RandaPanda skrev 2012-10-26 19:42:08 följande:
Hypnobrithing fungerade för min del. Jag har gått från riktigt panikslagen och massor med ångest till att vara kolugn och ska föda om några dagar (eller timmar beroende på om det sätter igång nu eller sen) och jag ska till och med försöka göra det utan bedövning.
Jag är glad att jag hittade detta då det känns som en enklare och mer naturlig inställning till att föda barn än något annat jag prövat eller försökt ta till mig.
hypnobirthingsweden.se/
Jag skulle aldrig kunna tänka mig snitt då riskerna att dö och få komplikationer är så pass mycket högre än att föda vaginalt.
Något värt att tänka på innan man ser snitt som en enkel utväg.
Nu kommer det bli argumentationer kring mitt uttalande men det är vad jag tycker och jag skriver det inte för att provocera.
Jag tycker att kursen låter intressant för dom som har oro över sina förlossningar.. Men för mig är det så pass illa att jag hellre kommer in på sjukhuset höggravid och vägrar att krysta. Jag vill och kan absoluuut inte föda vaginalt av flera orsaker.. Tanken av att jag ens kommer föda får mig att vilja gråta..
Jag gör hellre abort än att föda vaginalt.. Helt ärligt.. Men jag respekterar andras åsikter och synpunkter kring förlossning. Är så himla himla rädd!
Anonym (beviljat snitt) skrev 2012-10-26 19:34:36 följande:
Klart du ska efterfråga snitt!! Jag har i hela mitt liv undvikt att bli gravid, främst just för att jag har en extrem förlossningsskräck. Nu är jag gravid, är i 8:e månaden, och jag har fått snitt beviljat hos sjukhuset. Har du tillräckliga skäl såsom extrem förlossningsskräck, så finns det utrymme att få ett snitt beviljat av humana skäl.
Jag har hela tiden utgått från att jag verkligen måste få snitt. En vaginal förlossning är för mig inte ett alternativ, inte på något sätt. Jag hade inte ens försökt bli gravid om vag.förlossning var enda alternativet, så är det. Jag var från första början tydlig med att jag ville ha kejsarsnitt under mitt första möte med barnmorskan på BVC (när jag var i vecka 10 eller när det nu var). Det gick dock inte att så tidigt att påbörja en faktisk diskussion om ett snitt, eftersom förlossningssjukhusen har sina tidsliga rutiner för detta, så jag var under en tid rätt orolig för hur det skulle gå i slutändan. Men det är nu, efter obligatoriska Aurora-samtal hos sjukhuset, beviljat av en läkare. Kejsarsnitt är ju inget man bara "får" utan det är sjukhuset som (efter några samtal) i slutändan "godkänner" att man ska få ett sådant. När man har samtalen om förlossningsskräcken, så ska man vara klar över vad man är rädd för och varför. Samt vara tydlig med att man verkligen vill ha kejsarsnitt.
Godkännandet kan man få först sent i graviditeten. Men jag tycker absolut att du redan nu ska ta upp din rädsla med någon, så att du kan få påbörja en diskussion om detta och kanske stilla din oro något. (Jag hade egentligen helst redan innan graviditeten velat få en garanti för att jag skulle få ett snitt, men sådant är ju inte möjligt...). Jag vet inte vart man vänder sig så tidigt i en graviditet, men pröva att ringa den barnmorskemottagning som du ändå planerar att gå till när det är dags för barnmorskekontakten, och fråga om du redan nu kan få komma och få information/prata om detta, eller få info om vart du annars kan vända dig. Tveka inte att fråga! Det kan hjälpa dig att släppa lite på oron.
Stor kram!
Tack för din erfarenhet! Grattis till graviditeten förresten. Jätteskönt att du har fått snitt beviljat! Jag har läst så mycket om människor som blivit nekade och jag kan absolut inte veta hur jag kommer reagera om jag blir nekad.. Jag får sån extrem ångest när jag tänker på det och vad ska jag göra om jag blir nekad?? Komma in med värkar och bara säga nej jag vägrar föda..
Blir så ledsen och jag vill bara ha en lycklig graviditet och tänka på bra saker och kunna glädjas över detta men nej =/
