Forum Väntan - änglarum
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Vilken dikt

    Ons 17 okt 2012 22:35 Läst 9953 gånger Totalt 1 svar
    Ons 17 okt 2012 22:35

    Dikten handlar om att man lämnar av din älskade för alltid och gråter men på andra sådan står andra och ropar: Äntligen så är han/ hon på väg. Vill ni hjälpa mig med dikten.

  • Fre 18 okt 2013 14:37 #1

    Vet inte alls om jag träffar rätt, men jag kommer spontant att tänka på dessa: *************************** Han som alltid väntar... ...Men om barnet är mycket litet, då kan det hända att det inte orkar springa så väldigt länge. Så även om Ljusets Ängel lyser så klart den kan och Hoppets Ängel spelar så starkt och vackert som möjligt, kan det ändå hända att barnet blir trött och inte orkar springa längre. Kanske sätter det sig ner för att vila, och kanske somnar det också. Vet du vad som då händer? Det skall jag gärna berätta för dig. Då kommer Han Som Alltid Väntar in i Den Mörka Dalen. Han är den ende som kan gå i motsatt håll och möta dem som kommer. Ja, ibland händer det att det kommer små barn som inte lärt sig gå ännu. Då måste Han Som Alltid Väntar skynda sig genom hela dalen för att hämta dem, och så bär han dem varsamt genom Den Mörka Dalen och lägger dem försiktigt ner i gräset på Sommarängen... Eyvind Skeie Ur "Sommarlandet, en berättelse om hopp" ****************************************** Att förlora ett barn Då ser barnet att Han Som Alltid Väntar gråter. Det faller stora tårar från hans ögon. Barnet kommer inte längre ihåg vad gråt är, för på Sommarängen är det ingen som gråter, där är allt bara sång och glädje. Men barnet gråter tillsammans med Han Som Alltid Väntar, det gråter för något som det inte längre vet vad det är. Du och jag vet varför barnet gråter. Det gråter därför att det inte är där det alltid varit förut, hemma hos mamma och pappa. Men barnet kommer ju inte ihåg det längre, det är bara vi som gråter när någon tagit ett steg åt sidan och är död. De som gått igenom mörka dalen är liksom på andra sidan om all gråt och alla skuggor. Eyvind Skeie Ur "Sommarlandet, en berättelse om hopp" ******************************************* Jag står på stranden en tidig sommarmorgon. Jag ser hur en segelbåt breder ut sina segel och styr mot havet. Jag står och tittar efter båten tills den försvinner i horisonten. Någon vid min sida säger: Nu är den borta! Men jag svarar: Borta nej! Det är bara vi som förlorat den ur sikte. Båten finns kvar bortom vår horisont. I samma ögonblick som vi säger: Nu är den borta. Då tar andra röster vid och säger: Nu kommer den ********************************************* Jag förlorade själv min lille son Edvin i samband med förlossningen 21/7-13. Den översta dikten lästes på hans begravning och den sista här skrev begravningsbyrån med i hans minnesalbum.

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll