Hej! Sitter här med min 3 månaders tjej och funderar på om jag kan uppmuntra henne till att vilja prata. (Antagligen först om flera månader, men man ska kanske börja uppmuntra tidigt?) ni som har barn som börjat prata tidigt, har ni gjort något särskilt? Eller har ni bara haft tur att få en pratglad bebis. :)
Båda mina barn har pratat tidigt, har inte gjort något särskilt. Har bara pratat mycket med dom, sjungit och läst. Tror inte att man kan påverka det så mycket. Båda mina barn har varit stillsamma, inte varit så nyfikna på att ta sig tunt utan föredragit att sitta och pyssla. De har gått sent båda två tex.
Mitt första barn pratade tidigt, hela meningar vid ca 1,5 års ålder, barn nummer två har precis börjat prata och han är 2,5 år nu! Jag har inte gjort något annorlunda med dom, och man kan ju även tycka att tvåan ska prata tidigare och lära sig av sitt syskon men icke! Så jag tror nog inte man kan påverka det så mycket, men om man pratar mycket med sina barn och läser sagor för dom när dom blir lite större så jälper man dom med sin utveckling och ordförrådet blir bättre när dagen väl kommer och dom börjar prata..
Min son pratade i 7-ordsmeningar vid 1,5 års ålder. Jag upplever inte att jag gjort något särskilt mer än att jag själv är en sådan som pratar rätt mycket.
F.ö. är han nu 6 år och helt genomsnittlig i sin språkutvecklig, så man blir inte ett geni bara för att man är tidig med att börja prata.
Min dotter pratade långa meningar vid 1,5 och har ett stort ordförråd idag när hon är 5,5. Vi har inte gjort något medvetet för att få henne att prata tidigt och lillebror som är 2,5 pratar inte lika bra som hon. Jag tror att det beror mycket på barnet i sig. Vi har alltid pratat mycket med våra barn och anpassar inte till "barnnivå" utan förklarar istället om det är något de inte förstår.
Det är nog bäst att låta det komma i barnets takt. Prata, sjung, läs böcker o ramsor för att det är mysigt o ett roligt sätt att umgås. Inte för att det skulle snabba på språkutvecklingen.
Låter helt klart som att jag får se hur pratglad hon blir. Nu är hon ju väldigt nyfiken och bubblar en massa. Så det visar väl sig hur hon utvecklas helt enkelt. Låter på de flesta som att jag inte behöver ha så dåligt samvete för att jag inte läser något för henne nu.
Läsa bok på riktigt har jag inte ens försökt på riktigt före ett års ålder. Visst sitta bredvid o tugga på en när jag löser för storebror men verkligen lyssna o peka har mina iallafall inte varit med på innan dess. Ramsor har de dock älskat tidigt. Samma med sånger med rörelser. Men det är det talade språket de lär sig av så det duger ju minst lika bra att bara prata på med dem som att läsa bok.
Eller så kan jag passa på att läsa böcker som jag själv läser? Får se vad hennes pappa tycker om att jag isf läser "konsten att vara kvinna" för henne. En något feministisk bok och väldigt rolig! Hon får ju höra en massa ord iaf. ;)
Det bästa du kan göra är att låta barnet vara i en språklig miljö. Prata mycket om vardagssakerna, sätt ord (tydligt) på saker, sjung, läs böcker, gör ramsor mm. Resten fixar barnet 
Min dotter pratade jättetidigt, men jag gjorde nog inget särskilt med henne, tittade lite i böcker och sjöng en del. Sonen som nu är 1,5 har aldrig varit intresserad av att sitta still och läsa bok eller sjunga. Han har klättrat på möbler sen han var 9 månader istället. Sen kan han typ säga 5 ord nu oxå . Dottern talade nästan hela meningar i samma ålder. Dock förstår han massa ord, men han säger dem inte.
Tycker egentligen att barnets språkförståelse är viktigare än vad de kan producera... Ber man barnet att hämta skorna, och barnet gör det, så har de ju språket!
MEN, de kommer lära sig, förr eller senare. Ger du barnet språket så kommer det Av sig självt. Så är vi skapta! (För att slippa maffians påhopp vill jag bara tillägga att detta gäller om inte någon typ av språkstörning eller funktionshinder finns i bilden)