännu större problem med humöret än jag. Det är exv vid läggning det blir problem. Jag måste då ibland ta en "time out" och lugna ner mig. Detta är ju lite svårt eftersom jag nu är ensamstående.
ville bara snacka med någon som har liknande erfarenheter som jag.