Hur stöttar jag på rätt sätt?
Vet knappt hur jag ska börja men.....Jag träffade en kille för ett halvår sen, vi blev kära och hade mycket gemensamt i livet, vi trivs ihop.
Han har haft ett jobbigt liv. hans pappa försvann ur hans liv när han var nåt år bara. Hans mamma gick med i en sekt och har inte brytt sig om honom sen dess. Han ville inte vara med i detta så han tog sig ur själv när han var 15 år. Fick bo hos släktingar som hade problem med alkohol så där fick han ingen trygghet heller.
Han har blivit sviken av alla vuxna under hela sin uppväxt. Förhållanden har inte funkat, han har dragit när det kommit för mycket känslor in i bilden. Han har stängt inne allt i så många år och har svårt att prata om känslor eller visa, han vet kanske inte hur han ska göra?
Jag är den första han haft ett vettigt förhållande med, sa han till mig. Han går och pratar med psykolog/kurator efter att han bröt ihop och blev deprimerad förra året.
Jag är en känslomänniska, tycker om att visa vad jag känner och säga det ofta, skriva små lappar osv. Han blir kvävd och vill fly av alla ömhetsbetygelser jag ger. Han vill bara duga som han är.
Han har öppnat sig lite och sagt saker som han tidigare inte skulle gjort utan bara dragit sig ur. Han vill att vi ska få en chans, men klarar inte av alla känsloyttringar från mig.
Jag känner mig dubbel, hur visar jag honom att jag älskar han utan att säga såna saker? Det blir för mycket om jag säger att jag tycker väldigt mycket om han, det borde ju vara nåt fint, men blir för jobbigt.
Han vill inte förlora mig, för jag har hjälpt honom att komma en bra bit och det är tack vare mig, så han måste ju ha känslor iaf.
Känner mig vilsen men har starka känslor för honom och vill verkligen ge oss en chans till.
Vet inte om det finns nåt råd, men jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig.
