Somna själv

Hur gammal är dottern?

Min erfarenhet är att barnet somnar själv när hen är redo för det.

Vår son sov gott på natten även när han inte somande själv, så jag tror inte att det spelar så stor roll för barnets sovmönster.
Jag ammade till sömns de första 5 månaderna, därefter låg vi bredvid och buffade i rumpan eller smekte över ryggen, sen låg vi bara stilla bredvid med en hand på ryggen och sjöng lite.
Vid 1 års ålder somnade han själv, utan att vi hade försökt lära honom det. Han var redo, helt enkelt, och vi upptäckte det av en slump.

Just nu (2 år gammal) har han ett "återfall" då han gärna vill att vi ligger bredvid tills han somnar igen, och då gör vi såklart det. Det ändras ju hela tiden, det där, och påverkar inte sömnen i övrigt för sonens del.

Läs Elizabeth Pantleys "Somna utan gråt".
Den är genomgripande och tar upp sömn i sin helhet på ett vettigt sätt.
Sen måste man alltid ta hänsyn till att alla barn behöver sin egna skräddarsydda lösning.

Lycka till!

Förlåt, glömde ju helt åldern!
Hon är precis 1 år.
Och jag vill inte detta ska vara tortyr för henne, vill bara hjälpa henne.

Tassmetoden gillar jag bäst, men även Somna utan gråt som nämdes ovan är en bra mild sömnmetod.

I ävrigt är det sak samma om det ges flaska vid insomning, vår 4.5 åring får fortfarande välling när det är dags att sova fast numer somnar hon inte medan hon äter utan ligger nöjd i sängen en stund innan hon slocknar nöjd och belåten.

Så igen, jag rekommenderar tassmetoden, en mild metod där barnet inte lämnas ledsen.

Jag rekommenderar som nån innan skrev, att strunta i det hela. Vi har gjort en del försök, framför allt med äldsta barnet. Men jag tycker inte att det varit värt besväret. Om det är så att barnet är oerhört krävande, tex att man måste åka bil eller så, då kan jag kanske förstå att man måste tillgripa nån "metod" för att inte bli galen. Men om det handlar om att ligga bredvid, hålla handen, sjunga vaggsånger eller vad det nu kan vara så tror jag att det ger sig av sig själv. Vi har en fyraåring som aldrig i livet skulle vilja somna själv, man ska ligga intill honom utan att tala, hålla om eller nånting, bara finnas där i sängen. Så har han inte alltid varit. Han somnade hur lätt som helst själv när han var cirka ett år. Så allt går i perioder. Vår tvååring vill hålla handen, men sedan nån vecka har vi märkt att det går lika bra om hon får hålla i en napp. Det är bara att följa med strömmen. Och inget av våra barns nattsömn har förändrats i takt med att insomningsvanorna förändrats.

Vi har alltid låtit vår dotter somna i vår säng. Vi har nämligen våra datorer och tv:n där. Då fick dottern var i närheten av oss medans vi kunde titta på tv/sitta vid datorn och få vår "egentid" utan att det gick ut över dottern eller att hennes nattningar gick ut över oss eller hur man säger. Sen tittade vi ju inte på csi-program eller actonfilmer direkt men så gillar vi dokumentärer odyl :)

Vi försökte ett tag få henne att somna i hennes egen säng men det var som någon nämde tidigare inte alls värt besväret, mycket lättare och lugnare att låta henne somna i vår säng eftersom det funkar så smidigt och sen bara bära över henne.

I ert fall skulle jag välja att ta bort antingen vällingen eller gungningen först eftersom det är två moment som man kanske inte vill ha vid nattning. Prova att ge vällingen när pyamasen är på men innan tandborstning tex.

Ikväll provade vi att ge vällingen i soffan efter vi tagit på pyjamasen och så myste vi och kollade lite Barnkanal och läste saga.
Efter ca 30 min märkte vi att hon var trött så då gick jag upp och la henne och jag bredvid.

Typ fem strykningar genom håret och hon däckade!!! Jag behövde alltså inte "vagga".
Detta räcker absolut för mig :) håll tummarna att de håller i sig :-F