Varför är det fult att bry sig om det yttre?
Här på Familjeliv läser jag ganska ofta kommentarer av typer
"Jag är inte så ytlig att jag bryr mig om mitt utseende."
"Man ska aldrig säga till ett barn att hen är söt eller fin i vissa kläder, hellre då "Vad glada färger det är på din tröja!"
"Om en kille inte attraheras av dig oavsett hur du ser ut är han ingenting att ha."
"Det är så tragiskt med människor som bryr sig om sitt utseende, det är det inre som räknas."
Det är som att det bara är insidan som är viktig och som en del tycker att det är nästan fult att ens låtsas om att man har ett yttre.
Jag tycker att BÅDE insidan och utsidan är viktig. Jag bryr mig om mina inre egenskaper och om mitt yttre, jag tycker att båda delarna gör mig till den jag är.
Jag skapar en bild av andra baserad både på deras beteende och deras utseende.
Jag berättar för barn i släkten när jag tycker att de är söta och när jag tycker att de är snälla/smarta/duktiga etc.
Jag skulle inte attraheras av en kille som såg ut hur som helst och om en kille inte tyckte om mitt utseende och därför inte ville träffas mer skulle det vara okay för mig. Jag skulle inte tycka att det är en indikation på att han är en dålig människa.
Visst, man är född med ett visst grundutseende men mycket kan man förändra ex med smink, träning och annan frisyr. De flesta inre egenskaper är också delvis medfödda.
Utseendet förändras med åldern men det gör ofta de inre egenskaperna också.
Vad tycker du? Bryr du dig om ditt utseende?Är det ytligt och/eller fel att bry sig om utseendet? Varför/varför inte?
