Hur klara ni av sömnbristen om ni har barn som sover dåligt

Jag är ensamstående med ett spädbarn och jag har rätt att klaga över sömnbrist eftersom jag aldrig sover bra. Gör upp med din man om nåt upplägg där ni tar ansvar för båda barnen varannan natt. På det sättet får du sova ordentligt åtminstone hälften av tiden. Sedan tar ni hjälp av bvc med sömnproblemen för att lösa dem mer långsiktigt.

Det är nog ingen som klarar av det egentligen. Men så blir ju de flesta som har småbarn rätt körda i skallen efter en tid.

Vi testade allt möjligt med vår lilla men det var inget som hjälpte. Till slut blev det bättre av sig självt men det var ett helvete för alla inblandade under den perioden. Ingen sömn, dålig sömn, sömn på konstiga tider, många i samma säng och sedan krävande arbeten på det.
Vi försökte också gå omlott men den som tog natten själv var helt enkelt FÖR trött och det var ju inte så att den kunde vara hemma från jobbet dagen efter heller. Så vi blev tvungna att dela nätterna. En la sig tidigt och tog eventuellt knöl fram på morgonen (från halv fem och framåt) medan den andra tog kvällen och tidiga natten och fick sova ett par timmar längre på morgonen.

För de flesta är det en fas och det går över. Man måste se det så, annars går man under (och skiljer sig). Och blir det övermäktigt så kontaktar man BVC och eller BUP för att få stöd.
Men vissa perioder var vi totalt osociala, vi hade inget umgänge alls.

Vad gör 2-åringen när han vaknar? Måste du gå in till honom eller blir du bara väckt av att han låter?

Klarar mig bra med bara 4-5 timmars sömn per natt länge, tack vare ADHD :P Tycker om att sova om jag får, men klarar mig gott på lite sömn i långa perioder. Sambon däremot blir en zombie rätt snabbt (efter ett par nätter redan) och lägger sig på soffan för att sova dom nätter lilleman är knölig.