Kan man få stöd till att få igång ett umgänge?

Jag och sambon ska gå isär, han flyttar om en månad. Jag kommer ha barnet på heltid för det finns inget annat alternativ. Pappan har flera funktionshinder/sjukdomar bla. aspergers som är den som ställer till mest besvär. Han har svårt att läsa av sonen som nu är 2år och duktig på att prata men han är ju ändå liten fortfarande. Pappan har svårt att få till rutiner och struktur så han klarar bara av att ta sonen kortare tider om jag har förberett så det finns mat, rena kläder, blöjor, välling, mjukisdjuret är framme osv. 

Nu när jag pratat om umgänge med pappan för att planera så visar han inget intresse i det alls. Han ska bo i city i en liten etta och vi kommer bo kvar här i utkanten av stan i en stor 3:a, men pappans kommentar var "ja ni får komma hit, jag kanske kan komma till er någon gång". Han tycker det är långt att åka 15min med spårvagn till oss. 

Jag har inga problem att åka till honom men vill gärna att det finns någon plan för umgänget. Jag är sjukskiven nu 2 månader till och ska sen ev. börja plugga på distans så mina tider går att ända rätt så mycket. Sonen går på förskola men även det går ju att ta ledigt en dag. Pappan jobbar halvtid 13-17 så förmiddagar är han ledig. Så min plan var att ha en dag då man kan träffas någon timme på förmiddagen, typ tisdag eller torsdag, onsdagar har de skogspromenad med förskolan som sonen älskar så de dagarna får han vara på förskolan.

För känner jag pappan rätt så kommer helgerna vara fullbokade, han är ute med sina kompisar på kvällarna och vänder på dygnet så han går upp kl 16. Det kommer troligen bli en massa avbokningar också för han är såååå upptagen med möten etc.  

Han säger att han vill umgås, han försöker ta kontakt med sonen nu men sonen är väldig avvaktande, inte så konstigt när man träffar pappa någon timme om dagen men inte alla dagar och pappa inte leker utan busar några minuter och sen är det bra.

Sonen grät idag efter pappa och sa att han ville leka med pappa, så sonen vill och kommer sakna pappa och för hans skull så behöver vi ha planerat umgänge men kan man få hjälp typ soc eller någon att göra en plan?

För allt jag säger vekar vara gnäll och tjat nu i pappans öron, så fort jag pratar om separationen och hur vi ska göra det bäst för sonen så säger pappan att det tar vi sen när han flyttat. Men då tror jag risken är att det rinner ut i sanden.