Besked idag om ofostrig graviditet :(

Njae liknande, men själv gick jag till vecka 11 och trodde att jag var gravid.
Fick plötsligt bruna flytningar, och ett VUL konstaterade då att fostret/embryot dött redan någon gång i vecka 6-7. Ett såkallat MA med andra ord. Fick ta Cytotec för att sätta igång missfallet, kroppen gjorde det inte själv.

Jävligt och tråkigt är det, att kroppen kan lura en så. Men tyvärr MYCKET vanligt.

Vi körde på direkt efter att jag hade haft en normal mens, för oss kändes det rätt. Vi ville bli gravida igen så snart det bara gick. Men det är olika för alla, en del måste få lång tid att sörja..inget är rätt eller fel.

Jag blev gravid på 3:e försöket igen efter mitt MA, är nu i v.27. För de flesta kvinnor går det fort att bli gravida igen..

Beklagar din upplevelse.

Jag har. Fick på kub-UL i v13 veta att det var ofostrig. Alla symptom kvar. Värsta jag varit med om. Skrapning. Blev gravid igen med en mens i mellan. Missfall i v 10, åtminstone ett foster. Nu är jag rädd för att bli gravid igen :(

Stor kram till dig!!

Fick samma besked i tisdags/eller inget foster i tisdags på RUL och fick det bekräftat i onsd med vaginalt UL
, trodde jag var i v. 13 (12+4). Enlig läkaren så är allt normalt, HCG och symtomen är som vanligt fram tom v. 12-13 först då fattar kroppen att man inte är gravid och det var de som hände mig i tosdags... kroppen började stöta ut rester och mina symtom försvann. Fick tabletter för att påskynda missfallet och ska på återbesök om 1,5 vecka för att se att allt är borta annars blir det skrapning.

Jag hade aldrig hört talas om detta missfall innan, helt nytt och chockande.

Läkaren sa också till oss, att alla friska människor bär på spermier och ägg som innehåller kromosom fel och att det inte är något konstigt/&fel på oss. och att vi har 2 barn sedan tidigare och det skulle vi också ta med oss i att se att vi kan få friska barn och på ngt sätt kan jag ändå se framåt redan idag att våga igen, MEN jag tror att när jag blir gravid kommer jag nog oroa mig mer än jag gjort innan.

Det är hemskt att behöva gå igenom, smärtsamt och man känner sig ensam...
och som du säger MAN känner sig sååå lurad!!!

Jag tror också att man på något sätt ändå får se att kroppen skött det som ändå inte hade klarat sig utanför, även om det är svårt att se det så... för mig hade nog chocken och smärtan varit värre att få reda på att mitt barn hade haft ett gravt kromosom fel och att vi hade behövt ta bort det..." nu gjorde kroppen sitt jobb" 

och man får se det så att, vi inte gjort fel, det är inte fel på dig och mig, eller våra män
utan att ALLA har dessa spermier och ägg, och att 1/4 graviditeter slutar i missfall

även om detta sätt är tämligen ovanligt,
      

Största kramen till dig/er!!!!!!!!!!!

Jag har tre missfall i bagaget.

Mitt tredje var en ofostrig graviditet. På bara ett par dagar försvann alla symptom.Jag ringde upp själv och sa som det var. Inga blödningar, men inga symptom heller. De ville vara säkra så 5 dagar senare fick jag komma tillbaka och man konstaterade det igen. Bara en tom hinnsäck och eventuellt en liten liten ärta.

Hur man går vidare är olika. Men man måste tillåta sig att vara ledsen ett tag. Det är helt naturligt. Kanske hitta stöd hos någon. Sjukvården har kuratorer om man känner att man vill prata med någon utomstående. Sen tror jag att det kan vara bra att fokusera framåt och inte tänka för mycket bakåt. 1 missfall är vanligt. 2 på raken är inte helt ovanligt heller. Efter det tredje görs en utredning för att se om det är något hos mamman eller pappan som orsakar missfallen.

Att bli gravid och början av graviditeten känns hos mig som en enda lång väntan. Väntan på ägglossning. Väntan på BIM. Om man lyckas bli gravid är det väntan på v 12 och diverse ultraljud. Jag tror starkt på att ha något annat som sysselsätter dig under tiden. Som får dig att tänka på något annat. Baka, pyssla, fixa en fest, träna, gå en kurs, läs massa böcker. Hitta något som du tycker är roligt och njut av den tiden. Träffa vänner och kom ut. Sitt inte fast hemma i soffan och deppa för länge (även om man får ha sådana dagar också). Tvinga dig ut. Det är jobbigt i början, men det blir bättre.

Jag önskar er all lycka och hoppas snart på ett plus för er.
Själva kämpar vi vidare. Just nu är det IVF-behandling som gäller... Vi får hoppas på det bästa!

hallå där jag själv hade en ofostrig graviditet började blöda i v 12 och genom vul konstaterades detta. fick riktigt ont när allt skulle ut mesta kom efter en vecka otroligt ont fick morfin sprutor i magen. moderkakan antagligen som ville ut. slutat blöda efter två o halv vecka. ska försöka igen med grav. 

Hej på er!
Var på UL i dag och fick tyvärr samma besked bara en tom hinssäck. Har varit lite orolig innan då mina symptom försvann för ca 1 månad sedan. Nu skulle jag ha varit 12+2 och har inte haft några blödningar eller ont  i magen alls.

I dag har jag gråtit mest hela dagen men måste försöka intala mig att det var naturens gång. Har fått hem tabletter som ska tas i morgon.  Är beredd på några jobbiga veckor men hoppas på en snabb återhämtning så att vi plussar snart igen. Vill inget hellre än att bli gravid igen. 

Tack för att ni delar med er av era erfarenheter och lycka till!

Stora kramen till er alla!!

Sänder en tanke till alla er andra också som förlorat ett efterlängtat embryo/foster/barn. Även om man vet att det är vanligt så kan man inte förbereda sig för känslan när det väl inträffar. Har ännu inte fått någon blödning, heller inga tabletter eller tid för skrapning. Läkaren ville ge det tid (mer!!) att gå den naturliga vägen. Så nu sitter man här och är skengravid, alla symptom är kvar och livmodern fortsätter att växa liksom hcg att öka än så länge. Ger det några dagar till sedan kommer jag att begära hjälp. Illa nog att må skit när man är gravid, men att må lika illa när man inte är det..... :(

jag hade en ofostrig graviditet som konstaterades i vecka 10. och detta var helvetet på jorden just då. jag fick tabletter som skulle "avsluta" graviditeten och fick komma tillbax två dagar senare och blev inlagd och fick tcå till tabletter som skule stöta ut det. men allt gick inte som det skulle jag började aldrig blöd och fick en dos till och sen tyckte dom att jag kunde åka hem. vaknade dagen efter och trodde jag skulle gå av. fick åka in akut och blev inlagd mer tabletter..... detta forsätter och efter x antal upprepade behandlingar så togs beslutet att jag skulle skrapas. så efter 3 dagar på sjukhus och ett rent hevlvet så fick jag komma hem... detta är absolut det värsta jag varit med om.

men slutet gott allting gott. idag sitter jag gravid i vecka 24 med en liten tjej i magen som sparkar och lever om=) så ge inte upp!! det är tung och allting är svart precis när man är mitt uppe i det men jag kan nästan svära på att snart sitter ni där gravida och ser tillbax på eländet och inser hur verklig lycka känns inför sitt barn=) kämpa på! ¨

jag lät det gå en ägglossning emellan innan vi försökte igen.           

Hej. 
Precis medlem på famlijeliv, och är "glad" över att ha "upptäckt" fler med samma problem. Tyvärr sitter jag i samma båt som er andra. Förvånad över att ha drabbats av "ofostrig graviditet" (som jag aldrig tidigare hört talas om) och nu förstått hur vanligt det är... 

Min historia:
Jag och min pojkvän har varit tillsammans i flera år. För två år sedan blev vi gravida på första försöket. Lyckan var total. Desvärre varade den inte länge. Missfall i vecka 11, men läkaren sa att fostret förmodligen dött redan i v 4-5. For sedan den närmsta dagarna mellan hemmet och sjukhuset stup i kvarten. Till slut skrapning och sedan var det över. Fick rådet att vänta minst en menstruation/ägglossning innan vi försökte igen. Lyssnade på allas tips & råd om att vi snabbt skulle bli gravida igen, med alla hormoner fortfarande kvar i kroppen. Ett litet ljus mitt i allt mörker tändes av tanken på att vi snart skulle ha en bulle i ugnen igen.

Dock var inte turen på min sida. Första menstruationen kom som sagt. Sedan tog det stopp. 1år gick och jag hade sammanlagt ca 4 menstruationer det året. Att vänta på ägglossning och ett plus är en sak, men när man även tvingas vänta på mensen.... Vet inte om min kropp på ngt sätt hamnade i ngn sorts obalans efter misfallet. Men till slut sökte vi hjälp, efter sammanlagt 1år. Det blev tabletter som framkallade mensen, sedan Pergotime som ska stimulera äggen. Efter 3:e försöket med Pergotime blev vi gravida. Helt överlyckliga. Nu skulle det juh gå vägen. Ett missfall är vanligt, men två st efter varandra, det fanns inte i min värld.

Men så var det, det där med den uteblivna turen. I v 7 började jag blöda. In till akuten (2 dagar sedan), där läkaren säger att det bara fanns en tom fostersäck... Mitt hjärta brast. Blev hemskickad för att vänta på att allt ska komma ut naturligt. Kroppen ska sköta sitt. Och här är jag idag...  Väntar på att jag ska sluta blöda, så vi kan gå vidare. Vi kommer försöka igen så snabbt det går. Längan efter vårat första barn är obeskrivlig. 

Sist sa läkaren att om jag inte skulle bli gravid på 3 försöket Pergotime, skulle han skicka en remiss på IVF. Har tid hos honom 18jan igen. Får se vad han säger då, vet inte om den här gången räknas som en graviditet?

Värmer otroligt mkt att veta att de finns fler som går igenom samma tragiska saker. Det finns inte många i ens närhet som förstår... Jag håller tummarna för er alla, och hoppas vi kan stötta varandra. Är rädd för oron som kommer att gnaga mig nästa gång jag blir gravid.   2 graviditeter och 2 missfall kommer hänga över mig som ett åskmoln... Men ser det som en jäkla utmaning. Kämpa på!

 

Hej Jempa84, beklagar dina missfall.

Visst är det skönt att läsa om andras erfarenheter. Man känner sig inte lika ensam då.

Jag hoppas att ni har större tur framöver, att ni vågar prova igen.

Tyvärr har vi inte fått ett plus än efter vårt missfall. Varje månad är en stor sorg, men längtan är större. Så vi kämpar vidare...

Kram

Ja, det känns tungt just nu. Livet är orättvist.

Får ni ngn hjälp?  Har ni gjort några tester? Äter du några tabletter?

Lycka till.  

Vi har gjort lite tester. Käkar pergotime. Två försök med pergotime nu, ett missfall och en vanlig mens. Har två recept kvar, sedan får vi gå vidare.

Efter missfallet fick jag tid till kurator för att hantera sorgen. Verkligen bra. Be om det!

De två missfall jag har haft berodde på ofostrig graviditet. Första missfallet var första gången jag var gravid efter att ha försökt i två år. Gick ända till V.13 när jag började blöda och det upptäcktes.

9 månader senare blev jag gravid igen och den gången gick det bra och resulterade i en söt liten dotter. Vi ville ha ett barn till och började försöka, blev gravid ganska fort men i och med mitt tidigare missfall ville jag ha ett tidigt ultraljud. På ultraljudet i V.6+0 hittades bara en tom hinnsäck. En vecka senare blev det ett nytt ultraljud och det visade fortfarande bara en tom hinnsäck. Så återigen blev det en ofostrig graviditet. Tog flera år innan jag blev gravid igen och det med hjälp av pergotime och sprutor. Den graviditeten gick bra och jag fick en söt liten son. Helt oväntat och oplanerat vart jag gravid igen när sonen var ett år! Det gick också bra så nu är jag mamma till 3 underbara barn vilket jag inte alls trodde skulle hända efter första missfallet, då allt kändes hopplöst.

En ofostrig graviditet betyder att ett embryos utveckling går fel och att det då i ett tidigt skede tillbakabildas. Men detta förstår inte kroppen utan fortsätter producera hormoner och allt precis som om allt vore bra.

Lycka till och hoppas ni blir gravida snart igen!

Vi kommer försöka baka bebis igen så fort det går. Längtan efter barn är större än oron och sorgen vi går igenom. Mitt första missfall vet jag inte om det var en ofrostig graviditet eller inte. Jag visste att jag var gravid, började blöda, åkte till akuten, hemskickad med piller, tillbaka två dagar senare då inget hänt, hemskickad, tillbaka två dagar senare för skrapning. Efter det sa läkaren att det förmodligen dött i v 4-5 för det var så litet. Vet inte hur mkt man kan se i de veckorna, men om det bara hade varit en tom hinnsäck borde de väl sagt det?

Inför läkarbesök om nästan två veckor ska jag försöka sluka all info jag kan hitta, och vässa armbågarna och stå på mig. Vill inte bli "överkörd". Ska försöka se till att han tar tester, skickar remiss till IVF, och ta dubbel dos pergotime... Har ni ngn erfarenhet av Trombyl? Står väldigt mkt om den här på Familjeliv? Ngt annat tips på vad jag borde "be" läkaren göra?  Ska även lägga fram förslag om kurator. Tror min sambo skulle behöva det också, han är väldigt nere just nu också, nästan mer än vad jag är... 

Finns det ngt man kan göra för att stärka chanserna att embryot utvecklas så att detta inte händer igen?

 

Jag beklagar, TS!

Jag hade en ofostrig graviditet i höstas. Är gravid igen nu och kan inte glädjas. Är livrädd för att det ska bli så igen. Har en inskrivning om två veckor, så jag hoppas innerligt att de låter mig göra ett VUL istället för att gå runt och undra.

Jag har haft tre mf och ett MA, sista nu i nov. Det upptäcktes i v 7 men läkaren ville ge det till v 9 innan han skulle konstatera det. Tydligen FINNS det fall där embryon som gömt sig. :-S Men iaf, då togs hcg med jämna mellanrum och det ökade jättefint, symptomen kvarstod. Sjukt jobbigt för då ville ju inte hoppet lägga sig heller, TÄNK OM man skulle tillhöra minoriteten där embryot faktiskt lekte kurragömma? Suck... Det kom ut som missfall i v 12, jag ville inte ha tabletter utan hellre skrapning men missfallet hann före. Gjorde riktigt ont plus att "det" fastnade så jag satt ensam på toa och grät och drog loss. Mannen jobbade, ingen hade sagt åt oss att det även utan foster, är som en miniförlossning med en form av värkar osv. Besök till gynakuten, förlorade mkt blod osv... Värsta jag varit med om.

Nu är jag rädd för att prova igen men i maj kör vi. Jag behöver pausen. Har fått levaxin och fragmin, så kanske funkar det nästa gång. Du är inte ensam!!

Kram!