UnikFamilj skrev 2012-10-25 08:54:19 följande:
Har läst lite pcalma men hittade inte tillräckligt. Chatterbox: frågan är väl i grunden När det nu ÄR så att uppmärksamhetsproblem, dålig impulskontroll och hyperaktivitet är så vanligt hos barn med autism, vad är det då som gör att vissa barn ändå får en ADHD-diagnos? Märk väl, jag ifrågasätter den inte. Jag undrar om nån har pejl på den finstilta skillnaden...
Hmm... Nu har Tramadolruset gått över så jag kan nog tänka klarare.
Innan vi fick tid för utredning på Z läste jag mycket på en sida som heter Neuronä
tet.se Jag tror att den inte är så aktiv längre, det har tex inte uppdaterats om ändringarna om autism, aspergers diagnoserna men annars är den bra. Om man tänker att Aspergers är en del av autism och läser på den här sidan
http://user.tninet.se/~fxg297r/nep_aspergers_syndrom.htm
så kan det ge lite förklaring på det du tänker på tror jag.
Det jag själv tänker på är att hyperaktivitet som orsakas av ADHD kanske inte syns/uppmärksammas förrän vid just skolstart, förhöjda krav som inte motsvarar personens förmåga osv. Dvs att man kan ha det rätt så bra med en förstående och anpassad omgivning. Medan de med Autism har sin hyperaktivitet hela tiden, det kan synas redan ganska tidigt på barnet.
Men hur blir det då med dubbeldiagnos? Jag kan ju bara utgå från vår son eftersom jag inte känner andra så mycket så jag vill yttra mig om det och jag är ju inte utbildad heller på det så du måste veta att jag bara spekulerar.
Z. var annorlunda än andra barn redan som liten, han är ju vårt första barn så vi hade ju inget att jämföra med men vi som föräldrar och även släkt och andra märkte det. Men när jag ser tillbaka så tror jag nog att det var nog mest ADHD symtom, när han blev runt 3 år skedde det en förändring och de som man ofta mer sätter i samband med Autism dör upp mer.
Det var nog vid den tiden som man kanske skulle kunna förvänta sig att en del av impulskontrollen skulle böra försöka utvecklas som man märkte att den inte fanns. Jag litade mer på honom i trafiken när han var 2½ år än vad jag gjorde när han var 7 år och inte hade börjat med medicin.
Och jag tror det är ganska genomgående i hans utveckling, den frigörelsen de olika stadierna som ett barn ska gå igenom gjorde han inte. EN gång har han tex gjort det där ta av och på en strumpa för att se att han klarar av det. Det har jag även upptäckt att det inte har varit så utvecklat hos 2 av de andra syskonen heller medan Meya har verkligen varit tydlig med det när hon gick igenom den perioden. Fast nu har hon kommit i bekvämligheten igen och tycker att mamma ska göra allt igen
.
Z.s brist på impulskontroll är nog snarare det att han måste göra färdigt det han har börjat med. Tex om man säger nej, stopp, sluta osv så kan han inte bara lägga ner direkt, han måste slutföra det han påbörjat eller iaf största delen. Kanske dåligt exempel men om han häller upp juice i ett glas som redan har lite innehåll så häller han kanske så lång tid det tar att fylla ett glas och inte till att det är 1½ cm från kanten. När det redan är halvfullt så... tja rinner det över. Sån är definitivt Milton också. Nu är han ju bara 5 år så han har väl något år på sig att växa till sig men tjejerna är inte så, där såg man att det mognat fram vid "förväntad" ålder. Om det här är just under brist på impulskontroll vet jag inte riktigt men Z. & M.kille beter sig samma, där ser man helt klart en samband.
Z.s hyperaktivitet var inte så påtaglig från början, eller rättare sagt så var det inte så att man kunde tolka det som hyperaktivitet men efter att vi fått lite mer förklaring runt det så förstår vi ju att det han gjorde var hyperaktivitet. Åt upp knapparna på fjärkontrollen, tuggade bort bomullen på topz (hände även att han gjorde det på använda
) pillade på
min leverfläck till han somnade, det kunde ta upp mot 2 h varje kväll, den var ofta så öm att jag svor att jag skulle ta bort den själv, utan bedövning! Trådar på kläder och annat fick aldrig vara ifred men konstigt nog så har han aldrig pillat på tapeter eller så riktigt förstört saker så hela tiden så har ju vi hävdat att han är ett väldigt snällt och väluppfostrat barn
Och den bilden man hade innan om ADHD hos pojkar va ju att de gick igenom rum efter rum som virvelvindar och aldrig satt still. Så vi trodde ju att det var vi som föräldrar som helt uppenbart gjorde något fel för det stämde ju inte med den mallen
När han började F-klass blev det allt mer tydligare att han verkligen mådde dåligt, hans utåtagerande hyperaktivitet ökade, han började tugga på tröjor och koncentrationsförmågan blev helt noll. Han hade stor kunskapstörst och samtidigt är han väldigt allmänutbildad men det såg man inte på F-klass för de såg bara en liten kille som inte klarade av att sitta still länge nog för att lära sig att läsa och skriva. Så han var oerhört understimulerad och stressad under den tiden. Tänk om man hade kunnat göra om det
För efter att han lärde sig att läsa så blev det som ett utlopp för hans hyperaktivitet, han behöver inte så mycket för att reglera det men det är väl kanske inte det första man tänker på att stimulera den aktiviteten genom att sätta sig stilla och läsa
Det jag tror är att i både ADHD och Autism, kanske bland allt som ingår i NPF så finns det hyperaktivitet i grunden, mer eller mindre. Men samtidigt så är det även ett symtom, en reaktion på missförhållanden. När något vad det än må vara så blir reaktionen hyperaktivitet så om man har en dålig dag, sömnbrist eller något annat har blivit fel så är man mer mottaglig för att lösa andra problem med att skicka ut det mentala skortet som hyperaktivitet.
Och det är ju klart att de flesta dagar kommer iaf ha lite skrot i maskineriet, sällan som det finns gulddagar helt igenom men genom den rätta vardagsanpassningen, Omega och medicinering så skulle man kunna använda en del hyperaktiviteten till något bra, kreativt, något skapande och sen får resten bara komma ut som ren mental skrot.
Tror inte någon blev något klarare på mina tankar men jag har fått mer att tänka på i alla fall
Ska fundera ett tag till.
Men varför vill du egentligen reda ut varifrån ditt barns brist på impulskontroll och hyperaktivitet kommer från? Det som går att förebygga med förberedelser och anpassning i vardagen, det som går att förbättra med Omega och kanske dämpa med medicin, tex centralstimulerande och även låta komma ut på tex en boxboll är ju ok att bara låta komma, det är ju som man inte kan göra något åt som eventuellt skulle kunna kommat till att bli ett problem. Och det är ju i så fall ett problem vad det än kommer av.
Jag vill inte att du tolkar detta sista stycket som om jag dissar dig eller nåt utan bara ren nyfikenhet
Nu ska jag nog försöka göra lite nytta, ha en bra dag alla
Lägger sån tilltro till mig. 
Att jag funderar så mycket, handlar om att han verkligen är en mycket komplex liten kille som vi gång på gång fått omvärdera våra tankar kring - och andra runt omkring tenderar att inte omvärdera lika mycket... Han är idag 4,5 år gammal, och i och med vi tidigare inte funderat i dessa banor och man heller inte vill medicinera så gärna före 6 års ålder - så medicinerar han inte. Det är väl den stora konkreta grejen det handlar om, om man inte räknar in vår egen medvetenhet. 