• Anonym

    Otrygg/ambivalent. Bäst att gå emot sina instinkter då?

    Finns det fler här som hör den skaran som är otrygga/ambivalenta i relationer? Vad är ert bästa tips för att få era relationer att fungera bättre? jag är oftast rädd i nära relationer: rädd för att bli lämnad, rädd för att partnern ska vara otrogen, rädd för att vara för på, rädd för att visa för lite, rädd för att förstöra för mig själv. Jag är också alltid otroligt rädd i själva flirt fasen och dejt fasen. Jag tar otroligt lite initiativ eftersom jag är så rädd för att bli nobbad.

    Nu undrar jag om det istället är bäst att gå emot sina första instintker när man är som jag är. Alltså när jag blir rädd för att min partner börjat tröttna på mig, då ska jag själv dra mig undan lite och absolut inte bli klängig. Om en flört  visat intresse, men jag är för feg för att visa mig sårbar och ge bekräftelse, då ska jag ändå ta det där otroligt läskiga initiativet och höra av mig. 

    Vad tycker ni?   

  • Svar på tråden Otrygg/ambivalent. Bäst att gå emot sina instinkter då?
  • Anonym

    Ja... det låter väl vettigt.... du vet ju själv att dina första instinkter (=att dra dig undan) inte alltid är att lita på, är det bästa valet.

  • Anonym (jag är också sån)

    Åh vi reagerar likadant. Visst är det svårt. Den där jobbiga nästan ångest känslan när man måste vänta och leva i ovetskap om vad den andra känner eller vill. Att dra sig undan undrar jag om det är det bästa. Att inte våga visa hur man känner är det verkligen det mest hälsosamma? Jag visar att jag finns och är intresserad och när det blir jobbigt så hittar jag på roliga saker med mina vänner. Och säger att just idag ska jag inte smsa utan vänta tills jag fått svar. Sen när man är i en relation kanske det är bra att vara öppen med sin partner med hur man fungerar. Ens rädslor osv. Så tänker jag :)

  • Anonym
    Anonym skrev 2012-11-04 13:57:58 följande:
    Ja... det låter väl vettigt.... du vet ju själv att dina första instinkter (=att dra dig undan) inte alltid är att lita på, är det bästa valet.
    Men de instinkterna har jag bara innan ett förhållande har inletts... när jag väl är i ett förhållande blir jag lätt klänging och rädd för att bli lämnad.
  • Anonym
    Anonym (jag är också sån) skrev 2012-11-04 14:05:47 följande:
    Åh vi reagerar likadant. Visst är det svårt. Den där jobbiga nästan ångest känslan när man måste vänta och leva i ovetskap om vad den andra känner eller vill. Att dra sig undan undrar jag om det är det bästa. Att inte våga visa hur man känner är det verkligen det mest hälsosamma? Jag visar att jag finns och är intresserad och när det blir jobbigt så hittar jag på roliga saker med mina vänner. Och säger att just idag ska jag inte smsa utan vänta tills jag fått svar. Sen när man är i en relation kanske det är bra att vara öppen med sin partner med hur man fungerar. Ens rädslor osv. Så tänker jag :)
    jag undrar också om det verkligen är bra att inte göra det som känns bäst. Det sägs att det är dåligt att trycka undan känslor, de kommer bara tillbaka senare i större kraft. Men jag vet att i det långa loppet förstör den här instinkten för mig.
    Så vad har jag att välja på, följa instinkten som säger "hjälp, allt går åt helvete" och klamra mig fast eller försöka ignorera och trycka undan rädslan för att kanske få stanna kvar längre...?
  • Anonym (En till)

    Här är en till... Lever som singel (har dock barnbiten avklarad) så har inga bra svar.

  • Anonym

    Nej du ska gå i terapi, bli trygg, och sedan agera som din instinkt vill. Just nu ska du inte ha relationer alls ...

  • Anonym
    Anonym skrev 2012-11-04 18:19:55 följande:
    Nej du ska gå i terapi, bli trygg, och sedan agera som din instinkt vill. Just nu ska du inte ha relationer alls ...

    Jag har inte råd med terapi. Det här måste jag fixa så gott det går på egen hand....
  • Anonym
    Anonym skrev 2012-11-04 18:24:10 följande:
    Jag har inte råd med terapi. Det här måste jag fixa så gott det går på egen hand....

    Finns självhjälps böcker på bibblan..
  • skogsvitter

    Att bli medveten om problemen, utveckla självinsikt och sedan bryta mönstret som problemen innebär är ju självhjälp i allra högsta grad. Att påstå att man inte ska ha relationer för att man vill arbeta med sig själv och konsekvenserna av sitt anknytningsmönster är avskyvärt skrivet!

    TS du ska fortsätta och jobba med dig själv precis som du gör, bryt dina tankemönster och hitta andra sätt att känna och tänka, det är absolut ett bra sätt att tänka på att göra motsatsen. Det tar jättelång tid och det kräver en relation där du kan utveckla trygghet och tillit (man måste ha en relation där detta kan utvecklas, man kan inte göra det helt ensam då missar man poängen eftersom anknytningen i sig är en social företeelse som utvecklas enkom i relation till någon annan och kan aldrig någonsin utvecklas eller förändras i sig självt) men allt eftersom kommer du kunna lämna din tidigare osäkerhet och känna dig trygg i den relation du har.

    Tänk också på att du antagligen har sökt partners som passar ditt nuvarande mönster (dvs som riskerar att behandla dig precis så negativt som du förväntar dig eftersom man ständigt söker relationer som bara bekräftar ens tidigare erfarenheter och har man då negativa erfarenheter som grund så kommer dessa ständigt upprepa sig tills du själv aktivt bryter det mönstret). Därför kan det vara viktigt att fundera både en och två gånger på de människor du har omkring dig och de du i dagsläget ser som potentiella partners. Kanske behöver du söka dig till andra typer av människor för att kunna utveckla den trygghet och tillit du behöver i relationen till andra?

  • skogsvitter
    Anonym skrev 2012-11-04 18:08:49 följande:
    jag undrar också om det verkligen är bra att inte göra det som känns bäst. Det sägs att det är dåligt att trycka undan känslor, de kommer bara tillbaka senare i större kraft. Men jag vet att i det långa loppet förstör den här instinkten för mig.
    Så vad har jag att välja på, följa instinkten som säger "hjälp, allt går åt helvete" och klamra mig fast eller försöka ignorera och trycka undan rädslan för att kanske få stanna kvar längre...?
    Prata med din partner och berätta om dina känslor, öppna upp kranen och låt det välla ut istället för att stänga allt inne! Du behöver inte utagera känslorna som klängighet men att prata om det man känner är den absolut bästa ventilen och bästa metoden för läkning.
Svar på tråden Otrygg/ambivalent. Bäst att gå emot sina instinkter då?