Hon har nattskräck och jag bryter ihop
Jag är ensamstående med två barn, en som snart fyller fyra och en på 1,5 år. Vi flyttade ifrån min familj för drygt 7 månader sedan för att jag skulle börja studera till USKA. Studierna och barnen har fungerat väldigt bra fram tills en månad sedan när lillflickan började utveckla nattskräck.
Till en början så kom hon och ville bara sova i min säng. Efter mycket om och men gav jag med mig och lät henne sova hos mig dom nätterna hon kom.
Hon somnade alltid inne i sitt eget rum om kvällen och tassar/rusar in runt kl 00-02 om natten till mig.
Senare började hon vakna mellan kl 02-03 och SKRIKER som en galning! Kastar sig runt i sängen, gråter, spänner sig i en båge om man försöker peta på henne och prata med henne går inte. Jag ligger tyst bredvid och kan inte göra annat än att titta på.
Jag håller på att bryta ihop och vet inte vad jag ska göra riktigt. Jag har pratat med BVC och fick ringa en psykolog som jobbar inom BVC. Hon rabblade mest bara upp det man kan läsa om på 1177.se ang nattskräck...
Jag är så trött, håller på att somna under lektionerna, har ont i kroppen och idag känner att jag orkar inte mycket mera nu. Jag har försökt ansökt om någon form av avlastning så jag ska få sova. Men det enda jag får är ett ryck om axlarna och en "du får klara dig själv" attityd?
Vad ska man göra? Jag pratar med dom allra flesta som jobbar inom barnormsorgen (dagis, öppna förskolan, BVC mina lärare...) men jag har mött av så mycket okunnskap och även av en chef inom barnomsorgen som faktiskt frågade vad nattskräck var för något?!
Är det någon här inne som kan ge en tips och råd till en väldigt trött mamma? :(