Marren38 skrev 2012-10-29 09:43:44 följande:
Sexårsåldern brukar kallas lilla tonåren för de har mycket funderingar om livet och döden i denna åldern. Sammantaget med att ni också har en baby gör att hon fått problem att somna på kvällen. Livet har ju förändrats drastiskt för henne också. Detta medför att en läkare inte kan göra något faktiskt. Det är inget fysiskt problem. Skapa en struktur, involvera henne. "Fr o m ikväll kommer du att kunna somna gott. Du har inte tillåtelse att gå upp/dricka osv osv utan du ska ligga i din säng. Dörren kommer att vara öppen och du kommer att ha en nattlampa tänd. Nu är det detta som gäller för din kropp mår inte bra av att hålla på så här. Du går ju i sexårs nu och behöver ha hela kroppen full av energi för att lära dig saker och leka med kompisarna. Jag kommer inte att acceptera att du håller på och vägrar sova på kvällen. Nu behöver du och din kropp sömn." Sedan, Anette, är det bara stenhård konsekvens. Eftersom du tycker synd om henne/hon lider/ du ömkar dig så får hon belöning. Då fortsätter hon. Tyvärr fungerar det mänskliga psyket så. Går hon upp, led tillbaka henne. Ligger hon och ropar så upprepa att "på natten sover man. God natt" Gör på en ny rutin och gör henne involverad i vad som ska gälla.
Fast e det verkligen det som är bäst för barnet? Vore det inte bättre att ligga bredvid och låta henne somna utan oro? Jag vet inte, bara tänker högt