En oändlig ovisshet som aldrig tycks ta slut :(

Fattar knappt inte vart jag får energi att kliva upp ur sängen längre. Nu är det drygt 5 veckor sedan vi fick reda på att vårat lilla barn kan ha en kromosom avvikelse eller annan skada. 2 veckor sedan vi gjorde fvp, ett fvp som skulle ta HÖGST en vecka att få svar på. Men p.g.a läkarens slarv så kunde man inte utföra snabbtestet och enligt honom skulle långanalysen ta 2 veckor, enligt vad man kan läsa sig till på b l a internet och i böcker tar det 3, ibland upp mot 4 veckor. På måndag ska vi på utökat rul och vi vill verkligen ha ett svar innan dess. Det är så otroligt psykiskt påfrestande att gå i denna ovisshet, jag är i v 19 (18+0) idag och har börjat känna rörelser och sparkar, hade verkligen önskat att inte få känna detta innan vi fick svar, hela processen blir så mkt jobbigare då man dessutom börjar känna av det lilla livet (samtidigt är det alldeles underbart och fantastiskt) och magen har vuxit sig rejält stor redan, dessutom svårt att dölja, för att inte säga omöjligt, detta är ju trots allt mitt tredje barn. Idag ska jag träffa en psykolog på mvc som jag ska ha kontakt med nu framöver, det kan nog vara bra, särskilt som tiden tickar på, snart kommer vi inte ens ha möjligheten att avbryta ens om vi vill.
Var hos bm i måndags och lyssnade på hjärtljuden, 148 vilket ju är alldeles perfekt. Jag hoppas verkligen vi får svar den här veckan så vi förhoppningsvis kan lägga just denna delen bakom oss och istället försöka ta oss igenom rul:et som skrämmer mig kanske allra mest. Min magkänsla är god och den brukar jag kunna lita på (peppar peppar) Jag inbillar mig att det är bra om svaret dröjer, men det kanske är fel?! Hur som helst, ville väl mest skriva av mig i all min frustration, tack för att du läste!