Anonym

Äldre 19 Oct 18:44

53 svar

Skulle du ge upp ditt barn?

Om du är/skulle bli separerad och ha barn med den du separerar från, hur är tanken att relationen med barnet skulle vara då från din sida?

Skulle du absolut vilja ha varannan vecka om det funkade eller tror du det är bättre för barnen/dig/den andra föräldern om barnet bara bodde på ett ställe och den andra hade umgänge i form av varannan helg eller t ex bara kom och hälsade på fast ganska ofta?

Skulle du kunna strunta i att höra hur det går för barnet om dagarna t ex i skolan under den veckan du inte hade barnet, eller om du hade varannan helg, skulle du då invänta din helg för att höra ava dig till barnet/fråga hur barnet mår/hara det?

Skulle du kunna ge upp ditt barn om ditt x visade sig försöka hindra dig?
Skulle du ge upp barnet om du själv behövde leta information om barnets vardag/skola mm?
Skulle du ge upp barnet om det blev krångligt med kommunikationen med den andra föräldern?

Både du som ÄR separerad och står i just denna sits och du som bara tänker dig in i situationen, hur tänker DU? Gärna både män och kvinnor som svarar!

Hur mycket är du beredd att offra i tid, pengar och engagemang för att få vara med ditt barn?
Skulle du kunna tänka dig att byta till ett annat jobb, kanske ett du trivs sämre med för att kunna ha ditt barn oftare?
Skulle du kunna flytta till en annan stad för att kunna vara med ditt barn oftare eller tvärtom, skulle du kunna tänka dig flytta IFRÅN ditt barn om det va så att du t ex träffade någon ny i en annan stad?

Många frågor o det finns fler, men skulle vilja veta lite hur ni tänker gällande hur mkt ert barnt är värt att kämpa för, hur mkt den "nära kontakten" betyder för dig eller om det är ok att ha lite mer "helgkontakt"?

Anonym

Äldre 19 Oct 18:58

#1

Jag älskar mitt barn sååå mycket att jag har svårt att tänka mig en vardag utan han. Just nu håller vi tyvärr ihop för hans skull, men det är nog underförstått att jag blir boendeförälder vid separation då min vardag är mycket mer styrt än pappans plus att pappan kan inte ens steka ett ägg...Men jag skulle göra allt för att mitt barn träffar pappan just för att jag inte vill ta hans pappa ifrån han. Så att vid separation kommer jag nog skaffa en bostad nära pappan så att dagis och sånt blir samma.

Lavish

Äldre 19 Oct 19:05

#2

jag skulle slåss för mitt barn. Varannan vecka skulle jag helst ha från en ålder när det kan vara lämpligt, antar från ca 3 år (sonen är 1,5). Innan dess skulle jag yrka på att vara boendeförälder. Skulle väl vara beredd att ge upp det mesta, utom barnets välmående.

Majken

Äldre 19 Oct 19:08

#3

Mina barn är oerhört viktiga och jag gör i princip ALLT för dem! Den stora bor själv nu och den lilla är 7 år. Skulle vi mot förmodan separera så både hoppas och tror jag att vi båda skulle ha hennes bästa i fokus gällande var och hur ofta hon ska bo/träffa oss! Hon är lika bekväm med oss båda och vi är precis lika bra föräldrar för henne så det troliga är att vi skulle ha henne vv. Men vi skulle nog försöka bo nära varann och kämpa för att hon ska slippa för stor förändring i sitt liv!

Men nu lever jag i ett sanslöst bra och lyckligt äktenskap och hoppas att vi aldrig hamnar i en sådan situation?!

Anonym

Äldre 19 Oct 19:10

#4

Problemet är att i teorin hade man gjort allt för sina barn. När det sedan kommer till verkliga livet så är det inte alltid man har kraften till att bolla med allt skit runt om kring. Livet idag är på många sätt svårare än det var tidigare. Människor som helhet är fattiga nuförtiden och saker har förändrats till det sämre ganska drastiskt. Bara cykelstölderna i multikultistaden har 20 dubblats från vad de var på 1980talet.

Anonym

Äldre 19 Oct 19:12

#5

Anonym skrev 2012-10-19 18:44:19 följande:

Om du är/skulle bli separerad och ha barn med den du separerar från, hur är tanken att relationen med barnet skulle vara då från din sida?
Svar: Jag tänkte då barnen var små att jag ville separera, men jag kunde inte vara ifrån dom. Så det blev aldrig något och vi är superlyckliga idag. Växt tillsammans, och gräset är ALDRIG grönare på andra sidan om man inte blir misshandlad osv.

Skulle du absolut vilja ha varannan vecka om det funkade eller tror du det är bättre för barnen/dig/den andra föräldern om barnet bara bodde på ett ställe och den andra hade umgänge i form av varannan helg eller t ex bara kom och hälsade på fast ganska ofta?

Svar: Barnen har lika stor rätt att se sina föräldrar lika mkt, även om jag inte hade velat det (lämna bort dem) så är det deras rätt.

Skulle du kunna strunta i att höra hur det går för barnet om dagarna t ex i skolan under den veckan du inte hade barnet, eller om du hade varannan helg, skulle du då invänta din helg för att höra ava dig till barnet/fråga hur barnet mår/hara det?
Svar: Självklart är det viktigt med daglig kontakt, men aldrig för att lägga sig i vad de gör på den andras tid. Men för att fråga hur dagen varit, och för att säga godnatt.
Skulle du kunna ge upp ditt barn om ditt x visade sig försöka hindra dig?
Svar: Nej det hade jag inte, Men där är det svårt för hade jag tex varit "dålig" för barnen tex sjuk så hoppas jag att de ser till att jag får vård.
Skulle du ge upp barnet om du själv behövde leta information om barnets vardag/skola mm?
Svar: Man har som boendeförälder skyldighet att informera den andra ang skolan, föräldramöte osv, man kan även samtala med skolan att de skickar ut samma info till den andra föräldern.
Skulle du ge upp barnet om det blev krångligt med kommunikationen med den andra föräldern?
Svar: Man har ett ansvar som förälder, då får man lösa det problemet med samarbetsamtal, eller lappar, eller överlämningar vid ex fritids.
Man valde en gång att skaffa barn med sin kärlek, när man tagit det steget så får man som en vuxen individ ta ansvar för barnets skull. Barnet ska inte behöva må dåligt eller känna skuld över ngt.

Både du som ÄR separerad och står i just denna sits och du som bara tänker dig in i situationen, hur tänker DU? Gärna både män och kvinnor som svarar!

Hur mycket är du beredd att offra i tid, pengar och engagemang för att få vara med ditt barn?
Skulle du kunna tänka dig att byta till ett annat jobb, kanske ett du trivs sämre med för att kunna ha ditt barn oftare?
Skulle du kunna flytta till en annan stad för att kunna vara med ditt barn oftare eller tvärtom, skulle du kunna tänka dig flytta IFRÅN ditt barn om det va så att du t ex träffade någon ny i en annan stad?

Många frågor o det finns fler, men skulle vilja veta lite hur ni tänker gällande hur mkt ert barnt är värt att kämpa för, hur mkt den "nära kontakten" betyder för dig eller om det är ok att ha lite mer "helgkontakt"?

Jag fortsätter att svara även här (även svar i texten).
Nej jag skulle aldrig flytta, eller lämna bort, eller skita i mina barn. Skulle pappan göra det, så skulle jag kämpa för att få honom att förstå hur viktigt det här är för barnet.
Jag skulle heller aldrig skaffa barn med ngn och sen bo på annnan ort.
Jag skulle aldrig i mitt liv göra ngt som kan fördärva kontakten som mina barn behöver med sin pappa.

Mina barn har lika stor rätt till båda sina föräldrar, de ska kunna ta sig emellan hemmet på egen hand då de är större.

Anonym (mamsen)

Äldre 19 Oct 19:24

#6

Mina barns far hittade nytt bättre jobb och ny bättre kvinna 30 mil bort. Han träffar sina barn varannan, var tredje helg. När jag säger att det är för lite skyller han på jobbet. Jag orkar knappt med livet, och skulle ändå aldrig vilja byta med honom. Vilken loser. Synd bara att våra barn också är förlorare...

Anonym Trådstartaren

Äldre 19 Oct 19:24

#7

Anonym skrev 2012-10-19 19:12:28 följande:

Jag fortsätter att svara även här (även svar i texten).
Nej jag skulle aldrig flytta, eller lämna bort, eller skita i mina barn. Skulle pappan göra det, så skulle jag kämpa för att få honom att förstå hur viktigt det här är för barnet.
Jag skulle heller aldrig skaffa barn med ngn och sen bo på annnan ort.
Jag skulle aldrig i mitt liv göra ngt som kan fördärva kontakten som mina barn behöver med sin pappa.

Mina barn har lika stor rätt till båda sina föräldrar, de ska kunna ta sig emellan hemmet på egen hand då de är större.

Detta handlar om en förälder som gett upp sitt barn. Den andra föräldern försöker verkligen och har försökt länge men inget intresse.

Därför undrar jag hur andra tänker, om detta är vanligt eller om det är "one of a kind" just denna föräldern.
Att det är vanligt att man inte tycker att man är intresserad av att höra hur barnet har det när inte barnet är hos mig (inte av nyfikenhet eller för att förhöra barnet utan för att man är intresserad och genuint bryr sig).

Känns bara främmande för mig hur man kan göra det. Hur orkeslös jag än var (så länge jag kan ta hand om mitt barn) och hur många hinder jag än såg så skulle jag ALDRIG ge upp mitt barn!! Varken för min skull men framför allt inte för barnets skull.

Självklart har man upplysningsplikt men bara om man har ensam vårdnad, har man gemensam vårdnad är det upp till föräldrarna själva att se till att få informationen och då får föräldrarna automatiskt informationen från skolan, det är ingen förälder som kan bli hindrad att få den informationen då.

Anonym

Äldre 19 Oct 19:30

#8

Anonym skrev 2012-10-19 19:24:34 följande:

Detta handlar om en förälder som gett upp sitt barn. Den andra föräldern försöker verkligen och har försökt länge men inget intresse.

Därför undrar jag hur andra tänker, om detta är vanligt eller om det är "one of a kind" just denna föräldern.
Att det är vanligt att man inte tycker att man är intresserad av att höra hur barnet har det när inte barnet är hos mig (inte av nyfikenhet eller för att förhöra barnet utan för att man är intresserad och genuint bryr sig).

Känns bara främmande för mig hur man kan göra det. Hur orkeslös jag än var (så länge jag kan ta hand om mitt barn) och hur många hinder jag än såg så skulle jag ALDRIG ge upp mitt barn!! Varken för min skull men framför allt inte för barnets skull.

Självklart har man upplysningsplikt men bara om man har ensam vårdnad, har man gemensam vårdnad är det upp till föräldrarna själva att se till att få informationen och då får föräldrarna automatiskt informationen från skolan, det är ingen förälder som kan bli hindrad att få den informationen då.

Fast är det verkligen så att denne inte är intresserad? När jag tittar omkring på andra separerade föräldrar så kan det vara att föräldrarna inte vill prata med varandra i onödan osv. Tyvärr hamnar barnet i kläm, men jag tror inte att det är ointresse.

Anonym Trådstartaren

Äldre 19 Oct 19:34

#9

Anonym skrev 2012-10-19 19:30:33 följande:

Fast är det verkligen så att denne inte är intresserad? När jag tittar omkring på andra separerade föräldrar så kan det vara att föräldrarna inte vill prata med varandra i onödan osv. Tyvärr hamnar barnet i kläm, men jag tror inte att det är ointresse.

japp ointresse då dessa separerade är vänner och inte alls något strul mellan dem på så vis. Kan ringa och snacka med mamman men frågar ALDRIG hur barnet mår. Mamman informerar om skolavslutningar mm men pappan kommer aldrig...jo ointresse!

Anonym Trådstartaren

Äldre 19 Oct 19:40

#10

Anonym skrev 2012-10-19 19:30:33 följande:

Fast är det verkligen så att denne inte är intresserad? När jag tittar omkring på andra separerade föräldrar så kan det vara att föräldrarna inte vill prata med varandra i onödan osv. Tyvärr hamnar barnet i kläm, men jag tror inte att det är ointresse.

lite det jag menar med denna tråd också. skulle DU ge upp att prata med ditt barn på flera veckor för att du inte vill "störa" eller "inte prata i onödan"??

Skulle du ge upp ditt barn?

INNEHÅLL