Långaryds släkten!

Nej, men berätta gärna vad du vet!

Långarydssläkten har jag hört talas om... langarydsslakten.se/

Ja vi är många som hör till den släkten tydligen. Jag t ex :) fast har inte hört efternamnet.

Nyfiken

Hej! Tänkte att jag skulle gå in här å skriva några rader eftersom jag tyckte att du var trevlig att prata med i forumet å vi är lite i samma situation. Sen fick jag se att vi är i lite liknande ålder med.  Vart bor du/ni? Jag och min man bor du i.

Släktens ursprung i Våthult

Av Per Andersson och Johan Lindhardt

Långarydssläkten har sitt ursprung i de två socknarna Våthult och Långaryd, båda belägna i Nissadalen i småländska Västbo härad.

Utgångspunkten för utforskningen av släkten var till att börja med länsman Anders Jönsson i Långaryd och hans hustru Ingrid Nilsdotter.

Senare forskning har visat att Ingrid Nilsdotters föräldrar var bonden Nils Andersson på gården Askebo i Våthult och hans hustru Börta (en lokal namnvariant av Brita). Våthult är en liten socken nära Gislaved och vid gränsen mot Västergötland. Dessa är stamföräldrar till alla de personer som nu omfattas av Långarydssläkten. Nils Andersson avled i Askebo 1717. I dödboken skrev prästen ”d 26 maj begrofs ehrlig och redelige dannemannen Nils Andersson i Askebo, lefvat gudeligen och wäl allan sin tijd uthi 97 åhr och några dagar, gud gifve honom en fröjdefull upståndelse”. Hustrun Börta avled 30 november 1705, 74 år gammal. Om uppgifterna i dödboken stämmer var alltså Nils född 1620 och Börta omkring 1631.

Nils Andersson var även kyrkvärd och sexman, det vill säga en av sex män i socknen som utgjorde dess styrelse, den så kallade socken- eller kyrkonämnden. På 1690-talet ansvarade han en tid för räkenskaperna i Våthults församling. Andra uppgifter för en sexman kunde vara att tillse att beslut verkställdes, övervaka kyrkotukten och vara prästen behjälplig i allehanda ärenden.

Föräldrar till Nils Andersson var bonden i Askebo Anders Månsson (troligen död tidigast 1664 och senast 1669) och hans hustru Ingeborg Jonsdotter (troligen död tidigast 1659 och senast 1663). De var sannolikt födda i slutet av 1500-talet. Enligt domboken 1620 var Anders och Ingeborg redan då gifta och bosatta i Askebo. Nils Andersson hade två systrar, Anna och Gunnel Andersdöttrar. Anna hade två barn, Anders och Jöns Simonssöner. I en domboksnotis från vintertinget i Västbo härad 1669 framgår det att bröderna inför rätten anklagade sin moster Gunnel för att hon hemma hos sig skulle ha undanhållit arvegods efter sin mor Ingeborg, som i domböckerna också kallades för Böja eller Boja (jämför vår tids Bojan).

Boja kom från byn Gräfthult i Våthults socken, där fadern Jon var bonde. Enligt domboken 1619 hette även Jons hustru Ingeborg. På Västbo härads sommarting 1636 nämns Bojas två bröder och tre systrar: Lars Jonsson i Kallset i Kulltorps socken, Håkan Jonsson i Öreryds socken, Brita Jonsdotter i Lanna i Kulltorps socken (gift med Jöns), Ebba Jonsdotter i Mossebo i Våthults socken samt Anna Jonsdotter. Bojas syster Anna Jonsdotter (ca 1606–1690) och hennes man Simon Jönsson tog över gården i Gräfthult, som sedan ärvdes av deras dotter Ingegerd Simonsdotter (ca 1628–1718), gift med Torkel Björnsson (ca 1630–1708). Efter dem finns många ättlingar.

Nils Andersson och Börta hade fem barn:

1. Gunnel Nilsdotter (ca 1658–1712), jordegumma (den tidens barnmorska). Gift med bonden i Snärebo, Våthult, sexmannen Jöns Håkansson (ca 1651–1718). De fick flera barn, men inga sentida ättlingar är kända.

2. Peter Ackerman (ca 1661–1732), tullnär i Vimmerby. Återvände som 60-åring med sin familj till fädernegården Askebo, som 1721 delades mellan honom och brodern Nils. Gift med adelsfröken Maria Elisabeth Mörner (död 1736). De fick minst sju barn av vilka två har en stor mängd kända ättlingar.

3. Ingeborg Nilsdotter (ca 1664–1744). Gift med bonden i Tånga, Jälluntofta socken, Måns Eriksson (ca 1642–1728). De fick fem barn, varav fyra överlevde och har ättlingar som lever i dag. Två av dessa bosatte sig i Långaryd, där också Ingeborg själv avled.

4. Nils Nilsson (ca 1668–1723), bonde i Askebo, Våthult. Gift med kaptensdottern Malin Nilsdotter Sandahl (ca 1676–1732). De fick sex gemensamma barn av vilka tre har kända sentida ättlingar.

5. Ingrid Nilsdotter (1676–1753). Gift med bonden och länsmannen Anders Jönsson i Långaryd (ca 1662–1716). De fick åtta barn, varav sex överlevde till vuxen ålder. Alla dessa sex har en mycket stor mängd sentida ättlingar. Sammanlagt har Anders och Ingrid genom åren fått mer än 150 000 efterkommande.

Till Nils och Börtas barn hör sannolikt också den Anders Nilsson som avled i Askebo redan den 29 oktober 1687 och som ”lefvat i 18 år gudeligen och väl”.

Länsman Anders Jönsson och hans krets

Av Per Andersson & Johan Lindhardt

Majoriteten av Långarydssläktens medlemmar (de som omfattas av de fyra första banden i det senaste bokverket om släkten) härstammar från länsmannen Anders Jönsson i småländska Långaryd. Han avled på gården Höljeryd år 1716 i en angiven ålder av 54 år, begravdes den 22 april och var således född omkring 1662. Hans hustru Ingrid Nilsdotter dog på gården Hälghult i samma socken den 9 februari 1753, 77 år gammal, och var född 1676. Ingrid var dotter till bonden och kyrkvärden Nils Andersson och hans hustru Börta på gården Askebo i Våthults socken.

Länsmannen Anders Jönssons föräldrar var bonden Jöns Andersson (död på våren 1676) och hans hustru Elin Larsdotter (född omkring 1641 och död 2 maj 1718) i Höljeryd, Långa­ryd. Jöns Andersson tjänstgjorde som nämndeman i Västbo härad från 1662 fram till sin död. Han var också sexman, ett förtroendeuppdrag som sex bönder i varje socken innehade. En sexman var ledamot av kyrkonämnden och var kyrkoherden behjälplig i allehanda ärenden.

Anders Jönssons farfar hette Anders Svensson och var även han bonde i Höljeryd samt nämndeman och sexman liksom sin son. Han utgör den äldsta av släktens 16 kända generationer. Det inflytelserika uppdraget som nämndeman innehade han från 1654 fram till sommartinget 1662, då han på egen begäran ”för sin långliga tienst och höga ålder” trädde tillbaka till förmån för sin son. Han dog senare samma år, strax innan den efter honom uppkallade sonsonen föddes. Anders Svensson var gift med Kerstin Jönsdotter som var Anders Jönssons farmor.

Mantalslängder och domböcker visar att Anders Svensson hade minst fem barn: Britta, Sven den äldre, Sven den yngre, Jöns och Karin. Sven Andersson den äldre blev bonde i Södra Ekeryd i Långaryd och avled i april 1687. Han var först gift med Kerstin Svensdotter, som var dotter till bonden Sven Månsson i Södra Ekeryd, och senare med Elin Svensdotter. Efter att Anders Jönsson och hans syskon blev faderlösa 1676 var det Sven Andersson i Ekeryd som blev deras förmyndare. På 1680-talet pågick en schism om det arv efter Jöns som Sven förvaltade för sina brorsbarns räkning och som dessa inte fick se mycket av. Vart Jöns Anderssons övriga syskon tog vägen är ännu inte känt.

Länsmansmodern Elin Larsdotter var enligt en domboksuppgift syster till bonden Nils Larsson i Holmen, en grannby till Höljeryd. Deras föräldrar var bonden Lars Månsson i Holmen, död i oktober 1686, och hans hustru Ingegerd. Lars och Ingegerd hade också ett tredje barn, en dotter med okänt namn som förekommer i mantalslängden 1664 och 1665.

Holmen var en frälsegård, som ägdes av syskonen Brita och Knut Lilliehöök. Eftersom Nils Larsson inte ville skriva in sig som soldat fördrev ägarna honom från gården sommaren 1682. Nils blev av med hela sin egendom i form av djur, säd och hö. För detta stämde Nils syskonen Lilliehöök vid häradsrätten och historien slutade några år senare med att Nils fick komma tillbaka till Holmen. Nils avled vid 60 års ålder 1704. Hans hustru Gunnel Persdotter levde till 1748 och blev hela 98 år gammal, enligt dödboken. En kartläggning av deras ättlingar inleddes 2011.

Lars Månssons far var Måns Persson, också bonde i Holmen. Han föddes i slutet av 1500-talet och avled 1663 eller strax därefter. Hans hustru hette Elin. Förutom sonen Lars nämns också en son Per i mantalslängden 1643. I domboken 1624 framgår alla Måns sju syskon. Fyra av dem var bosatta i närheten: Knut Persson och Jakob Persson, båda i Kambo i Färgaryds socken, Britta Persdotter, gift med Sven Jönsson i Lintalund i Färgaryd samt Märit Persdotter i (Södra) Fagerhult i Långaryd. De tre övriga syskonen hade alla flyttat många mil, till de nordöstra delarna av Jönköpings län: Kerstin Persdotter bodde i Värneslätt i Mellby socken och Gunnel Persdotter i Lunneholmen i Bälaryds socken. Brodern Anders Persson var troligen redan död 1624, men han hade flera barn och sonen Måns Andersson var bosatt i Gevelhester, som ligger i Skede socken.

Fadern till Måns Persson och hans många syskon hette Per Simonsson och var bonde i Kambo i Färgaryds socken. Han föddes i mitten av 1500-talet och levde fortfarande 1625. I domboken detta år framgår det att hans far Simon hade ägt en gård kallad Fagralt, som förmodligen avser Södra Fagerhult i Långaryds socken, en grannby till Kambo. Simon var född i början av 1500-talet och var alltså länsman Anders Jönssons morfars farfars far. Han hade med sin första hustru dottern Börta och med sin andra barnen Per, Sven och Kerstin.

Långarydssläkten räknar totalt 19 generationer från Simon till de yngsta längst ut på stamträdet.

Släkten efter Anders Jönsson och Ingrid Nilsdotter är fördelade på sex släktgrenar, en efter varje till vuxen ålder kommet barn:

a Anna Andersdotter (1697–1753), gift 1717 med Anders Johansson (1687–1768), länsman, bonde i Hälghult, Långaryd

b Kerstin Andersdotter (1700–1734), gift 1723 med Jöns Hansson (1691–1771), glasmästare, bonde i Höljeryd och Bockshult i Långaryd, bror till sin svåger Jöns andra hustru

C Jöns Andersson (1702–1776), bonde i Höljeryd, Långaryd, gift 1:o 1725 med Regina Olofsdotter (ca 1697–1730), gift 2:o 1736 med Ingeborg Hansdotter (1709–1785), syster till sin svägerska Kerstins man

d Ingeborg Andersdotter (1704–1782), gift 1:o 1725 med Per Andersson (ca 1681–1733), hemmansägare i Kråkås, Långaryd, gift 2:o 1735 med Lars Larsson Örberg (1702–1768), fänrik, handelsman i Borås, hemmansägare i Kråkås

F Peter Andersson (1707–1793), glasmästare, bonde i Bälhult, Långaryd, gift 1731 med Karin Bengtsdotter (1712–1781)

H Nils Andersson (1712–1770), hemmansägare i Eseryd, Långaryd, gift 1737 med Anna Andersdotter (1717–1777)

Utöver dessa fanns två söner som dog i späd ålder, Bengt [E] och Anders [G]. Anders avled åtta veckor gammal hösten 1710. Bengt omnämns i Långaryds begravningsbok 1707: ”Lens­mannens saliga lilla barn Bengt Andersson, 6 dagar”. Bengt begravdes den 27 januari 1707, enligt tidens sed förmodligen inom få dagar efter dödsfallet. Födelsebok saknas för denna tid i Långaryd och det exakta födelsedatumet är inte känt. Även sonen Peter föddes enligt uppgift 1707. Han var dock inte tvilling till Bengt. Enligt åldersuppgift i dödboken 1793 skall Peter ha varit född den 20 oktober 1707, det vill säga bara cirka nio månader efter Bengt. Men födelseuppgiften går inte att bekräfta. Peter kan rent av vara född 1708.

Anders Jönsson levde under den svenska stormaktstiden. Han föddes under Karl XI:s förmyndarregering och tjänstgjorde som länsman under Karl XII. Länsmannen var just en kungamaktens representant i Långaryd, under landshövdingen i Jönköpings län. Bara fyra år innan Anders föddes hade Kinnared och Långaryds övriga grannsocknar i Halland definitivt blivit en del av Sverige, genom freden i Roskilde 1658. I dag tänker man knappast på Långarydstrakten som en gränsbygd, även om detta släktens kärnområde än idag delas mellan inte mindre än fyra olika län.

Genom forskning i bland annat Västbo härads domböcker från slutet av 1600- och början av 1700-talet framträder en för tiden förhållandevis fyllig bild av Anders Jönssons släktkrets. Som något av en huvudperson framstår därvid hans mor Elin Larsdotter. Hon föddes omkring 1641 och avled den 2 maj 1718 i Höljeryd, två år efter sonen Anders tidiga bortgång. Även Anders far Jöns dog tidigt, 1676 eller 1677, och Elin gifte om sig med Bengt Bengtsson, som var länsman och bonde i Höljeryd i likhet med styvsonen Anders Jönsson sedermera. Bengt Bengtsson dog år 1700, endast 46 år gammal.

Länsmansmodern tillika länsmansänkan Elin Larsdotter fick tydligen inte behandlas hur som helst. Det visar ett häradsrättsprotokoll i domboken från sommartinget 1704. Anders Jönsson anklagade då på sin moders vägnar Nils Jönsson i Dung ”för det han uti Långaryds kyrka mössan af henne stött, hvilket fuller [till fullo] Nils tillstår, men föregifver sådant aldeles emot hans vilje skett vara, medelst det att han af allmogen så hårt trängder blef, att hans arm inpå hennes hufvud rörde”. Häradstinget trodde på Nils när han beskrev trängseln i kyrkan och han blev således friad. Värt att notera är att den anklagade Nils Jönsson var gift med en systerdotter till Bengt Bengtsson. Nils Jönssons hustru var alltså ”styvkusin” till länsman Anders Jönsson.

Efter att Elin Larsdotter i början av år 1700 blivit änka för andra gången uppstod en arvstvist. Den avlidne Bengt Bengtsson hade inga egna barn och frågan var därför vem som skulle ärva honom. På ena sidan i tvisten stod Bengts syskon och syskonbarn och på den andra sidan änkan Elin och hennes barn i första äktenskapet med Jöns Andersson, däribland Anders Jönsson.

Bengt Bengtsson hade skrivit ett testamente, enligt vilket Elin Larsdotter ”i sin lifstid skulle orubbat den qvarlåtenskap behålla som i boet finnas kunde”. Bengt Bengtssons syskon invände mot testamentet. De menade att eftersom större delen av Bengts bohag stammade från deras föräldrar borde det bevaras i släkten och inte borttestamenteras.

Hur slutade då arvstvisten? Jo, på hösttinget år 1700 kom parterna överens om att dela på kvarlåtenskapen efter Bengt Bengtsson. Förlikningen, som skedde ”till bibehållande af god enighet och godt förstånd” parterna emellan, gick ut på att Bengts två bröder fick vardera 60 daler silvermynt och hans tre systrar 30 daler silvermynt vardera. I gengäld lovade Bengts syskon Elin Larsdotter och hennes barn för all framtid att inte framföra något ytterligare arvsanspråk efter Bengt Bengtsson. Parterna kom överens om att Elin skulle ha full rätt till Bengts egendom i hela sin livstid och att egendomen därefter skulle tillfalla Elins barn.

Talesman för Elin och barnen var inte länsmannen Anders Jönsson utan en bror till honom, som i domböckerna benämns kontrollören Sven Floreen. Enligt det biografiska uppslagsverket Smolandi Upsalienses (som behandlar småländska studenter i Uppsala) förekom han även under namnformerna Florenius och Florman. Han föddes i Långaryd omkring år 1669, blev rustmästare vid Hallands regemente och senare tullvisitör i Halmstad samt avled där den 19 januari 1736. Han ingick två äktenskap, båda i Halmstad, första gången den 16 april 1721 med änkan Boel Hansdotter, som avled redan den 20 november samma år, och andra gången den 27 april 1722 med Petronella Andersdotter Berg.

Samma uppslagsverk berättar även om ytterligare en bror till Anders Jönsson: Per Florenius. Denne föddes i Långaryd 1663 och avled redan som 30-åring, den 18 mars 1693, i Uppsala efter en tvåårig elakartad febersjukdom, förmodligen malaria.

Sven och Per Florenius redovisas som söner till bonden Jöns Andersson i Höljeryd och Helena Larsdotter; Helena och Elin är varianter av samma namn. Sven och Per var alltså helsyskon till Anders Jönsson. Varken Sven eller Per tycks ha fått några barn.

Det fanns också ett fjärde syskon, systern Elisabeth Jönsdotter som gifte sig i december 1694 med uppbördsmannen Nils Jonsson i Södra Tunnerbohult i Södra Hestra socken. Nils var född 1664 och avled 1717 (begravd 12 april). Elisabeth avled 17 januari 1705 i Tunnerbohult. Hennes ålder var enligt dödboken 36 år och hon var alltså född omkring 1668. Hon dog i barnsäng, fyra dagar efter nedkomsten av en dotter som fick sin mors namn. Dottern Elisabeth avled ett år gammal. Makarna hade även döttrarna Anna, född 1695, död 1709, och Brita Nilsdotter, född 1696, död 1780. Brita gifte sig 1720 med Måns Gunnesson (1695–1768), bonde i Hornaberg i Gryteryds socken. De fick åtta barn, tre söner och fem döttrar. Två av sönerna dog barnlösa, den tredje fick barn, som alla dog barnlösa. De fem döttrarna däremot har alla en stor mängd ättlingar, framför allt i Halland och särskilt i Falkenbergs kommun. En kartläggning av dessa inleddes 2011.

Båda bröderna Florenius gick i skola i Växjö på 1670-talet, något som var mycket ovanligt för bygdens söner vid den här tiden. Per omskrivs som mycket studiebegåvad men hindrades i sina studier av fattigdom. Den ekonomiska situationen tycks dock senare ha förbättrats, eftersom de båda bröderna blev inskrivna vid Smålands nation vid Uppsala universitet, Per 1686 och Sven 1694. Per Florenius förordnades 1690 till nationens notarie och hade en tid tjänst som informator i Uppsala.

Anders Jönssons uppdrag som länsman

Att vara länsman var ett förtroendeuppdrag som vissa väl ansedda bönder kunde få. Ofta gick befattningen i arv. På slutet av 1600-talet var Bengt Bengtssons äldre bröder Jöns Bengtsson och Anders Bengtsson länsmän i Långaryd. Även deras far Bengt Jönsson hade tidigare varit länsman. När länsman Bengt Bengtsson dog år 1700 övertog Anders Jönsson denne sin styvfars tjänst, som han innehade fram till slutet av 1712. Fyra år senare blev Anders Jönssons svärson Anders Johansson, som var gift med äldsta dottern Anna, länsman. Anders Johansson hade dessutom en bror, Nils Johansson, som var länsman i ett granndistrikt.

I Västbo härad tjänstgjorde i början av 1700-talet fyra länsmän i taget, var och en med ett eget distrikt på några socknar. Domböckerna visar att Anders Jönsson, liksom senare hans svärson Anders Johansson, hade hand om ärenden som rörde Långaryds, Färgaryds, (Södra) Hestra och Gryteryds socknar.

Länsmannen var statens förlängda arm och kallades också kronolänsman. Han hade till uppgift att vaka över den allmänna ordningen i trakten och kunde åtala allmogefolk för förbrytelser av olika slag.

De brott som Anders Jönsson hanterade var oftast av sedes- eller uppförandekaraktär. Som länsman var han ett slags moralens väktare bland allmogefolket i sydvästra Västbo härad. Ofta rörde det sig om bönder eller drängar som varit inblandade i slagsmål med varandra. Målen kunde också handla om skällsord, ”dristigt uttal” eller ”olämplig beskyllning”, det vill säga förtals- och förolämpningsbrott.

Ett annat vanligt mål i rätten gällde folk som hade ”uppkastat” i kyrkan. Domstolen skulle då avgöra om vederbörande hade kräkts på grund av sjukdom och därför kunde frias eller om det skett i följd av fylleri. Ett exempel på detta inträffade 1707, då socknens egen klockare, Peder Bengtsson, på annandag påsk hade ”uppkastat i Långaryds kyrka i största dehlen af församlingens närvaro”. Länsman Anders Jönsson uppgav att det skett ”af druckenskap” och att ”Guds huus är orenat och församlingen förargat”. Klockaren dömdes därför till att böta 50 daler silvermynt, men eftersom han inte hade något att böta med fick han ”sittja 14 dagar ved vaten och bröd i Öllmestad fångehuus [i Reftele] och sedan stå uppenbara kyrkoplikt”, det vill säga göra offentlig avbön i kyrkan.

Anders Jönsson nämns första gången som länsman i ett tingsprotokoll bara två dagar efter styvfadern och föregångaren Bengt Bengtssons begravning i februari 1700. Då gällde det som så många gånger senare ett sexualbrott eller ”lägersmål” med den tidens språkbruk. Sexuella förbindelser utanför äktenskapet var straffbara. Anders anklagade en ryttare i Långaryd för ”begånget lägersmål” med pigan Märta, som fött ett oäkta barn. Märta hävdade att ryttaren var far till barnet, men ryttaren förnekade gärningen och uppgav i stället att Bengt i Mjälleryd skulle vara far. Även han nekade dock till att ha begått umgänge med Märta. Det hela slutade med att Märta dömdes till böter och kyrkoplikt. Eftersom männen inte erkände friades båda. Lägersmål var den klart vanligaste typ av mål som Anders Jönsson förde till häradsrätten. Det var dock inte alltid som männen gick utan straff.

Ett annat vanligt uppdrag för Anders Jönsson var att hålla ”synerannsakning” när någon byggnad i trakten hade drabbats av eldsvåda. Anders uppgift var då att avgöra om det var fråga om vådeld eller om någon kunde ha vållat branden med uppsåt. Han skulle också uppskatta värdet av den drabbade byggnaden. Även i andra sammanhang fick han i uppdrag att besiktiga hus och gärdesgårdar eller att kontrollera om det skett olovlig åverkan på någon skog.

Vid några tillfällen begärde Anders Jönsson inför rätten att bönder som inte fullgjort skyldigheter av olika slag skulle böta för det. Det kunde röra sig om att de inte betalat all sin skatt, att de inte förrättat sina dagsverken på den ”kungliga ladugården Ryhov” utanför Jönköping eller att de inte ställt upp med hästar i samband med Östgöta kavalleris hemmarsch från Karl XII:s krig mot Danmark. En annan gång fick några ”tröga och försummeliga” bönder veta att de måste ”hålla och reparera” sina kyrkovägar bättre.

Anders Jönsson förekom också då och då som ombud för personer som ansåg att någon annan stod i ekonomisk skuld till dem.

Den grövsta brottsmisstanken som Anders Jönsson anförde gällde ett barnamord. Soldathustrun som anklagades för att ha dödat sitt barn friades dock.

Johan Lindhardt föddes 1974 i Borås och växte upp en mil väster därom, i Sandared. Hans föräldrar, Christer och Gunilla, är båda lärare. I övrigt består hans släkt i stor utsträckning av präster inom framför allt Göteborgs stift. Farfadern Olof Lindhardt var kyrkoherde i Surteby-Kattunga och kontraktsprost i Marks och Bollebygds kontrakt i södra Västergötland. Morfadern Lars Lindman var kontraktsprost i grannkontraktet Kind och kyrkoherde i Kalv. Även farfars far, morfars far och mormors far var präster, i likhet med farfars morfar, farmors farfar och morfars morfar. Den sistnämnde var den Långarydsfödde kyrkoherden och psalmdiktaren Lars Johan Nyblom, varigenom Johan Lindhardt tillhör Långarydssläkten.

Johan Lindhardt intresserade sig tidigt för släktforskning. Som barn fick han i present ”Lilla släktboken”, där han fyllde i personuppgifter, som han fick reda på genom att fråga runt bland släktingarna. Från 13-årsåldern tillbringade han en stor del av sin fritid på Borås stadsbibliotek, där han i sin forskning först använde biografisk och genealogisk uppslagslitteratur och senare mikrokortskopior av äldre kyrkoböcker.

1990 fick Johan Lindhardt kännedom om Långarydssläkten och att han själv tillhör den. Detta skedde i samband med att Per Andersson gav ut den fjärde upplagan av boken om släkten. Snart väcktes Johan Lindhardts nyfikenhet på de släktgrenar som fortfarande var outredda och han började utforska Helena Örbergs [dh] ättlingar i södra Västergötland. Han utarbetade 1991 också ett släkt- och ortnamnsregister till 1990 års släktbok, vilket gavs ut i tryck.

Snart övergick han till ett mer systematiskt utforskande av Långarydssläkten, socken för socken, en tidsperiod i taget. År 1992 besökte han Långaryd för första gången och fick då stifta bekantskap med den store Långarydskännaren Anna Åqvist, som han sedan många gånger skulle besöka under sina forskningsresor.

Under 1994 utsträckte Johan Lindhardt sin forskning i släkten till 1900-talet. Han började då anlita pastorsexpeditionernas kyrkoböcker. Under sina sommarledigheter från universitet cyklade han från Göteborg till närmare hundra pastorsexpeditioner i Halland, Småland och Västergötland. Han har också besökt ett flertal landsarkiv, stadsarkiv och bibliotek runt om i landet för sin forskning om Långarydssläkten. På Skatteverket har han kontinuerligt sedan många år tillbaka arbetat med allmänhetens terminal för att få klarhet i aktuella släktförhållanden. Genom tusentals telefonsamtal, brev, fax och mejl har han skaffat ytterligare information från pastorsexpeditioner, Skatteverket och arkiv. Det främsta källmaterialet är folkbokföringens olika handlingar och därtill bouppteckningar samt viktiga hjälpmedel för släktforskning i form av databaser, såsom Sveriges dödbok och Sveriges befolkning 1970 och 1980.

Arbetet med Långarydssläkten har sedan 1991 varit den dominerande fritidssysselsättningen. Per Anderssons och Johan Lindhardts gemensamma arbetsinsatser resulterade 1998 i den femte utgåvan av ”Långarydssläkten”. 2002 utkom en tilläggsbok och 2006 en ny utgåva i fyra band. För närvarande (2010) pågår slutarbetet med att färdigställa det femte bokbandet i det senaste bokverket.

Som 18-åring började Johan Lindhardt studera vid Göteborgs universitet, där han  åren 1993–1996 läste historia, statsvetenskap, etnologi och svenska. Studierna resulterade bland annat i en fil kand-examen 1996. 1999–2002 studerade han på Journalisthögskolan vid samma universitet. Under studietiden arbetade han tidvis som journalist på Borås Tidning och Hallands Nyheter. 2002–2004 var han redigerare och reporter på Eskilstuna-Kuriren. Sedan 2004 har han varit verksam i Stockholm, på Expressen, Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter.

Per Andersson är medlem av Långarydssläkten på fyra linjer, alla genom sin morfar.  Dennes farfar, morfar och mormor tillhörde alla på obruten manslinje släkten Jehander-Wennberg, som härstammar från ägaren av släktgården Kråkås i Långaryd, rusthållaren Ambiörn Larsson (1726–1786) och hans hustru Anna Regina Persdotter [da]. Även mormors mor till Per Anderssons morfar tillhörde Långarydssläkten [FbC a].

Per Andersson har ägnat sig åt forskning kring sina släktförhållanden sedan han var 14 år. Han föddes 1961 i Mjölby, där hans olika anlinjer efter hand löpt samman. Han blev trettonde generationen från sin äldste kände anfader i kommunen, åttonde i församlingen och femte i tätorten. På Mjölby nya kyrkogård vilar inte mindre än femton av hans närmaste fäderne- och möderneanor. I staden har han arbetat inom skolväsendet under 20 år, de sista fyra åren som rektor vid Mjölby gymnasium. Numera är han bosatt i Stockholm, som sjunde generationen från den första av hans anor i huvudstaden och femte generationen längs samma gatuaxel på Östermalm. Han är verksam inom utbildningssystemet på nationell nivå, som undervisningsråd i Statens skolverk och censor vid internationella studentexamen i Stockholm och Paris. Han har genomgått administrativ, pedagogisk och vetenskaplig utbildning vid universiteten i Linköping och Stockholm med huvudinriktning på statsvetenskap, nationalekonomi och historia.

Under snart 30 år har Per Andersson bedrivit forskning på det historiska området, inom bl a genealogi, lokalhistoria och heraldik, även om hans forskarutbildning är statsvetenskaplig. Sin första bok utgav han som 17-åring, varefter han publicerat ett 40-tal böcker och omkring trehundra andra tryckta skrifter.

Per Andersson har sina rötter i ett område som omfattar de östgötska bygderna söder om Mjölby och Linköping samt de norra och västra delarna av Jönköpings län. Förfäderna har framför allt haft sin hemvist i socknarna Mjölby, Herrberga, Västra Harg, Gammalkil, Nykil, Vårdnäs, Tjärstad, Åtvid, Gärdserum, Asby, Lommaryd, Linderås, Vireda, Flisby, Gränna, Ölmstad och Långaryd. Hans farfar tillhörde en mjölnarsläkt från Mjölby (Andersson), farmor en byggmästarsläkt från Lommaryd (Råsberg), morfar en järnvägsbyggmästarsläkt från Långaryd som var verksam i Stockholm (Jehander-Wennberg) och mormor en jordägarsläkt på Östgötaslätten med ursprung i Linderås (Quarn), alla redovisade i Svenska släktkalendern 1989. Några generationer tillbaka formerar sig nästan uteslutande allmogeanor, alltifrån bondearistokrati som nämnde-, läns- och riksdagsmän till soldater och torpare, men merendels östgötska och småländska skatte- och frälsebönder.

Förutom själva anorna har släktforskningen inriktats på att kartlägga ättlingarna till sjätte generationens anor (fördelade på 30 släkter), så avlägset som det visat sig kunna finnas ett spår av naturligt erfaren släktskap mellan nutida efterkommande. Därutöver har Per Andersson arbetat med att utreda avkomlingarna till fem 1600-talsförfäder på olika ansidor i form av kognatiska släkter knutna till var sin flerhundraårig släktgård: Drögshultssläkten från Nykil (ff f och m), Björnarydssläkten från Lommaryd (fm f och m), Långarydssläkten (gården Kråkås, mf f och m), Besserydssläkten från Asby (mm f) och Ölmstadssläkten (gården Långeberg, mm m). Den mest talrika av dessa är Långarydssläkten, som 1988 noterades i Guinness rekordbok som den största kartlagda och som nu räknar omkring 149 000 medlemmar inklusive ingifta, spridda till 289 av 290 kommuner i Sverige och 48 av 50 stater i USA. Många andra personer har verksamt bidragit i forskningsarbetet, och i fallet Långarydssläkten har Johan Lindhardts insatser de senaste åren varit avgörande för det stora antalet.

Förutom redan nämnda agnatiska släkter har Per Andersson också utforskat bl a soldat- och skräddarsläkten Lago-Törnqvist i Gränna, nämndemanna- och rusthållarsläkten Berggren i Asby och Gränna, präst- och ämbetsmannasläkten Almqvist från Ölmstad samt rusthållarsläkten Hjelm-Wahlsten från Gammalkil.

Resultat av släktforskningen har publicerats i bl a följande böcker: Långarydssläkten (sju utgåvor 1988–2006), Ölmstadssläkten (fyra utgåvor 1989–2003), Lommarydsättlingar (1989), Östgötaättlingar (1989), Släktmatrikel – Per Anderssons tvåtusen närmaste anförvanter (1987), Smålandssläkten Råsberg (1982, 1992, 2002), Små­lands­släkt­en Almqvist (1992), Släkten Jehander (1994), Släkten Quarn (1983, 1995), Släkten Lago (2003) och Besserydssläkten Berggren (2004). Härtill kommer ett par personhistoriska uppslagsböcker: Mjölbybor (1981) och Mjölbys stu­den­t­er 1962–1991 (1991). Per Andersson har också medverkat i Svenska släktkalendern, Svenska antavlor, Släkthistoriskt forum och Släkt och hävd.

Ett sedan flera år pågående projekt är att utreda ättlingarna till den svenska arvmonarkins grundare, kung Gustav av Vasaätten. Till den kretsen hör alla svenska regenter därefter (utom Fredrik I, Karl XIV Johan och Oskar I men väl de båda senares efterkommande), alla nutida kungligheter i Europa och inte minst otaliga vanliga svenskar.

I skärningspunkten mellan genealogi och statsvetenskap har Per Andersson uppmärksammat den svenska tronföljden som ett uttryck för sambandet mellan makt och släkt. Han har redogjort för sina teser bl a i ett par artiklar på DN Debatt och i olika TV-sammanhang.

För att hantera och presentera stora mängder släktingar har Per Andersson 1977–1982 konstruerat och därefter stegvis vidareutvecklat ett genealogiskt redovisningssystem med bl a beteckningssätt för ättlingar och en särskild typ av stamtavla (se bl a uppsatsen Systema genealogiæ i Släkt och Hävd 1986:2 och boken Sveriges släkter, 1988).

Som kursledare 1979–1994 har Per Andersson utbildat många personer i släktforskningens teori, källor och metoder, och som rektor införde han kurser i släktforskning och lokalhistoria i gymnasieutbildning­en. Åren 1991–1995 var han dessutom hand­­le­da­re för åt­skil­liga gymnasisters spe­ci­al­­arbeten inom des­sa ämnes­om­råden. Sedan 1979 har han genomfört släkt- och lokalhistoriska föreläsningar och exkur­sioner samt sedan 1982 anordnat ett 25-tal släktmöten. Långarydssläktens återförening 1991 med 2 510 deltagare noterades som rekord av Guinness.

För en mer organiserad släktsammanhållning har Per Andersson grundat tre släktföreningar, som han sedan starten är ordförande för: Släkt­­för­e­ningen­ Rås­berg 1982, Släkt­­för­e­ningen­ Quarn 1983 och Släkt­­för­e­ningen­ Je­han­der 1984. Han är hedersledamot av Almqvistska släktföreningen och Tolfska släktföreningen.

På det angränsande lokalhistoriska området blev Per Andersson som 16-åring 1978 ledamot av Mjölby kommuns hembygdsråd och året därpå sekreterare i Mjölby hembygdsförening. 1992 tog han initiativet till Mjölbyhistoriska sällskapet med uppgift att på vetenskaplig grund skapa och sprida kunskap om Mjölbybygdens historia, och han var dess ordförande i åtta år. 1980 grundade han hembygdsrådets årsbok och 1993 Mjölbyhistorisk tidskrift. Under årens lopp har han initierat och lett ett flertal mjölbyhistoriska dokumentations- och forskningsprojekt samt delgivit mjölbyborna kunskap om den lokala historien genom böcker, tidskriftsuppsatser, tidningsartiklar, föredrag, exkursioner och kurser. Han har lett ideella projekt att upprätta lokal- och personhistoriska databaser med ett 40-tal anställda inom arbetsmarknadsåtgärder 1986–1999. Till hans ordförandeskap med anknytning till Mjölby hör även Mjölbygymnasisternas förening (kamratförening för Mjölbys studenter som han grundade 1990), inom vilken han utgav den personhistoriska boken om gymnasiets dittills tretusen studenter. I Mjölby var Per Andersson under åren 1980–1998 också sekreterare och ordförande i Föreningen Norden.

Längre än både släkt- och lokalhistoria har Per Andersson ägnat sig åt heraldiken, läran om vapenmärken, som han fångades av redan i tioårsåldern. Han har utgivit flera böcker om svensk heraldik som blivit standardverk och han finns refererad i bl a Nationalencyklopedin. Arbetena har särskilt inriktats på heraldisk teori och kommunala vapen: Sve­ri­ges kommunvapen (1983), Svensk heraldik (1985 och 1989), Heraldiska va­pen i Sve­rige (1989), Heraldik – Läran om va­pen­märken (1993), Svensk va­pen­bok för köpingar, munici­pal­samhällen och lands­kom­muner 1863–1970 (1994) och Östgötsk vapenbok (1998). En besläktad symbolform är flaggor, som Per Andersson omskrivit i bl a böckerna Nordiska korsflaggor (1992) och Under nor­disk flagg – Nordens historia, samtid och framtid speglade i korsflaggor (1994), och han har komponerat de korsflaggor som kommit i bruk för bland annat Norrland och Västsverige. Han har också utarbetat vapen för släkter, kommuner, härader, organisationer och Östergötlands alla omkring 170 socknar. Som kännetecken för sin bärare är det heraldiska vapnet för ögat vad namnet är för örat, och Per Andersson har i bokform även uppmärksammat bruket av såväl personnamn (bl a Lagskyddade namn­tra­di­­tion­­er, 1989) som ortnamn (bl a Mjölbys gatunamn genom tiderna, 1999).

I boken Sveriges kom­mun­indelning 1863–1993 (1993) har Per Andersson redovisat de svenska kommunernas ”släktträd”, som förgrenat sig genom indelningsreformer och andra sammanläggningar, delningar osv. Mer än 5 000 kommunala enheter följs där framtåt respektive bakåt i ”antavlor” för kommunerna. Han har också skrivit böcker på utbildningsområde

Släktmöten

• Världens största släktmöte i Långaryd den 5 maj 1991

• Avtäckning av minnessten över Långarydssläktens stamföräldrar i Långaryd den 22 augusti 1999

• Långaryds marknad med släktboksutgivning i Långaryd den 8 september 2002

• Utgivning av det nya bokverket i Långaryd 7–8 juli 2006

• Långaryds marknad med släktboksutgivning i Långaryd den 12 september 2010

• Jehanderska släktmötet på Hörle slott den 13 maj 1984

• Hilda Werners 100-årsdag i Stockholm den 23 juni 1985

• Jehanderska släktmötet i Stockholm den 7 maj 1989

• Jehanderska släktmötet i Mjölby den 15 maj 1994

• Samling med Långarydsättlingar på Lidingö den 23 mars 1999

• Släktmöte med östgötska Långarydsättlingar i Linköping den 26 september 1999

• Jehanderska släktmötet i Helsingborg den 23 maj 2004

Världens största släktmöte i Långaryd den 5 maj 1991

Världens genom tiderna största släktmöte – där alla deltagande är släkt med varandra (dvs ätt­ling­­ar i rakt nedstigande led från en och samme stamfader samt med dem ingifta och sam­bo­en­de) och det dessutom är känt på vilket sätt de är befryndade – hölls med Lång­a­rydssläkten sön­dag­­en den 5 maj 1991. Då var 2 510 ef­ter­kommande till länsman An­ders Jönsson (1662–1716) i Långa­ryd samlade i och utanför smålandssocknen Lång­aryds kyrka i nuvarande Hallands län, norr om Hyltebruk. Deltagarna kom från hela land­et, det övriga Nor­d­en och från Italien, Irland och USA.

Släktmötet inleddes klockan 14 i Långaryds kyrka, då initiativtagarenPer Anderssonhäl­sade de två och ett halvt tusen fränderna välkomna till Långaryd och vad som re­dan i detta ske­­de kunde konstateras som världens största släktmöte. Kyrkan, som rymmer när­ma­re tusen­tal­et sittande, var fylld till sista ståplats med 1 300 personer. Ett par hundra personer följ­de släkt­mötesprogrammet från församlingshemmet och det återstående tusendet från kyrko­gård­en ge­nom högtalaranläggningar. Fullsatt lär Långaryds kyrka bara ha varit en gång förut, när kyr­koherden och missionären Janne Lange, som också tillhörde länsmannens släkt, åter­vände till sin hem­församling och predikade där för 120 år sedan.

Ättlingar hade börjat strömma till redan på förmiddagen, och klockan 13 samlades de släkt­medlemmar som tillhör den jehanderska släktgrenen och Släktföreningen Jehander för ett något utvidgat program; bland annat besöktes byggmästarna Sven Anders Jehanders och Johan Anders Wenn­­bergs gravar på Långaryds kyrkogård. Under samlingen timmarna före kl 14 försågs alla släkt­­mötesdeltagare med namnskyltar, som i allmänhet också upplyste om ättlingens unika in­di­vid­beteckning enligt släktboken. Därigenom var det möjligt för var och en att identifiera sina ota­­liga släktingar och enkelt räkna ut sitt släktskap till dem.

Program för den följande högmässan och det övriga släktmötet utdelades vid ingången i ky­rkan genom kyrkvärdarnas försorg. Utanför kyrkan fanns en informationsdisk, bemannad med sak­kunniga släktkännare som kunde vägleda intresserade ättlingar till sina fränder på olika gren­ar. Där var också sjukvårdspersonal tillgänglig och där försåldes sockenkartor och hem­bygds­böc­ker.

Under ledning av kontraktsprosten Björn Berg­gren deltog länsmansättlingarna i högmässa i Långaryds kyrka, så som deras förfäder un­der århundraden samlats till gudstjänst på just denna plats. Långaryds och Landeryds kyr­ko­kör­er ävensom solister medverkade, och avslut­nings­vis taladePer Anderssonöver den gemensam­ma släktens historia. Mellan klockan 15 och 16 direktsände Radio Jönköping från släktmötet.

Härefter vidtog samfälld fotografering i Prästgårdens stora park. Därtill hade infunnit sig ett stort pressuppbåd, också innefattande TV 4 som i sin sena nyhetssändning på söndagskvällen ha­de ett längre inslag från släktmötet.

På grund av det kyliga och blåsiga vädret fick ett planerat kyrkkaffe i det gröna med med­­havda kaffekorgar flyttas inomhus, till församlingshemmet och själva kyrkan. Också Lång­a­ryds bygdegård och NTO-lokal fanns tillgängliga. I församlingshemmet försålde Kyrkans ung­­­­dom kaffe och bröd till förmån för sin verksamhet.

Den närmaste timman efter kyrkkaffet fanns utrymme i programmet för dem som så öns­ka­de att åka och bese släktens ursprungsplats i socknen, länsmannens gård Hölje­ryd, och även Lång­a­ryds hembygdsgård i Jansberg, den riksintressanta befästningen Nissaryds skans och Lång­a­ryds marknadsplats. Tiondeboden invid kyrkan, där ett hembygdsmuseum är under upp­bygg­nad, hölls också öppen. I Jansberg och Hölje­ryd fanns guider. Eftersom det naturligt­vis var omöj­ligt att ordna en samlad färd med alla släktmötesdeltagare till dessa platser, hade i stäl­let fram­­ställts kartor över Långaryds församling med ut­färds­målen inprickade och beskrivna till­sam­­mans med en historik över Långaryds socken och kyrka.

Under släktmötet – framför allt i samband med kyrkkaffet – gavs rikliga tillfällen för del­ta­gar­na att bekanta sig med varandra. Det noterades många kära återseenden av kusiner och syss­ling­ar som inte mötts sedan barnaåren. Tillsammans är ju alla de som deltog i släktmötet faktiskt en enda stor familj, och för många var det inte svårt att också inleda nya bekantskaper. Vart man än såg så var där släktingar, släktingar och åter släktingar.

Släktmötesdagens sista inslag var en musik­guds­tjänst under medverkan av kyrkokörerna, sång- och flöjtsolister och med musik från Långaryds förnäma kyrkorgel. Musikgudstjänsten på­­­­gick mellan klockan 17 och 18 och samlade en närmast fullsatt kyrka. Denna släktmötes­dag­ens andra gudstjänst avslutades med unison sång av psalmen 513 (nummer 454 i 1937 års psalm­­­bok), Nu vilans dag förflutit. Den är författad av länsmansättlingen Lars Johan Nyblom (1844–1908), kyrkoherde i Spekeröds församling av Göteborgs stift.

Släktföreningen Jehanders medlemmar fortsatte härefter sin del av släktmötet med en bilfärd ge­nom trakt­en. Den ledde förbi Nissaryds skans och bruks­patron Nils Jehanders gård i Nis­sa­ryd till Hyltebruk, där man besökte Jehandergatan. Jehanderättlingarna avslutade med middag klockan 19 på Res­taurant Karins Krog i Hyltebruk.

Dagens kyrkokollekt tillföll Långaryds församling och kyrka, och den blev en riklig gengåva från släktmedlemmarna för de omfattande ar­ran­ge­mang som församlingen gjort inför släktmötet. Tillsammans med den kollekt som upptogs till för­samlingens musikverksamhet vid musik­guds­tjänst­en senare på dagen uppgick länsmansättlingarnas offer till den församling som är deras för­fäders till ca 16 000 kronor. Under släktmötet genomfördes också en insamling till en min­nes­vård på Lång­a­ryds kyrkogård över länsmannen och hans släkt. Denna inbringade drygt 4 000 kronor.

Rekordsättningen

I och för försöket att nå rekordet världens största släktmöte, genomfördes räkning av släkt­mötes­deltagarna i enlighet med Guinness anvisningar. Räkningen utfördes två gånger, varvid olika metoder användes. På grund av den syn­nerligen stora tillströmningen av del­ta­ga­re lyc­ka­des det skriftliga av de båda förfaringssätten inte fånga riktigt alla närvarande, varför re­­sul­­tatet av de båda parallella räk­ningarna avviker något från varandra.

Genom fem oberoende kontrollanters försorg räknades släktmötets deltagare genom obser­va­tion av personerna. De som befann sig i kyrkan räknades i och med att de passe­ra­de ut genom nå­­gon av kyrkans utgångar när kyrkan tömdes, och de deltagare som följde släkt­mötes­pro­gram­met via högtalare utanför kyrkan räknades un­der det på­gående kyrkopro­gram­met. Denna räk­ning gav totalt 2 510 deltagare.

Under det att släktmötet pågick i kyrkan fick varje släktmötesdeltagare tillika ättling eller ingift ock­så underteckna en deltagarlista och därvid även ange namn­förtydligande och bostadsort. Där­­igenom möjliggjordes kontroll i släktens släktförteckning av att en person som underskrivit verk­ligen är behörig släktmedlem. Fullständiga anvisningar och villkor för underskrivandet läm­nades dels munt­ligen inför de församlade del­tagarna, varvid de i församlingshemmet och utan­för kyrkan nåd­des genom högtalare, dels skriftligen på varje del­tagarlista. Signeringen av del­tagarlistorna över­vakades av kontrollanter, som sedan samlade in lis­torna innan prog­ram­met i kyrkan var slut.

Sammanräkning av antalet deltagare som skrivit sitt namn på deltagarlistorna utfördes av de  fem oberoende kontrollanterna. Dessa, som inte själva tillhör släkten, har betygat att rekord­för­sök­­et ut­förts korrekt på beskrivet sätt, att antalet uppgivna deltagare överensstämmer med vad räk­­ning­en ut­visat och att såvitt de kunnat finna ingen utöver dem som tillhör släkt­en har blivit in­räknade. Den skriftligen dokumenterade räkningen infångade 2 117 av släkt­mö­tes­­del­tagarna.

Avtäckning av minnessten över Långarydssläktens stamföräldrar i Långaryd den 22 augusti 1999

Vid Långarydssläktens stora släktmöte 1991 genomfördes en insamling av medel till en minnesvård över släktens stamfader länsman Anders Jönsson (1662–1716) och hans hustru Ingrid Nilsdotter (1676–1753). Åtta år senare var en minnessten – hämtad från stamfaderns gård Höljeryd och försedd med inskription – färdig att avtäckas på Långaryds kyrkogård. Detta skedde vid ett släktmöte den 22 augusti 1999. Släktens vapenflagga var hissad på församlingshemmets stora flaggstång och 300-talet deltagare hade slutit upp.

Klockan 12.30 inleddes en minnesstund över släktens stamföräldrar i Långaryds kyrka. Psalmer sjöngs, församlingens präst Roland Johansson talade ochPer Anderssonblickade tillbaka i släktens historia. Därefter samlades deltagarna på kyrkogården, där minnesvården avtäcktes avPer Anderssonbiträdd av Johan Lindhardt och Birgitta Holmén.

En friluftsgudstjänst hölls klockan 14 i Långaryds hembygdsgård i Jansberg, dit länsmannens efterkommande hade förflyttat sig från kyrkbyn. Gudstjänsten följdes av kaffe i det gröna och tillfälle för släktingarna att umgås i det vackra sensommarvädret. Tillfälle gavs också till rundvandring i hembygdsgården.

I anslutning till invigningen av minnesstenen höll Släktföreningen Jehander ordinarie släktmöte, som äger rum vart femte år. Släktmötesförhandlingar genomfördes i kyrkan med början klockan 11.30, varefter några släktmedlemmars gravplatser på kyrkogården besöktes. Jehandrarna avslutade dagen med middag på Hotell Hyltes restaurang i Hylte kommuns centralort Hyltebruk.

Per Anderssons tal vid minnesstunden i Långaryds kyrka

Kära släktingar och medlemmar av världens största kartlagda släkt!

Alla vi medlemmar av Långarydssläkten har det gemensamt att vi härstammar från länsmannen Anders Jönsson och hans hustru Ingrid Nilsdotter. De bodde på gården Höljeryd i Långaryd. Han avled 1716 54 år gammal (född omkring 1662) och hon 1753 i en ålder av 77 år (född omkring 1676).

Det är med anledning av Anders och Ingrid som vi ättlingar i dag återsamlas här i Långaryd. Om våra stamföräldrar vet vi inte mycket, men desto mera om deras 75 000 efterkommande.

Länsmannen levde under den svenska stormaktstiden. Han föddes under Karl XI:s förmyndarregering och tjänstgjorde som länsman under Karl XII. Vår anfader var just en kungamaktens representant i Långaryd, under landshövdingen i Jönköpings län.

Bara fyra år innan Anders Jönsson föddes hade Kinnared och Långaryds övriga grannsocknar i Halland definitivt blivit en del av Sverige, genom freden i Roskilde 1658. I dag tänker vi knappast på Långarydstrakten som en gränsbygd, även om detta släktens kärnområde delas mellan inte mindre än fyra olika län.

När Öresundsbrons sista del kom på plats för en vecka sedan, sades det att man för första gången på 7 000 år kunde ta sig torrskodd mellan Sverige och Danmark. Men vid Långaryds västra sockengräns – bl a vid Eskeryd – var detta möjligt ända till freden i Brömsebro 1645, då Halland blev svenskt på 30 år.

Anders och Ingrid fick sju barn under en 20-årsperiod. Till skillnad från vad som då var vanligt, dog endast ett barn i späd ålder, och efter alla de övriga sex fortlever ättlingar. De har nått en utbredning över världen som näppeligen länsmannen och hans hustru kunnat väntat sig. I 282 av Sveriges 289 kommuner finns ättlingar; de återstående 7 ligger alla i Väster- och Norrbotten. I USA finns släktmedlemmar i 47 av de 50 delstaterna (ej Delaware, West Virginia, Mississippi). Totalt är släkten spridd till ett 50-tal länder. I Halland är täckningen allra störst: det förekommer ättlingar i 93 av 94 församlingar, alla utom Idala.

Från länsmannens far, som också är känd (Jöns Andersson), omfattar släkten 14 generationer. Två tredjedelar av alla släktmedlemmar är alltjämt i livet, och de spänner i dag faktiskt över hälften av generationerna.

Många frågar vad det är för särskilt med denna släkt, vilket medfört den blivit så utredd. Svaret blir: egentligen inget, förutom att den blivit världens största.

Det hela startade för mer än 20 år sedan. Som 15-åring började jag kartlägga mina rötter bl a i Långaryd, som är min morfars släkt. Snart gjorde jag två upptäckter, som skulle bli avgörande: dels att jag härstammar från länsmannen på fyra olika linjer, dels att många andra i bygden också leder sitt ursprung till honom. Anders Jönsson framstod därmed som en gynnsam utgångspunkt för att göra en total kartläggning av en släkt och därmed åstadkomma en värdefull helhetsbild som en avspegling av den svenska historien under tre århundraden. När jag fått ihop tusen ättlingar trodde jag att målet var nära, och föga anade jag att det en dag skulle bli 75 000 personer!

Inte heller mina fyra härstamningar skulle visa sig vara något märkvärdigt. I dag känner vi till en ättling som räknar hela 11 linjer till stamföräldrarna (Mikael Johansson i Långaryd, f 1991), och två bröder härstammar från alla deras sex barn (Björn och Marcus Carlberg i Unnaryd, f 1983 och 1987).

I kartläggningen av Långarydssläkten har från första början en mycket betydelsefull roll spelats av Anna Åqvist i Eskeyd. Med sin stora kunskap om bygden och dess släktskapsförhållanden har hon varit min främsta kontakt i släktens ursprungsområde, och utan hennes 20-åriga insatser hade Långarydssläkten aldrig blivit världens största kartlagda släkt.

Härutöver har tusentals personer kommit att medverka i arbetet, och många skulle vara värda ett särskilt omnämnande. Av praktiska skäl tvingas jag dock här inskränka mig till ett kollektivt, men inte desto mindre varmt tack till Er alla!

Den första boken med redovisning av släkten utkom 1988. Efter att den fjärde versionen (i rött band) givits ut 1990, har arbetet under nästan hela detta decennium haft en särskild kraft i Johan Lindhardt. Han har tagit sig an att systematiskt följa upp alla tidigare outforskade grenar och fortsätter alltjämt med detta arbete. Att mängden kända släktmedlemmar nu nått ett så svindlande antal är till mycket stor del Johans förtjänst.

Dagsnoteringen av antalet efterkommande till länsmannen genom tiderna motsvarar närmare 1 procent av dagens svenskar. Ett måhända inte orealistiskt mål för släktarbetet är att var hundrade svensk skall vara medlem av länsmannens släkt – Långarydssläktens 1-procentmål.

I vissa trakter överträffas den ambitionen med råge. I Hylte kommun är i dag närmare 50 procent släktmedlemmar, och i Halmstad finns just nu omkring 8 000 personer som tillhör Anders Jönssons och Ingrid Nilsdotters efterkommande, dvs var tionde invånare.

Inte nog med att länsmannens släkt är den största som kartlagts. Den har också samlats till världens största släktmöte. Det skedde här i Långaryds kyrka söndagen den 5 maj 1991. Då deltog inte mindre än 2 510 efterkommande i en festgudstjänst i kyrkan, församlingshemmet och på kyrkbacken.

Också för Långaryds församling blev detta ett rekord, som förryckte hela årsstatistiken över antalet kyrkobesökare. Det gäller också trafikstatistiken: aldrig förut hade 900 bilar varit parkerade runt Långaryds kyrka!

Både Anders Jönsson och Ingrid Nilsdotter är begravda i Långaryd. Någon gravsten finns inte bevarad, och ingen känner längre platsen för deras vilorum. För att ändå bevara minnet av den stora släktens utgångspunkt, insamlades vid släktmötet pengar till en minnessten att resas på Långaryds kyrkogård.

I dag står denna färdig att avtäckas, tack vare ovärderliga arbetsinsatser från Birgitta Holmén – med make Göte och svåger Bertil – som också ansvarade för de omfattande arrangemangen vid det stora släktmötet för åtta år sedan. Stenen har hämtats från länsmannens gård Höljeryd och fraktats till stenhuggeri i Halmstad för bearbetning och anbringande av en plåt med inskription. Tack för Era insatser! Tack också till alla som lämnade bidrag till minnesvården på släktmötet 1991!

Som Ni förmodligen lagt märke till, samlas vi i dag under en egen flagga för Långarydssläkten, hissad utanför kyrkan. Motivet är det släktvapen, som också finns på släktbokens pärm.

Vapnet tillkom efter att flera släktingar under släktforskningsarbetet hört av sig med förslag om att släkten skulle ha en samlande bildsymbol. Eftersom jag själv under många år ägnat mig åt heraldik – skrivit några böcker om bl a våra kommunvapen och komponerat exempelvis Hylte kommuns vapen – var det naturligt att utarbeta ett traditionsriktigt heraldiskt vapen.

Intresset för att använda vapnet har varit mycket stort, och många släktingar har utfört vapnet i en rad olika tillämpningar, alltifrån flaggor till visitkort och mässingssmide. En särskild insats har gjorts av Kerstin Kjellman i Linköping. Hon har dels tillsammans med släktingar beställt den stora flaggan och skänkt den till kusinenHelmer Svenssoni Nissaryd, som i dag lånat ut den till hela släkten. Kerstin har också låtit tillverka broderade märken, dekaler, rockslagsmärken (pins), slipsnålar och manschettknappar. Allt har hon och hennes Arne Törnered besväret att tillhandahålla till självkostnadspris, till hela släktens glädje.

Programmet i kyrkan rymmer musik av en av våra släktingar: Lena Carlberg Nielsen på tvärflöjt. Senare under friluftstjänsten blir det musik av Ulrika och Emma Svensson och Marie Carlsson. Vi är mycket tacksamma för att Ni velat förgylla vår släktsamling med Ert välljud!

Vi skall om en stund samlas på planen mellan kyrkporten och kyrkogårdsgrinden för att avtäcka minnesstenen. Därefter hälsas alla välkomna till friluftsgudstjänst i Långaryds hembygdsgård i Jansberg klockan 14.00. Där ges också tillfälle till kaffe i det gröna och att besöka hembygdsstugan. Vägbeskrivning finns i form av en karta på programbladet.

Avslutningsvis vill jag tacka alla Er som i dag kommit till Långaryd för att hedra våra stamföräldrar. Ett varmt tack riktas också till Långaryds församling, som låtit oss resa minnesstenen och i dag återsamlas i kyrkan, den naturliga platsen för återsamling av ättlingarna till länsmannen och hans hustru.

Långaryds marknad med släktboksutgivning i Långaryd den 8 september 2002

Långaryds hembygdsförening och fyra andra samverkande föreningar i socknen återuppväckte år 2002 traditionen att hålla marknad i Långaryd. Den ägde rum söndagen den 8 september.

Marknadsdagen inleddes med gammaldags gudstjänst i Långaryds kyrka klockan 11–12. Tornblåsare kallade samman sockenbor och gästande. Väl inne i kyrkan såg kyrkstöten till att alla höll sig vakna. Utanför kyrkporten satt en sockenbo - förmodligen medlem av Långarydssläkten - i skamstocken.

Framför kyrkan, till höger innanför kyrkogårdsgrinden, kunde besökarna bese den minnessten över Långarydssläktens stamfader Anders Jönsson (1662–1716) och hans hustru som ättlingarna reste 1999.

Efter gudstjänsten började själva marknaden på Långaryds gamla marknadsplats (belägen invid vägen mellan Långaryd och Södra Unnaryd,1 kmfrån Långaryds kyrka, i byn Gassljunga). Arrangörerna hade gjort allt för att marknaden skall få en tidstrogen prägel, så som den kunde gestalta sig för omkring 100 år sedan. Den som bar ålderdomlig klädedräkt blev extra uppskattad.

Särskilt utvalda knallar kom till marknaden med genuina, handgjorda varor. För barnen ordnades allehanda gamla lekar och ponnyridning. Fjärdingsman upprätthöll ordningen och det gavs underhållning med dragspel och skillingtryck. Enklare förtäring fanns att tillgå.

Gott och väl hälften av alla invånare i Långaryd tillhör Långarydssläkten, och ett stort antal andra släktmedlemmar i förskingringen hade tagit sig till till förfädernas bygd på marknadsdagen. Sammantaget utgjorde 1700-talslänsmannen Anders Jönssons efterkommande förmodligen en betydande majoritet av de 3 000–4 000 marknadsbesökarna.

Per Anderssonoch Johan Lindhardt, som arbetat med att kartlägga släkten, fanns i hembygdsföreningens stånd, den gamla marknadsboden, och lämnade ut den nyutkomna boken om Långarydssläkten.

Jehanderska släktmötet på Hörle slott den 13 maj 1984

Söndagen den 13 maj 1984 var ett femtiotal efterkommande till fru Gunilla Jehander (1810–1892) samlade i Värnamotrakten till ett släktmöte som inleddes med högmässa i Fryele kyrka klockan 11. Därefter fick Jehanderättlingarna lyssna till en tillbakablick i släktens trehundraåriga historia avPer Andersson, som hade tagit initiativet till släktmötet. Sedan intogs kyrkkaffe i Fryele församlingshem.

Klockan 14.30 lämnade släktingarna Fryele för ett besök på Hörle slott, där de har sitt gemensamma ursprung. Fil dr Ingrid Böhn-Jullander berättade om brukets historia och visade runt i 1700-talsherrgården. Därpå följde en promenad till den s k Hörle domkyrka, en naturlig amfiteater som Carl Jehander anlade och där höll prästmöten med flera tusen deltagare från hela Norden. Hörle bruk var i släkten Jehanders ägo till 1901.

Släktmötet avslutades med middag klockan 17 på Värnamo stadshotell. I anslutning till denna visades några av de samlingar av porträttfotografier som finns i släktmedlemmars ägo.

De församlade Jehanderättlingarna beslutade under släktmötet vid konstituerande sammanträde i Fryele kyrka att bilda en släktförening och antog samtidigt stadgar för denna. Föreningen gavs namnet Släktföreningen Jehander. Som dess uppgifter utstakades att föra aktuellt släktregister över ättlingarna till släktens stammoder, fortsätta forskningen i släktens historia, anordna ytterligare släktmöten vart femte år och i övrigt verka for sammanhållning inom släkten och ta till vara gemensamma släktintressen samt sprida kunskap och material om släkten till föreningens medlemmar. Som sista punkt på släktmötesprogrammet höll styrelsen sitt första sammanträde.

Hilda Werners 100-årsdag i Stockholm den 23 juni 1985

Släkten Jehanders genom tiderna äldsta medlem och stammoderns enda barnbarn i livet, fru Hilda Werner f Jehander, högtidlighöll den 23 juni 1985 sin 100-årsdag i Stockholm. Jubileumsfirandet samlade många Jehanderättlingar och formades till ett släktmöte.

Dagen inleddes med uppvaktningar i jubilarens våning på Rådmansgatan – samma gata där hon och föddes ett sekel tidigare – och senare bjöds till middag på Wärdshuset Godthem på Djurgården, alldeles intill Villa Fjeldstuen som fru Werners föräldrar och äldre syskon bebodde till 1880-talets början. Släktföreningen Jehander representerades av ordförandenPer Andersson, som överlämnade blommor och en adress, undertecknad av var och en av de sex släktgrenarnas styrelseledamöter, varigenom hundraåringen utsågs till föreningens hedersledamot.

Jehanderska släktmötet i Stockholm den 7 maj 1989

Söndagen den 7 maj 1989 höll Släktföreningen Jehander ordinarie släktmöte i Stockholm med deltagande av sextiotalet efterkommande till fru Gunilla Jehander (1810–1892), som hade följande sju barn: Susanna (1831–1871), gift med folkskolläraren och kantorn Gustaf Nordlander, byggmästaren, industrimannen, bruksägaren, riksdagsmannen och ingenjören Carl (1833–1911), byggmästaren och brukspatronen Nils (1835–1896), byggmästaren och ingenjören Sven (1843–1915), Elise (1847–1940), gift med sin kusins son tillika sin fyr- och sexmänning byggmästaren Johan Anders Wennberg, byggmästaren Malcolm (1852–1914) samt byggmästaren Johan (1858–1916).

Släktmötet inleddes klockan 10 i Rikssalen på Stockholms slott. Där talade släktföreningens ordförandePer Anderssonöver släkten Jehanders verksamhet i Stockholm under 1880- och 1890-talen. Därpå följde släktföreningssammanträde i Rikssalen och högmässa i Slottskyrkan. Kyrkkaffe intogs på Café Strömparterren med utsikt över Norrström och de murverk vid Operan och Riksdagshuset som utförts av ingenjör Sven Jehander. Han var den ende byggmästaren i Stockholm vid 1800-talets slut som var utrustad med dykare, varför han anlitades för det stora arbetet att utföra grunden till dessa båda byggnader.

Ett besök gjordes i den s k Järnvägskungen ingenjör Carl Jehanders fastighet vid Kammakargatan 12, som han lät uppföra åren 1884–86 och där han med sin familj bodde den del av året som de inte vistades på Hörle slott i Småland. Carl Jehander var järnvägs-, väg- och vattenbyggmästare och ansvarade för byggandet av mer än 200 mil av Sveriges järnvägar under företrädesvis 1800-talets sista fjärdedel. Han var också ledamot av riksdagens första kammare och ägare till bruksegendomen Hörle. I Kammakargatan 12, där även Carls moder Gunilla Jehander hade en våning, samlades hela släkten årligen vid jultid, då också prins Oscar Bernadotte alltid var närvarande.

Nästa anhalt under släktmötet var fastigheten Strandvägen 9, som beboddes av Nils Jehanders enda dotter Inez (1866–1921) och hennes man grosshandlaren Carl Werner (1865–1913) av Göteborgssläkten (bror till industrimannen och donatorn Gustaf Werner). Rakt över Strandvägen från detta hus ligger vid Nybrovikens kajplats 17 en av de pråmar som Malcolm Jehanders son ingenjören och direktören Hilding Jehander (1882–1948) ägde och använde för att frakta sand och grus från Mälaröarna inom det ännu fortlevande AB Jehanders Grus. Denna pråm hette Jehander III och är nu ombyggd till Eriks Fiskrestaurang.

På Djurgården besöktes Villa Fjeldstuen med sin vackra utsikt över Djurgårdsbrunnsviken. Där bodde Sven Jehander med familj från 1876. Villan uppfördes 1835 för den norske statsministern i Stockholm. Jehanderättlingarna vandrade sedan över Lejonslätten till Galärvarvet för att bese den av Carl Jehander och under medverkan av hans bror Sven uppförda Galärvarvsdockan, som var ett för sin tid omfattande vattenbyggnadsarbete. Den djupa dockan rymmer nu Vasaskeppet och det nya Vasamuseet kommer att invigas där 1990. Släktmötet avslutades med middag på Restaurang Amiralen.

Jehanderska släktmötet i Mjölby den 15 maj 1994

Söndagen den 15 maj 1994 höll Släktföreningen Jehander ordinarie släktmöte, som enligt stadgarna skall äga rum vart femte år. Från släktföreningens bildande 1984 har ytterligare tre släktmöten arrangerats: Hörle slott och Fryele kyrka (1984), Stockholms slott och Djurgården (1989) samt Långaryd (1991 med 2 510 deltagare från hela Långarydssläkten).

Platsen denna gång var Mjölby, beläget halvvägs från ursprungssocknen Långaryd till Stockholm, som är Jehandrarnas andra och i senare tid dominerande hemvist. Trots att släktens ursprung är genuint småländskt har kvarn- och järnvägsstaden Mjölby märkligt nog flerfaldig anknytning till stammodern Gunilla Jehanders (1810–1892) ättlingar, vars barn är utgångspunkt för var sin släktgren:

a) Susanna Jehanders (1831–1871) son, kyrkoherde August Nordlander (1851–1910), var gift med Selma Salomonsson (1862–1900). Hon tillhörde en gammal välkänd Mjölbysläkt och var dotter till godsägaren och kvarnägaren Frans Salomonsson (1821–1890), som ägde stora delar av det som nu är centrala Mjölby, däribland också den idyllsika ö i Svartån – Norrgårds holme – som hyser Mjölby hembygdsgård med ett 20-tal byggnader.

b) Järnvägskungen, bruksägaren, riksdagsmannen m m Carl Jehanders (1833–1911) dotter Almina Jehander (1867–1933) var gift med en kusin till den betydande järnvägsknutpunkten Mjölbys stationsinspektor Gustaf Hökerberg (1874–1957).

c) Också brukspatron Nils Jehanders (1835–1896) släktgren kom att få Mjölbyanknytning genom ett av hans barnbarns barn, flygvapengeneralen Claës-Henrik Nordenskiöld (f 1917), som var gift med Maj Dahlström (f 1912), dotter till fabrikör K W Dahlström (1878–1966) i Mjölby.

d) Den enda av släktens sex grenar som inte har någon direkt anknytning till Mjölby – men väl till andra delar av Östergötland – är byggmästare Sven Jehanders (1843–1915).

e) Brita Lisa (Elise) Jehander (1847–1940), gift med sin kusins son byggmästaren Johan Anders Wennberg (1852–1927), hade sonen Axel Wennberg (1879–1962), som blev stationsmästare vid Mjölby–Hästholmens järnväg. Också Elise Wennberg bodde sina sista år i Mjölby och avled där 93 år gammal som det sista av Gunilla Jehanders barn.

f) Byggmästaren i Stockholm Malcolm Jehander (1852–1914) var också ingift i Mjölbysläkten Salomonsson; hans hustru Hulda Salomonsson (1854–1928) var brorsdotter till Frans Salomonsson. I Mjölby ägde Malcolm Jehander bl a Lundby storgård.

Släktmötet inleddes med samling vid Mjölby kyrka för högmässa där klockan 11. Efter denna gav släktföreningens ordförandePer Anderssonen tillbakablick i Mjölby historia och berättade om Jehandrarnas anknytning till orten. Från kyrkan förflyttade sig deltagarna till fots till Mjölby norrgårds manbyggnad, som nu ägs av kommunen och rymmer barndaghem. Efter en rundvandring i och omkring byggnaden fortsatte promenaden genom Mjölby till hembygdsgården på Norrgårds holme i Svartån. På dess servering, inrymd i en ditflyttad grindstuga som efter sin form kallas Åttakanten, bjöd släktföreningen på kaffe. Hembygdsföreningens intendent visade delar av hembygdsgården.

Därefter lämnade Jehanderättlingarna de centrala delarna av staden och begav sig med bil söderut. Man stannade till vid platsen för Malcolm Jehanders Lundby storgård samt på Sörby ödekyrkogård, där en märklig runsten med spegelvänd inskrift finns rest.

Släktmötet avslutades med middag på Mjölby golfrestaurang. Där hölls också släktföreningssammanträde enligt stadgarna och till sist konstituerande möte med släktföreningens styrelse.

Samling med Långarydsättlingar på Lidingö den 23 mars 1999

Ett lokalt släktmöte med medlemmar av Långarydssläkten ägde rum i Lidingö stadsbibliotek den 23 mars 1999. Långarydsättlingen Cecilia Brandt Kjellin och henns man Anders Kjellin hade tagit initativ till sammankomsten och svarade för arrangemangen. Inbjudan hade utgått dels till allmänheten på Lidingö, dels genom personliga brev till alla de omkring 50 efterkommande till stamfadern länsman Anders Jönsson. Ett 15-tal släktmedlemmar och ytterligare ett femtiotal personer slöt upp.

Anders Kjellin inledde släktmötet, varefterPer Anderssonberättade om arbetet med att utforska Långarydssläkten. Därefter delade deltagarna upp sig på två stationer: en där Anders Kjellin föreläste om sina släkt- och personhistoriska forskningar och en annan där framför allt Långarydsättlingarna fick tillfälle att talas vid närmare.

Släktmöte med östgötska Långarydsättlingar i Linköping den 26 september 1999

Långarydsättlingen Kerstin Kjellman och hennes man Arne Törnered tog 1999 initiativet att samla släktmedlemmar som hamnat i östgötska trakter. På friluftsgården Sätravallen söder om Linköping arrangerade de ett släktmöte den 26 september. 62 släktingar deltog.

Jehanderska släktmötet i Helsingborg den 23 maj 2004

Jämnt två decennier efter att Släktföreningen Jehander bildades, samlades släkten i Helsingborg till ordinarie släktmöte, som enligt föreningens stadgar skall hållas vart femte år.

Släktmöten har hållits på platser där släktmedlemmar bott och verkat: Hörle slott 1984, Stockholm 1989, Långaryd 1991, Mjölby 1994 och åter släktens ursprungssocken Långaryd 1999. Efter dessa är Helsingborg den ort som är mest förknippad med Jehander­ättlingarna. Var och en av släktens sex grenar har någon anknytning till staden. Helsingborg kan också sägas idag vara vad Långaryd var före Brömsebrofreden 1645, då Halland blev svenskt på 30 år: en sista svensk utpost när man är på väg till Danmark och kontinenten, nu över Öresund och då över gränsbäcken vid Eskeryds by.

Släktmötet inleddes med samling klockan 10.15 på Dunkers kulturhus trappor mot havet. Deltagarna promenerade sedan gemensamt längs kajen i Helsingborgs hamn, som utbyggdes av Järnvägskungen Carl Jehander på 1860-talet, via Stortorget till Gamla stan och den medeltida Mariakyrkan, där man deltog i högmässan. Därefter begav sig släktingarna på en liten stadsvandring och passerade några av stadens minnesmärken och platser med släktanknytning. Sedan följde lunch hos släktföreningsordförandenPer Anderssoni hans sommarbostad i hamnen. I det intilliggande kulturhuset gavs klockan 14 en guidad visning av utställningen om Helsingborgs historia och där besågs också porträttutställningen "Lättklädda damer och mustaschprydda män" med verk av många framstående svenska konstnärer.

Sedan lämnade Jehanderättlingarna Helsingborg och färdades norrut under den järnvägsviadukt som ursprungligen uppförts på 1880-talet av Carl Jehander, som anlade flera järnvägslinjer också i Skåne. Turen gick vidare till Krapperups slott, där de gyllenstiernska gemaken förevisades. Släktmötet avslutades med middag på Grand Hôtel i Mölle, där också släktföreningsförhandlingar hölls.

Utgivning av det nya bokverket i Långaryd 7–8 juli 2006

Aldrig tidigare har så många efterkommande till Långarydssläktens stamföräldrar återvänt till ursprungssocknen som den 7 och 8 juli 2006. Dessa båda dagar gavs släktens medlemmar möjlighet att komma till Långaryd för att hämta det nyutkomna bokverket i fyra band om släkten. Många bokhämtare tog hela familjen med sig, och Långarydsföreningar i samverkan hade på olika sätt ordnat så att besökarna skulle känna sig välkomna och få en blick på bygden. Uppskattningsvis 6 000 personer kom till Långaryd under de båda dagarna, och en del släktingar överraskades av att möta gamla bekanta som visade sig vara deras släktingar.

En av ortens företagare hade ställt sina lokaler invid bron över Nissan till förfogande. Där fanns de båda upphovsmännen till släktverket,Per Anderssonoch Johan Lindhardt, på plats och lämnade ut släktböcker, på fredagen klockan 11–19 och lördagen 10–18. SläktmedlemmenHelmer Svenssonmed familj, som tillhandahåller märken och andra föremål med Långarydssläktens släktvapen till självkostnadspris, betjänade också intresserade släktingar under de båda dagarna.

Även vid Långaryds kyrka var full aktivitet genom arrangemang av Långarydsföreningarna under ledning av Birgitta Holmén, som också tillhör släkten. De flesta släktingar tog tillfället att besöka fädernas kyrka och minnesstenen över stamföräldrarna utanför kyrkan. Där fanns också ett informationstält med bland annat en fotoutställning och utdelning av sockenkartor med vars hjälp släktingarna kunde resa runt i bygden och se stamföräldrarnas gård Höljeryd m m. I församlingshemmet serverades kaffe och lunch. På lördagen klockan 15 hölls en gudstjänst i kyrkan.

Uppmärksamheten i olika massmedier var stor. Sveriges television var på plats och sände inslag i Aktuellt och Rapport på söndagskvällen, liksom TV4 Halland-Öresund fredag och måndag. Radio Halland och Radio Jönköping gjorde också var sitt inslag från Långaryd och det senare sändes även i det rikstäckande programmet P4 Extra. Fem lokaltidningar hade sänt reportrar till Långaryd: Borås Tidning, Hallands Nyheter, Hallandsposten, Jönköpings-Posten och Värnamo Nyheter. Även tidningen Land, GT, Smålänningen och Radio Sjuhärad uppmärksammade Långarydssläkten i samband med utgivningen av de nya släktböckerna.

Allmänna länkar

• Hemsida för samverkande föreningar i Långaryds socken – bland annat med vackra bilder från Långaryds kyrka

• Sveriges släktforskarförbunds hemsida, nättidningen Rötter

• Nättidningen Svensk Historia

• Lantmäteriet – kartor över hela Sverige med valbar detaljnivå