Trotsigt barn och sura tanter

Har en tjej på 2,5 som precis klivit in i en uuunderbar trotsperiod med höga falsettskrik när hon inte får som hon vill. Jag är en konsekvent mamma som inte ger mig utan i regel sätter mig ner och förklarar för min dotter varför hon inte får godis 7 dagar i veckan eller dyra leksaker var gång vi handlar och ofta räcker en tydlig förklaring. Dock inte alltid. Idag fick hon flera bryt inne på affären och slängde sig platt på golvet och skrek. Så jag sa tillslut till henne "endera kliver du upp, tar mammas hand och så går vi vidare och tittar så kan du hjälpa mig plocka äpplen eller så lämnar mamma dig där om du bara vill bråka" vilket följdes av ett ursinnigt jävlar-nu-håller-jag-på-att-förlora-falsettskrik från hennes sida som höll i sig tills hon såg att jag börjat gå (tog väl 3-4 steg bort bara för att visa att jag inte skojade) då hon istället reste sig, tog min hand och började prata om äpplen. Då kommer en äldre dam fram och säger att folk som mig inte borde ha barn och hon kräver att få se mitt körkort för att se mitt namn och kunna anmäla mig...!?! Jag vägrade såklart, hon har ingen rätt att snoka i mitt liv och jag är (tammetusan!) en grymt bra mamma om än sjukt trött på dessa små trotsiga utbrott men de kommer ju och går med ett barns normala utveckling. Sen följde den här människan och en till tant, troligen hennes väninna, efter mig inne på affären i en god halvtimme och sen ut på parkeringen där de helt öppet skriver ner min bils reg.nummer. Är fruktansvärt irriterad över detta och vet inte riktigt vad jag ska göra. Ville inte säga något inför barnet på affären heller men ångrar i efterhand att jag inte gjorde det, behövde ju inte vara något elakt egentligen. Men gillar inte att jag lät dem gå där och glo på oss och ta reda på vem jag är och var jag bor bara sådär... Det kan de ju lätt kolla i bilregistret nu. Önskar jag sagt något. Skit också.