När ska det bli våran tur?

4 missfall, varav det senaste för ca 1 ½ månad sedan. Var då i vecka nio (längsta jag gått hittills).

Efter tredje sökte vi hjälp, prover togs och allt såg bra ut. Men de ville inte riktigt tro på oss, då alla tre varit extremt tidiga så de hade inte blivit "bekräftade av vården". Nu vid det senaste blev det ett "bekräftat" och vi möttes av ett "oj, ni ljög visst inte!".

Har fått veta att vid nästa graviditet kommer vi få hjälp med medicin. Vilket är jättepositivt!

Men hopplösheten hos mig känns nu total. Ska det aldrig bli vår tur att få en bebis?
Att få en egen liten familj?

Köpte några bebisplagg nu i veckan, kunde inte låta bli. Dumt? Ja och nej.

Många i min omgivning får barn hela tiden nu känns det som. Men jag är, lustigt nog, inte bitter. Snarare bara väldigt glad för deras skull, för att det gått vägen för dem.

Samtidigt är jag såklart lite bitter. Varför ska just vi ha dessa problem då ingen annan kvinna i någon av våra släkter haft det?

Älskade, älskade bebis. Vill du stanna hos oss nästa gång?