Är du gift/sambo med fel person?
Läste just det här i Aftonbladet. Kvinnor, män – känner ni igen er?I så fall - vad fick det för konsekvenser?
------------
Gift med fel partner?
Drömde du om Mr Right, men nöjde dig med Mr Good Enough?
Du är inte ensam.
Terapeuten Jennifer Gauvain hävdar att tre av tio kvinnor säger ja – trots att magkänslan säger nej.
– Den vanligaste förklaringen är att de blev så fångade av bröllopsplanerna att det hann bli för sent att backa ur, säger hon.
I sitt arbete hade amerikanska Jennifer Gauvain om och om igen hört skilda kvinnor bekänna att de redan i altargången visste att brudgummen var fel man.
Efter intervjuer med 1 000 skilda kvinnor, vilket resulterade i boken ”How (Not) To Marry The Wrong Guy”, hävdar hon att 30 procent sa ja, väl medvetna om att de borde sagt nej.
– Orsakerna är flera; tiden de investerat i förhållandet, press från vänner och familj, och tanken att det blir bättre med tiden, säger Jennifer Gauvain till Aftonbladet.
Förlorade pengar
Det allra vanligaste är att bröllopsplanerna gått så långt att det plötsligt blivit för sent att backa ur. Pengar skulle gå förlorade och bröllopsgäster bli besvikna.
– En kvinna var så betagen av sin brudklänning att hon struntade i alla varningsklockor. Hon lämnade sin man under smekmånaden.
Bakom bekymren för bröllopstårtor och bordsplaceringar lurar rädslan för att aldrig hitta den rätte.
– Livet är alldeles för kort för att härda ut med någon du inte tycker väldigt mycket om, säger Jennifer Gauvain.
Vill inte svika partnern
Hon menar att många underskattar skilsmässa och tänker att ”om det inte funkar kan vi alltid skilja oss”.
– Men ingen går igenom en smärtfri skilsmässa.
Gauvain har framför allt intervjuat kvinnor, men har hört många liknande vittnesmål från män.
– Orsakerna de anger handlar dock mer om lojalitet än om bröllopsbestyr. De vill inte svika sin partner eller sina föräldrar.
Aftonbladets relationsexpert Eva Rusz känner igen fenomenet. Hon menar att det kan handla om bröllopsnerver.
– Att gifta sig är ett stort mentalt och juridiskt åtagande. Det är normalt att bli lite skraj. Då gäller det att reda ut vad som är riktiga känslor och vad som är katastroftankar, säger Eva Rusz.
”Det är ett långt större svek att leva i en lögn” Lina Lindkvist om att låta pressen styra
Brudklänningen var fantastisk. Lång och enkel i benvit thaisiden.
Hon hade ritat och sytt den själv. Prästen var bokad, festen spikad och inbjudningarna skickade. Vännerna (läs: vi) tuggade på pennorna och rotade i arkiv inför tal och möhippa.
Jag vet att hon ville mer än allt annat att han skulle vara rätt. Hennes bästa vän och sambo, han som älskade henne rakt av villkorslöst. ”Jag kan inte andas utan dig”. Kanske kvävde det henne lite i längden.
Kanske visste hon redan någonstans vid frieriet att det inte var rätt, men hon erkände det inte för sig själv förrän hon stod med bröllopsbestyr upp till hakan. Och nu hänger klänningen i hennes garderob – oanvänd. Hon vågade bryta.
Hon gjorde förstås rätt. Kära hon. Och jag skulle vilja kunna säga att det alltid borde vara så. Att man borde ha mod och insikt nog att bryta upp när det inte känns rätt – stundande bröllop eller inte. Men det är svinjobbigt, det förstår jag ju. När jag googlar långa ledsna forumtrådar skrivna av ångerfulla brudar och läser ångestladdade relationsfrågor som mejlats till redaktionen förstår jag det ännu mer.
Ingen av de här kvinnorna våndades vid altaret för att jävlas. Och det finns tusen argument vi kan rabbla som mantran när vi vill tro att vi gör det rätta. När vi egentligen bara är rädda att bli ensamma. Att göra folk i vår omgivning besvikna. Att inte klara oss själva. Rädda att våra biologiska klockor ska rosta och stanna på slaget ofrivillig barnlöshet. Eller så har vi redan barn, och är rädda att en separation för dem är ett trauma långt värre än om vi själva bara biter ihop lite till.
När halva kompisgänget som på given signal kastar sig in i giftermål, barnalstrande och vidlyftiga bostadsaffärer är det lätt att låta pressen styra. Så vi säger ja men menar nej och så småningom inser vi att det är ett långt större svek att leva i lögn – och låta sin familj göra samma sak.
Livet kommer inte bli som du tänkt dig, hur du än försöker planera. Men på riktigt – är du inte hellre ensam själv än ensam i en relation? För det mest skrämmande med att bryta är också det mest magiska: du vet inte vad som väntar.
Du kanske står brud med rätt kille om ett år. Kanske får du barn, kanske byter du land eller jobb, lär dig tapetsera möbler eller släpper yogan för att börja downhill-cykla. Kanske blir du den där ”ensamma” kattkvinnan med stora kjolar som färgar garn på sin kalkstensgård på Gotland.
Och älskar det.
